Ur arkivet: Imaginärt med Porsborn

Den här texten publicerades i Svenska Tennismagasinet nr2 2021

Bör bana 1 på SALK i fortsättningen benämnas ”Court Ymer”? Vilka tre förändringar skulle göra tennisen mer tv-vänlig och vad är det egentligen för skillnad på en klubb- och sportchefsroll? Allas vår kära Johan Porsborn, tennisprofil och klubbchef på SALK, är det här numrets person att få vandra på balansbrädan i gränslandet mellan fantasi och verklighet. 

Av: Linus Eriksson

Imaginärt 

Sverige ska få ett nytt mynt! 3:kronan ska börja produceras under nästa år och givetvis ska en tennisspelare avbildas på detta mynt. Du får i ansvar att undersöka och reda på vem personen som ska förevigas på myntet bör vara och givetvis varför. Vad kommer du fram till?

Det hör sannerligen till ovanligheterna att icke-kungliga personer porträtteras på svenska mynt. Om man bortser från de moderna jubileumsmynten, så har det faktiskt bara hänt en gång tidigare när Axel Oxenstierna prydde 1 taler från den svenska besittningen i Würzburg 1633 och 1634. Det talar för att Gustaf V ska få äran att bli avbildad. Det vore också ytterst lämpligt med tanke på den enorma betydelse som Gustaf hade för tennissportens utveckling i Sverige under drygt sju decennier. Tenniskungen Björn Borg skulle naturligtvis kunna utmana, men mitt val faller ändå på ”Mr. G”.

Tennisen måste göras mer attraktiv som tv-sport. Vilka tre förändringar tycker du ska göras?

Jag tycker att tennisen är en mycket bra tv-sport och jag gillar egentligen inte att man ska förändra sporten bara för att eventuellt locka fler tittare. Motvilligt föreslår jag ändå följande tre förändringar. 

1. Förkorta seten genom att spela först till fyra game. Det är ofta först i slutet av seten som det blir riktigt spännande och genom förkortade set så kommer man snabbare till avgörandet. Vissa andra racketsporter har med framgång gått den vägen. 

2. Minska serverutornas storlek. Det skulle ge mer spel utan att väsentligt ändra på en av tennisens grundprinciper med två servar. Pionjären Walter Clopton Wingfields tennisbana var för övrigt timglasformad och en korrekt serve skulle slås mellan servelinjen och baslinjen, så det är en myt att alla tennisregler alltid har varit desamma. 

3. Höja nätet. Det skulle också göra det svårare för storservarna och framförallt minska betydelsen av förstaserven. Det skulle också ge längre bolldueller och antagligen göra spelet mer varierat, eftersom det skulle bli svårare att passera och därmed troligtvis gynna nätspelarna. Det skulle även innebära en återgång till de mer ursprungliga reglerna, eftersom näthöjden sänktes i flera etapper under 1880-talet. 

Du har med ett gäng tränarkollegor genom åren varit på studiebesök i Frankrike, Belgien, Serbien och Ryssland. Nu får du i uppdrag att välja ett av de här ländernas tennissystem som vi inom svensk tennis helt ska försöka kopiera och använda oss av rakt av i Sverige. Vilket lands system blir det och varför just det landets?

Samtliga nämnda länder är mycket framgångsrika och har byggt upp ett system som är anpassat efter det egna landets förutsättningar. Att kopiera det rakt av skulle med all sannolikhet vara vanskligt. Det som fungerar i till exempel Ryssland och Serbien behöver inte fungera i Sverige. 

Frankrike är till ytan ungefär lika stort som Sverige och jag tror att det franska upplägget skulle fungera bäst här. Man kan verkligen prata om en fransk modell där förbundet har en aktiv roll i vilken metodik som lärs ut i klubbarna, i likhet med tankegångarna i den nya färdriktningen Game Change 2030. I Frankrike satsar man även hårt på tränarna med ett gediget utbildningsprogram. En svensk tränarlicens skulle kunna vara ett första steg om man vill följa den franska skolan. Notera att jag har bortsett från de ekonomiska aspekterna i svaret. FFT har helt andra ekonomiska förutsättningar mycket tack vare intäkterna från Franska öppna mästerskapen, vars intäkter bland annat finansierar det stora nationella centrumet på Roland Garros-anläggningen.

