Jorden Runt! Vid spakarna – Brenda Njuki!

Tennis – en av världens mest globala idrotter med utövare och turneringar över hela världen. Som tennisproffs går det varje vecka att delta i tävlingar på geografiskt bekväma avstånd till Sverige eller så kan man använda tennisen till att upptäcka världen och länder som man kanske aldrig annars hade besökt. I den här serien pratar vi med svenska spelare som med egna ord får berätta om en tävlingsdestination som sticker ut från mängden.

Spelare: Brenda Njuki

Resesällskap: 2017: Fanny Östlund och Anette Munozova. 2016: Östlund, Munozova + Julita Saner och Brendas bror, Caxton.

Destination: Lagos, Nigeria 

Tävling: Två $25 000

Tidpunkt: Oktober 2017 samt oktober 2016

Ålder vid resan: 23 år

De går in i idrotten på ett starkt sätt! Mycket hejarop, dra i staketet och överlag mycket passion.

”Jag hade hört att en del andra svenska spelare tidigare varit i Nigeria och spelat och såg att det gick två 25K-turneringar i Lagos på hösten 2016. Så jag tänkte att man kunde ge det en chans. Dessutom var det enklare att komma in i tävlingarna där – kvalen brukade inte vara fulla.

Jag hade inte så höga förväntningar på mina upplevelser av Nigeria. Eftersom mitt eget ursprungsland är Uganda så var det inte främmande för mig att resa till ett afrikanskt land. Däremot, det här var första gången i Västafrika och kulturerna i Väst- och Östafrika skiljer sig en del åt. Mitt första intryck när vi landade var att det var mycket folk när man klev ut från flygplatsen, mycket mer än det är på Arlanda. Dessutom var det varmt och fuktigt.

I väst upplever jag generellt en högre ljudnivå när folk pratar. Jag upplevde också att klyftorna märktes lite tydligare i Nigeria samtidigt som det finns otroligt fina platser i landet och såklart även folk som har det väldigt bra. Men det går inte att blunda för att man ser människor i bussar eller på andra ställen som inte har lika mycket som vi har i Sverige.

Överlag hann vi inte åka runt på så mycket sightseeing. Nu i efterhand när jag avslutat min karriär är det lite synd när man tänker på det. Vårt hotell låg på Victoria Island som var väldigt fint. Där gick vi ut och åt på kvällarna. Det blev en del KFC faktiskt. Mestadels höll vi oss på hotellet och klubben. Eftersom jag var där för att spela tennis så tänkte jag mest på matcherna och hur jag skulle förbereda mig på bästa sätt.

Tävlingarna fungerade bra. Det var en bra organisation och allt fungerade med schema och inbollningsbanor. Det fanns alltid banor om man ville träna extra. En restaurang på klubben där man kunde äta och så vidare. Det var väl organiserat – kanske därför jag valde att åka tillbaka andra året?

Klimatet däremot hade jag svårt för. För mig var det väldigt tufft när det var så pass varmt. Jag försökte ställa om och tänka att det är samma för alla som inte är från Nigeria och att det inte bara är jag som känner så här, men det var tufft. 

Under matcherna var det mycket publik. Väldigt mycket publik! I den första omgången 2017 mötte jag en hemmaspelare. En ung och säkert lovande tjej tänkte jag. Det klart publiken ville att hon skulle ta sig vidare. De ville väldigt, väldigt gärna att hon skulle vinna! I den situationen kunde jag känna igen mig i det kulturella, för även i Uganda är folk passionerade när det kommer till sport. De går in i idrotten på ett starkt sätt! Mycket hejarop, dra i staketet och överlag mycket passion. Samtidigt är jag också en passionerad person – gör dem det så vill jag vinna ännu mer. Det gör det till en roligare match att spela!

Jag vann första omgången men förlorade nästa med 5-7,0-6 mot Harmony Tan från Frankrike. Det var en tuff, tight match men hon var bättre. Jag hade svårt att ställa om efter första set och komma upp med en ny gameplan i andra. 

Den andra veckan mötte jag Oleksandra Piskun från Ukraina i första omgången. Den matchen var tuff och självklart låg värmen på. Matchen varade i 2,5 timme. Jag hade lite publik med mig och självklart stödet från de svenska tjejerna som stöttade mig med positiva tillrop och bananer eller andra tillskott som behövdes. Jag vann till slut med 6-3,4-6,7-6 efter 13-11 i det avgörande tiebreaket! En tidning kom fram efter matchen och vill ha en intervju med mig.

Jag tyckte alltid det var kul att besöka nya platser och tycker fortfarande det är roligt att resa och se andra kulturer. Men, för mig handlade det allra mest om vem jag reste ihop med och att kunna lita på den personen. Precis som i Nigeria – det var oerhört kul med Fanny, Anette och Julita! Vi kollade på varandras matcher och blev tighta med varandra. Det tyckte jag hjälpte mig, att veta att de förstår hur jag känner eftersom vi alla kom ifrån Sverige. 

Jag måste säga att Fanny är en underbar person att spela dubbel med! Jag har aldrig haft tråkigt när jag spelat med Fanny! Även som person är hon fantastisk. Det jag kan komma ihåg från våra dubbelmatcher i Nigeria var att vi hade lite svårt ibland för banorna var snabba och vi hade problem med att vara tillräckligt aggressiva. Ibland hamnade vi på hälarna under matcherna. Men vi kämpade mycket och hade publiken med oss när vi spelade på Centercourten. Som jag sa, det var mycket passion ifrån publiken så det var skönt att ha den med sig efter att ha haft den emot oss i första dubbeln när vi mötte två hemmaspelare. Varför vi hade publiken med oss? Det finns inte många ställen där folk säger att Fanny är en dålig person, så hon hade minglat runt och pratat med allt och alla och på det sättet fick vi dem med oss. Vi gick till semifinal första veckan men förlorade i matchtiebreak där. 

Maten var lite starkare i Nigeria än jag var van vid. Jag är inte kräsen så den var okej, men starkare än vi lagar hemma hos mig. Första året när min bror Caxton åkte med så tänkte vi inte så mycket på vad vi beställt. Det kom in ris, sås och något kött. Jag hade dock väldiga problem med att skära i köttet. Caxton förstod inte varför, så vi frågade vad det var vi beställt och de svarade kotunga. Då höll jag mig till riset. Maten i Uganda är annorlunda än det var i Nigeria. Även om det finns många olika regioner i Uganda har jag aldrig sett eller hört någon som äter kotunga.”