Ur arkivet: 8-bollars

Den här texten publicerades i Svenska Tennismagasinet nr2 2021

Finns det en övning som är bättre än andra? Finns det något hemligt recept som gjorde Sverige så framgångsrika på 80- och 90-talet? Givetvis inte! Men det finns en mytomspunnen övning det än idag pratas och berättas historier om… kan den här övningen vara en nyckel till svensk tennis storhetstid? Vi bestämde oss för att forska i detta.

Av: Linus Eriksson

Fotbollen har sin kvadraten och ”five-a-side”. Jag vet inte hur många podcaster Glenn Hysén berättat om träningarna i Liverpool i början av -90-talet som byggdes på tvåmålsspel med fem spelare i varje lag. 

På liknande vis har jag det senaste halvåret hört spelare efter spelare och tränare efter tränare prata sig varma om övningen ”8-bollars”. I början la jag inte så stor vikt vid detta. Tänkte inte mer på det, lät det passera förbi. Men när ”8-bollars” återkom i samtal efter samtal blev jag nyfiken. Menade alla samma övning? Vad är 8-bollars? Vad jag vet är det ingen övning som lärs ut på tränarutbildningar idag, men om nu den här övningen var en så stor del i till exempel Andreas Vinciguerras, Magnus Gustafssons, Magnus Normans med fleras framgångar, då måste får den givetvis inte falla i glömska. Så, vad var storheten i övningen ”8-bollars”.

Jag börjar med tränaren som var lite av spindeln i nätet på den här tiden. Tränaren som alla våra före detta proffs haft på banan någon gång. Och det visar sig vara lite av ett lyckokast då övningen ”8-bollars” under min research visar sig härleda till just Davis Cup-samlingarna.

–Jag vill faktiskt mena att det var jag som kom fram med namnet ”8-bollars”, säger Carl-Axel Hageskog. Det var jag och Jonte Sjögren som körde denna övning på 80-talet.  Då var det en ren intervallträning där man jobbade fyra minuter och vilade två. Man var tre spelare på övningen. Efter ett tag när man inte hade klocka på sig tyckte jag att ungefär åtta bollar var ”lagom” att köra och sedan byta runt.

Calle säger att det var den bästa övningen att göra med syfte fotarbete, framförallt vid underlagsbyten, och att det var en mycket vanlig och omtyckt övning bland flera generationer spelare.

–Vi i Davis Cup-laget kunde köra den här övningen med de bästa upp mot en timma vilket var oerhört krävande. Den som jag tror gillade övningen mest var nog Magnus Gustafsson.

När jag pratar med ”Gusten” minns han övningen mer än väl. 

–Haha, jag glömmer aldrig en gång vi skulle köra 8-bollars på tid och Calle och Jonte stod vid sidan av. Efter att vi passerat den dubbla tiden höll jag på att kollapsa. När jag såg att mungiporna ryckte till och kroppen började skaka på Calle visste jag att jag blivit lurad.

Bollarna startas underifrån och slagduellerna går ut på att man ska slå där motspelaren inte står, men inte så hårt att motspelaren inte kan ta den utan han tanken är att han, eller hon, precis ska nå bollen. Det handlar alltså inte om att döda bollen utan att hålla den i spel i så högt tempo det går utan att någon missar. Bollduellerna ska helst ta flera minuter styck. Vanligast är att man är två eller tre spelare på banan, men även fyra går bra. 

Björn Rehnquist, som högst 146 i världen i singel år 2002, minns ”8-bollars som en övning som stärkte hans envishet och mentalitet på banan. 

–Man växer mentalt av den typen av övningar, men man förbättrade även sin säkerhet. En perfekt övning att börja träningen med efter inbollningen för att hitta rytmen och komma igång. 

–Jag gjorde den övningen kanske vartannat eller vart tredje pass upp till att jag var 18 år… sedan tog 10-matchen med bollstart underifrån över, för den var så mycket roligare.

Tror du att den här övningen har en stor del i att Sverige var så starka som vi var under en tidsperiod?

–Jag tror svenskarna under storhetstiden hade nått dit ändå, säger Björn. Men en viss mental styrka bidrog den definitivt med!

Idag vill vi att allt som görs på banan ska ha ett syfte. Varför gör man en viss övning? Vad ska den leda till att spelaren blir bättre på? Och framförallt, görs övningen med kvalitet? Så vad var syftet med ”8-bollars” egentligen, förutom att komma igång i början av en träning. 

Calle Hageskog förklarar:

–Syftet var att träna på strategin vi hade – att få bollen över nät en gång mer än motståndaren/medspelaren. Då behövs ett bra fotarbete och det tränades här. Jag har vid flera tillfällen hävdat att ”tennis är ingen bollsport utan en löpsport”. Det var också en mycket bra övning att träna konditionen på vilket även den var en viktig ingrediens i vår taktik och strategi. 