Det går givetvis inte att jämföra generationer mot varandra. Men om vi ändå gör det, vilken spelare från en tidigare generation hade stått sig bäst mot Federer, Nadal och Djokovic idag?

Det är nästan som att man bör prata om två olika sporter med tanke på materialutvecklingen. Skillnaden är inte lika stor som när man gick från att spela med händerna, till att använda handskar för att sedan spela med racketar, men det är naturligtvis ändå markanta skillnader vi pratar om. Det gör att mer traditionella baslinjespelare som Donald Budge, Björn Borg och Ivan Lendl hade haft det mycket svårt i dagens fysiska krafttennis, i alla fall med sin utrustning. 

Storservare som Bill Tilden, Ellsworth Vines och Pancho Gonzales hade troligtvis också kommit till korta med tanke på returspelets utveckling på senare tid. Men tänk er en Stefan Edberg i storform på en snabb hardcourt som i US Open 1991 eller i Wimbledon när banorna var snabbare än idag och felstudsarna fler. Edberg krossade många grusspecialister även på deras bästa underlag med sitt skoningslösa och idag sällan förekommande attackspel. Jag tror därför att Stefan skulle kunna vålla stora bekymmer även mot dagens toppspelare.

Bröderna Elias och Mikael Ymer är visserligen inte fostrade i SALK sedan barnsben, men har tillhört klubben i bra många år och är klubbens nuvarande stjärnor. Och vem vet hur långt Rafael kommer nå…! Hur stora framgångar behöver brödratrion nå för att bana 1 ska döpas om till ”Court Ymer”? En Grand Slam-titel? Tio? Vinna Davis Cup för Sverige med bara Ymer-bröder i laget?

Bröderna Ymer har varit salkare i tio år nu och är tillsammans med Rebecca Peterson och Mirjam Björklund klubbens högst rankade spelare. I och med att inte ens Björn Borg har förärats med en bana, så ska det mycket till för att bana 1 ska bli ”Court Ymer”. 

Tanken är dock inspirerande och om Salkhallens 14 banor skulle döpas efter tennisspelare, så nominerar jag i mycket tuff konkurrens följande tennisambassadörer i bokstavsordning. Helena Anliot, Björn Borg, Åsa Carlsson, Bibbi Gullbrandsson, Thomas Högstedt, Joachim Johansson, Nicklas Kulti, Peter Lundgren, Rebecca Peterson, Gudrun Rosin, Gottfried von Cramm, Elias Ymer, Mikael Ymer och Curt Östberg.

Den internationella konkurrensen hårdnar för varje år som går. Det är inte längre bara amerikaner och ryssar vi behöver kämpa mot, utan hela asiatiska kontinenten är dessutom på frammarsch. Någon, oklart vem, kommer därför upp med förslaget att Sverige, Danmark och Norge bör gå ihop och börja tävla under gemensam flagg på tennisscenen. Ingen dum idé, enas förbunden om. Men vilket tennisland tjänar egentligen mest på det här? Porsborn får avgöra!

Det skulle utan tvekan vara Norge. Det är ju trots allt tennis vi pratar om och inte skidåkning. Om vi bortser från lysande undantag som den åttafaldiga US Open-mästarinnan Molla Bjurstedt Mallory och spelare som lyssnar till efternamnet Ruud, så är inte Norge i närheten av att ha samma tennistradition som Danmark och Sverige. Norge gör utan tvekan många bra saker, men har under de senaste decennierna varit ganska tunna på spelarsidan bakom de bästa i varje årskull. Det finns en stark tenniskultur som börjar växa fram inte minst i Osloområdet, men jag tycker ändå inte att det räcker i sammanhanget.

Vilken fantastisk läktarkultur det är inom fotbollen idag! Även en liga som Allsvenskan, som absolut inte tillhör någon av Europas starkaste ligor, har enorma supportrar. Inte minst i Stockholm där rivaliteten mellan Djurgården, AIK och Hammarby är fantastisk. Skulle det inte vara positivt om det byggdes upp en större rivalitet mellan SALK och KLTK också?

För att det ska växa fram en sådan läktarkultur måste det ju finnas en relevant tävling att samlas kring. Jag tycker tyvärr inte att Elitserien i nuvarande tappning är tillräckligt intressant för att det ska kunna bli en publikfest. Om man däremot skulle ändra formatet, börja webbsända, höja prispengarna, spela serien under en begränsad period och locka de bästa spelarna, så tror jag att möjligheterna finns.

