Gästkrönika av Ante Tepic: ”Idrotten – barnens viktigaste tredje plats.”

Inga kommentarer

Från politiskt håll får vi frekvent höra att det viktigaste för att integrera människor i det svenska samhället, är jobben. Genom arbete väntas individer växa och åstadkomma nytta både för sig själv men även för sina medmänniskor. Vad som däremot saknas i den offentliga debatten, är hur vi bäst ska integrera barnen. Här är idrotten ett viktigt redskap.  

Idrottsrörelsen är den största folkrörelsen i Sverige. Ca 90 procent av alla barn och unga är under sin uppväxt med i en idrottsförening. I dagsläget är över 3 miljoner svenskar med i en idrottsförening, och ungefär 145 000 barn och unga idrottar varje dag. I vårt land samspelar 18 000 idrottsföreningar, fördelat över ca 250 olika idrotter. Vi beaktar med andra ord en aktör i samhället som når ut till många och som är den största tredje platsen för barn och unga, vid sidan av hemmet och skolan. Det är här många barn och unga finner sin ro, glädje, mening och samhörighet. Vi pratar om en kraft i samhället som i mångt och mycket förhindrar att någon fastnar i våld, kriminalitet och narkotika.    

Den nytta idrottsrörelsen bidrar med, är enorm såväl för individen som för samhället. Kostnader hålls nere i de offentliga finanserna när en individ lever hälsosamt. Förutom att idrottsföreningen lär ut rörelse och motion, och att detta kan ske under roliga och lekfulla former, lär sig en medlem demokrati och ingår i en gemenskap. Den sociala aspekten idrottsföreningen bidrar med, är minst lika viktig som den fysiska. 

Flertal studier har kommit fram till att den som idrottar blir friskare både fysiskt och psykiskt. Världshälsoorganisationen (WHO) har dock poängterat att definitionen av välmående även utgörs av en social aspekt. Det är denna sociala aspekt idrotten stimulerar, som ofta glöms bort i debatten. En människa mår inte per automatik bra bara för att denne kan springa snabbt eller inte har ont i halsen; välmående, hälsa och sjukdom, utgörs även av en social aspekt. Ensamhet och utanförskap leder till ohälsa, och ibland även till döden. Därför måste idrotten vara trygg, jämlik och tillgänglig för alla. 

FN:s Barnkonvention slog redan 1989 fast att varje barn har rätt till liv och utveckling. Rätten till rörelse och lek måste omfatta alla. Därför är det ett ont när ett barn inte kan idrotta på grund av föräldrarnas ekonomiska ställning. Riksidrottsförbundet måste hyllas i detta fall, när en satsning gjorts på öppna prova-på-aktiviteter i Strategi 2025, där vem som helst kan komma och idrotta, utan någon kostnad. Ett exempel på detta är Tennisens Dag, där över 100 tennisklubbar utspridda över hela landet erbjöd öppen prova-på-aktivitet lördagen den 20 augusti. Tennis och fika för alla – rörelse, glädje, gemenskap och inkludering på en och samma gång. Ett annat exempel är idrottens dag, som firades 30 september, genom att idrottsrörelsen i samarbete med skolor runt om i Europa erbjöd eleverna att prova-på diverse idrotter under skoltid.    

Franske författaren och filosofen Jean-Paul Sartre betonade hur varje individ är det som utgör samhället. Med andra ord, vi alla är en del av samhället, och därför är det av största vikt att värna om den gemenskap som uppstår genom att vi interagerar med varandra. Vi är alla en länk i kedjan och beroende av varandra. Samhället är inget statiskt fenomen; vi – olika men jämlika – dynamiska individer utformar det varje dag på nytt. Filmregissören Ingmar Bergman sade i en intervju om sig själv ”jag är jag, bara nu!”. På samma sätt är samhället ”samhället”, bara nu.   

Idrottsföreningar har en kraft att förändra samhället. I idrottsföreningen är vi en del av idrottsrörelsen, som i sin tur utgör en viktig del av samhällsgemenskapen. Sunda normer och värderingar sprids. Det sker en utbildning i idrottsföreningen, utan att det nödvändigtvis kallas så. 

För att idrotten i Sverige ska må bra och kunna verka effektivt, måste politikerna beakta vår största folkrörelse. Makthavarna bör vara medvetna om att vi fortfarande räds pandemin, som kan skrämma de unga bort från idrottsgolvet. Många föreningar kämpar ekonomiskt – framförallt i dagsläget när det mesta blivit dyrare. En investering i idrotten av politikerna, är lika med en investering i den lilla människan och det stora samhället. 

Det behövs ytterligare satsningar på öppna prova-på-dagar, fler och bättre idrottsanläggningar och idrottsmiljöer, återstartsstöd som en följd av pandemin, samt möjliggöra samverkan mellan idrotten och andra aktörer i samhället, exempelvis skolorna.  

Idrott är en rättighet i teorin; låt den bekräftas även i praktiken.        

Ante Tepic har även varit gäst i podden, lyssna på Ante genom att trycka på länken HÄR: https://open.spotify.com/episode/3foDVhu4X9GHuIfdpL7bWO?si=k7K221qSRxOBPjL_a66HGg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s