Genom att det blev långa slagdueller i och med att att man inte ville att spelarna skulle gå för rena vinnare och chansslag så fick man lära sig att se potentiella vinklar i spelet, vilka slag man kunde använda för att hitta just de här vinklarna samt hur man skulle positionera sig för att täcka av banan på ett korrekt sätt. 

–Spelarna fick ett taktiskt kunnande genom att det blev tydligt hur man ”låser” spelet genom att spela cross och att man öppnar spelet genom att spela rakt, förklarar Hageskog. 

Om den här övningen inte var huvudnumret på träningen så brukade Calle avsluta träningarna med den eftersom den var så tröttande. Intressant, tänker jag, då Rehnquist använde den för att komma igång i början av träningarna. 

–Vi hade sällan mer än två övningar på en träning, säger Hageskog, och syftet med de båda var alltid tydliga. 

Tror du den här övningen håller än idag? Fyller ”8-bollars” ett syfte även så som dagens tennis ser ut?

–Om man ser de bästa spelarna idag på touren så är fotarbetet och att förflytta sig viktigt tillsammans med serve och retur, så jag tror den har ett syfte i dagens tennis med. Dock är tennisen mer explosiv idag, men det visar sig i de stora mästerskapen att rörelseschemat är centralt hos de som vinner. En annan viktig övning, kanske den viktigaste, är ”poängspelet”. 

Mikael Tillström, en av grundarna till tennisakademin Good to Great samt före detta 39:a i världen, minns övningen som en grundbult när han gick från inomhus- till utomhusspel samt under uppbyggnadsperioder. Den hjälpte till att bygga styrka i hörnen och ork att kunna flytta bollen nära hörnen utan att missa.

–När jag hör 8-bollars tänker jag på jobbiga grusträningar och att lära sig orka hålla i bollen även när man blev trött, säger Mikael.

Han menar att det vore överdrivet att säga att övningen i sig var en nyckel till svenska storhetstiden utan att den snarare berodde på en vinnarmentalitet och vilja att träna mycket och hårt.

Mikael använder idag liknande övningar som ”8-bollars” när han är tränare, men har anpassat dem efter hur tennisen har utvecklats.

–Grunden behövs dock fortfarande.

Där håller ”Gusten” också med. Han är inne på att tennisen absolut går snabbare idag och att det nog var därför många övergav övningen ”8-bollars” eftersom man menade att det inte är någon idé att göra den övningen då spelet i match är mycket snabbare. Men, han tycker man glömmer att många juniorer idag missar alldeles för mycket och därför inte får med grunderna i tennis. ”Gusten” förklarar med hjälp av golftermer:

–De börjar med drivern när de egentligen högst borde använda järn 5:an. Det finns ingen botten i hur mycket missar som kan komma från vissa spelare. Vi var uppväxta med träracketar, eller i alla fall rack som inte gav så mycket fart, och då fanns det ingen mening med att försöka döda bollen när man var elva år. Säkerheten var A och O. Idag vill juniorerna ha racketar med mycket fart och hårda bollar så tidigt som möjligt istället för bollar med grön prick på (75% hårdhet, Tennismagasinets anm). Då missar du många viktiga steg i din tennisutbildning som till exempel uthållighet, säkerhet, teknik och så vidare.

Så behövs ”8-bollars” i dagens tennis med?

–Ja! Egentligen innehåller övningen allt du kan tänka dig. Låga slicar, tyngre slicar, backhand med båge över nät, rak backhand, vinklade forehand, hitta rätt position. Egentligen borde man köra övningen med pulsklocka för jag tror många spelare viker ner sig för tidigt vilket innebär att de missar eller satsar på dödande slag alldeles för tidigt.

Gusten har kommit igång ordentligt här men tystnar och tänker efter.

–”8-bollars” är verkligen ett mördarpass. Många juniorer hade verkligen behövt den här övningen med tanke på att de sprider alldeles för mycket bollar utanför linjerna. 

Jag tänker på träningarna som bedrivs i klubbarna ute i landet. 60 minuterspass, ofta. Det vill säga lika länge som Calle Hageskog kunde köra ”8-bollars” på under sina landslagssamlingar. På de här 60 minuterna brukar det idag ofta klämmas in 10 minuters inbollning med lite prat i serverutan till att börja med, sedan kanske lite slagträning, en korg där tränaren matar ut bollen (inte sällan utan varken mål eller mening). Sedan ska serven med, kanske lite poäng och avslutningsvis gärna en så kallad ”rolig övning”, till exempel ”dubbelkungen” – en form av tävling där man spelar i par och ska vinna tre bollar i rad för att få vara på den kungliga planhalvan. Typ. Det är nya tider helt enkelt. Kanske var det helt enkelt bättre förr. Det gav uppenbarligen i alla fall resultat. 

Lyssna på poddavsnitt 19 från säsong 2 med Carl-Axel Hageskog HÄR!