Jag ser det som något positivt och helt naturligt att Salk och Kungliga är bittra rivaler under själva matcherna, men så fort matchbollen är inslagen ska vi samarbeta. Vi driver många frågor tillsammans i svensk tennis och har ett stort gemensamt intresse i Stockholm Open.

SALK får 10 miljoner kronor av en okänd donator för att göra SVENSK tennis stor igen. Vad gör ni med pengarna för att få ut maximal effekt av dem för svensk tennis bästa?

Jag tror att vi upplever samma sak som många andra tennisklubbar. Satsningen på hemmaplan fungerar riktigt bra, men vi saknar ekonomiska medel för att följa med de bästa spelarna på tävlingsresor. Jag tror att vi skulle starta små team och resa med spelarna på internationella tävlingar om den välvillige donatorn tillsatte sådana resurser.

Personligt

Du kan ju allt Johan om alla spelarna på topp 100 på ATP-touren. På uppstuds, utan någon betänketid, ge oss en rolig fakta på en valfri spelare ute i världen!,

Det där är kraftigt överdrivet, men Feliciano Lopez är en sevärd spelare som både har ett smickrande och ett mindre smickrande rekord. Lopez har ställt upp i hela 75 raka Grand Slam-turneringar, vilket är flest genom alla tider. Spanjoren har emellertid förlorat fler matcher på touren än vad någon annan spelare har gjort. Lopez passerade Fabrice Santoro i den statistiken under förra året.

SALK-hallen är mest sannolikt Sveriges finaste tennishall. Är den för fin till och med? Ibland pratar vi om att spelarna ska vilja ut och tävla, vilja vidare, vara hungriga på mer. Men med en hemmamiljö som SALK-hallen, är man verkligen hungriga på mer då?

Det finns faktiskt en risk för det, men jag tycker ändå att vi på ett bra sätt driver den sportsliga satsningen i den fina miljön. Det väsentliga för en framgångsrik idrottsmiljö tror jag dock inte ligger i hur fina lokalerna är, utan avgörs av om idrotten och det hårda arbetet sitter i väggarna. Hela miljön ska andas tennis och utveckling. Det är då som det kan bli riktigt bra. Den största utmaningen idag i Salkhallen skulle jag säga är bristen på tillgängliga banor.

Du kan inte förstå hur tränare som bara står fem timmar på banan per dag kan ha så lite energi med sina miditenniselever – du har ju energi över varje kväll du går och lägger dig, oavsett aktivitet under dagen!

Jag är nog ganska binär i det avseendet. Antingen är jag helt närvarande eller helt frånvarande. Jag har ett ganska stort sömnbehov.

Johan Porsborn och den vita SALK-tröjan är lika förknippade med varandra som Filip och Fredrik är. Fler än en gång har du funderat över varför inte fler SALK-are bär den sju dagar av sju i veckan, men du vet innerst inne att det bara är du som har bordsskicket att klara av att äta med en vit tröja på dig. Om den vita SALK-tröjan skulle tryckas upp i en mer färgglad form av jubileumsupplaga, vilken färg skulle du rösta på då? (ljusblått med vitt tryck är inget accepterat svar).

Det var ingen lätt fråga eftersom blått och vitt ju är Salks färger. Vi har nyligen tagit fram nya coachkläder i Djurgårdsinspirerade kulörer. Dessa har blivit mycket populära och eftersom de har en mörkare blå nyans, så hoppas jag att det är ett accepterat svar. Om det beror på att salks tränarkår är just djurgårdare? Nej, det finns faktiskt inget samband som jag ser det. Visst har vi tränare som är djurgårdare, men också AIK:are och inte minst hammarbyare. Själv håller jag på IFK Norrköping, som precis som SALK förknippas med sina blåvita färger. 

Den absolut enda tjänst som någonsin skulle få dig att frivilligt säga upp dig från SALK före pension är rollen som generalsekreterare på Svenska Tennisförbundet, för du har en klar bild över vad som behöver göras för att lyfta svensk tennis – korrekt eller inkorrekt?

Vid ja, varför lockar just den rollen?

Vid nej, varför inte?

För det första så har Svenska Tennisförbundet en mycket bra generalsekreterare som jobbar hårt för tennisen och som har en gedigen bakgrund från idrottsrörelsen. För det andra så är det nog inte någon jättetacksam roll med relativt små resurser och många starka och divergerande viljor i Tennissverige. Det enda som skulle få mig att överväga det är om förbundet mot förmodan hamnade i någon slags kris där alternativet var en hopplös generalsekreterare med inversen av Christer Sjöös alla positiva egenskaper.

Nutid

Vem som är världens bästa tennisspelare genom tiderna är inte helt lätt att avgöra i skrivande stund. Utan att direkt behöva säga vem du tycker är detta, vilka faktorer tycker du väger tyngst i frågan?

Det är så lätt att bländas av en spektakulär spelare och tycka att den är bättre än en mindre underhållande grovjobbare. Istället för att göra en subjektiv bedömning över spelnivån, så tycker jag att man bör titta på resultat och meriter. Det är inte heller lätt att minnas vilken nivå en gammal mästare höll rent spelmässigt. Jag gissar att fler än jag har blivit förvånade av att titta på gamla matcher. ”Var spelet verkligen så där långsamt?” Det är också svårt att bedöma i många fall, då kameravinklar och sättet att filma på kan skilja sig mycket åt.

Jag tycker dock inte att det räcker med att bara jämföra antalet Grand Slam-titlar eller vunna matcher. Före 1968 var till exempel Grand Slam-turneringarna endast öppna för amatörer. De bästa spelarna var proffs och de var i regel mycket bättre än amatörerna. Den 12-faldiga Grand Slam-vinnaren Roy Emerson var fantastisk, men ”Emmo” hade stått sig slätt mot sina landsmän Ken Rosewall, Lew Hoad och Rod Laver när de turnerade på proffstouren. Vilka tävlingar som var prestigefyllda då skiljer sig även i många fall från hur det är nu.

Andra viktiga faktorer tycker jag är hur spelaren stått sig mot sina främsta konkurrenter, längden på karriären och allsidigheten. Bill Tilden hade till exempel ingen överman under en lång rad av år, Jimmy Connors visade att han kunde mäta sig mot flera generationers bästa spelare och Mats Wilander vann Grand Slam-turneringar på såväl grus, gräs som hardcourt.

Vi kommer aldrig komma fram till ett givet svar vem som är bäst genom alla tider, men diskussionen i sig är både givande och spännande.

Underlaget på SALK Johan, det känns mer som trägolv än hardcourt, det får du hålla med om? När läggs dem om till ordentliga hardcourt?

Jag håller absolut med om att det är en speciell känsla att spela i Salkhallen. Den något sviktande trästommen skapar bland annat en låg studs. I sommar kommer vi dock att lägga om banorna. De blir långsammare och studsen kommer bli högre. Det blir sannolikt även en annan färgsättning. Jag tror att många kommer uppfatta det som ett rejält lyft.

Dagens spelstyrka hos Mikael Ymer, hur skulle den stå sig i den svenska konkurrensen på 90-talet?

Mycket väl tror jag. Mikael Ymer har en enastående förmåga att anpassa sig efter motståndaren och är oerhört svår att slå igenom. De senaste åren har Mikael dessutom utvecklat många offensiva kvaliteter. Jag tror också att det är en jobbig spelartyp att möta och vetskapen att Micke bara blir bättre och bättre under matchens gång lär inte göra det hela lättare. 

Du är idag klubbchef på SALK och Simon Aspelin sportchef. Vad är det egentligen för skillnader på rollerna? Har någon någonsin i någon klubb förstått detta?

Jag tror du har helt rätt i att rollerna kan skilja sig åt en hel del från klubb till klubb. På Salk är Simon ansvarig för den sportsliga satsningen inom Sportblocket, vilket förenklat är Salks barn- och ungdomsverksamhet. De tränare och ledare som arbetar där rapporterar direkt till Simon. Jag är högst ansvarig på tjänstemannasidan för hela klubbens verksamhet. Det är verkligen inspirerande att arbeta i en sådan trevlig och utvecklande miljö med så många engagerade och kunniga medarbetare.

Hör poddavsnitt 70 från säsong 1 med Johan Porsborn HÄR!