Vad händer nu, Julia Rosenquist?

Den 13:e maj tog Julia Rosenquist examen från University of California (Berkeley) och var därmed klar med sina studier i USA. Hon spelade den 8:e maj även sin sista match för Cal Women’s Tennis. Förlusten mot Oklahoma State i NCAA Championships andra omgång (Sweet 16) med 2-4 innebar att Julia också avslutar sin tennissatsning och frågan blir då given – vad händer nu?

Omslagsfoto: Kelley Fox

Är jag något annat än Julia Rosenquist, tennisspelaren? Jag hade ingen aning och kände mig bara uppgiven.

Berätta gärna lite om säsongen som precis avslutats och som också blev din sista som en ”Golden Bear”?

Vi började vår säsong på Hawaii. Man får normalt sett två stora resor per collegekarriär och den här resan fick vi för att vi vunnit högsta GPA Award (Grade Point Average) inom Ahletics och det gav extra pengar till laget. Coacherna brukar då vilja göra en större resa och få in matcher mot lag vi vanligtvis inte spelar mot. Som vanligt brukar våren vara packad med både skola och matcher varje helg. 

Jag förlängde min collegekarriär med den här säsongen eftersom jag visste att vi skulle få ett väldigt starkt lag. Vi fick in två bra freshman som är två mogna och bra spelare för att vara 17-18 år. Jag är sex år äldre än dem så jag kan verkligen känna skillnaden, haha. Men, vi fick bra balans med äldre spelare med erfarenhet från collegematcher och olika situationer och balanserade ut det bra med yngre som är drivna och kom in med kreativitet, nyfikna och taggade. Vi började säsongen topp 15 men klättrade till topp 4 eftersom vi gjorde det bra från start, samt kommer avsluta säsongen på topp 10.

Vi vann Pac-12 som är vår regionala serie och jag fick clincha i sista matchen för andra gången (vinna avgörande singelmatchen). Ofta kommer det när till erfarenheter när man ska clincha för championship. 

När jag började på college var vi rankade 68 och nu fick både jag och laget sluta på topp vilket kändes kul. Jag kände att jag slutade min karriär på topp, även om jag förlorade min sista match mot North Carolina så har jag spelat bra hela säsongen.

Hur känns det att din tid på college nu är över?

Jag har gått igenom en period där jag har accepterat att jag inte kommer gå proffs efter college. Det har varit mitt mål ända sen jag var liten att bli proffs – gå college och sen bli proffs. Jag tror att nu när jag har pluggat, träffat människor och fått se saker, att det har gjort att jag blivit väldigt nyfiken på vad jag kan göra mer än spela tennis. Att se alla andra saker jag kan vara bra på har gjort att jag vill göra mer än spela tennis. Jag tycker det vore tråkigt att göra samma sak hela mitt liv. Självklart är det sorgligt att lämna tennisen men jag är jättetaggad på ett nytt kapitel och på att få ge mig in i arbetslivet!

Hur påverkade det här beslutet dig under sista terminen nu, när du visste att det fanns en slutdag för din tennissatsning?

Hösten var jättetuff! Då hade jag bestämt mig för att inte gå proffs och tankarna över vad det är jag tränar för varje dag fanns där. Men under våren kom jag in i ett bra mindset och sköt över all stress och press jag haft inom tennisen och la energin på jobbsökande och vad nästa mål jag skulle sätta för mig själv skulle bli. Kvar blev alla känslor över hur mycket jag älskar tennis, vad det har gett mig och tacksamhet och det gjorde att jag spelade jättebra och avslappnat. Jag kommer inte lägga racket på hyllan, men jag kommer inte spela eller satsa på proffsnivå. Jag får leta reda på nivån jag ska och vill spela på. Kommer börja jobba, hitta en klubb och kanske spela UTR eller andra tävlingar, men den gränsen kommer jag sätta själv.

Om du kan reflektera lite över dina år i USA, vad har du utvecklat hos dig själv som tennisspelare?

Tekniskt har ingenting hänt. Jag lärde mig tidigt tekniken eftersom jag hade tekniskt duktiga tränare i Sverige, så den var redan satt när jag började på college. Men jag har lärt mig hur en match kan svänga och lärt mig hantera ups- and downs. Visst, man har en collegecoach på kanten som kan se matchen från ett annat perspektiv och man kan få aktiv coaching under tiden, men coachingen gör också att det kan svänga ännu mer för motståndaren är mer benägen att göra justeringar. Jag har inte velat bli coachad supermycket men känner att jag kan hantera svängningarna nu och kontra snabbt beroende på hur matcherna utvecklar sig taktiskt. Allt handlar inte om mig utan om att anpassa strategin efter hur motståndaren anpassar sig efter dig.

Just det här med coaching är intressant, att coacherna till och med får coacha mellan poängen på college!

Haha, ja, man får anpassa sig efter reglerna. I USA baseras varje match på underhållning – man vill få lite drama i allting. Vissa använder sig av de här reglerna för att störa motståndaren. I början hade jag svårt att anpassa mig. Jag la för stor tillit på vad coacherna sa till mig istället för att tänka själv under matcherna. Det hör till att man hittar balansen när man växer och blir mognare på banan men i början var det svårt. Jag tror många går igenom faser när det gäller sitt samarbete med coacherna. I början av min karriär här så ville jag bara bli coachad av vår head coach för han gav mer specifika råd. I slutet ville jag nästan bara ha den assisterande coachen som gav mer generella råd. Men jag tror ändå att man ska klara taktikförändringarna själv i tennis. Jag har blivit bättre på det nu än innan, på att se vad motståndaren gör. Tidigare tänkte jag bara på vad jag själv gjorde istället för att se vad motståndaren har justerat som i sin tur påverkar mig.

Det är ju en ständig diskussion det här om college är en bra väg att gå om man har slutmålet att bli proffs. Du berättar att flyttade över till USA med ambition om en proffskarriär efteråt men att den nu läggs åt sidan. Vad tror du generellt om möjligheterna att bli proffs via college?

Jag tror att de som verkligen vill gå proffs kommer gå proffs. Jag själv är alldeles för nyfiken som person, jag kan inte vara i samma miljö för evigt och bara ha som mål att spela tennis. Jag har alltid velat testa nya grejer, det är min personlighet, så för mig räcker det inte med bara tennis. Men de som vill gå pro kommer göra det, oavsett college eller inte. För mig har det öppnat sig en ny dörr med en ny värld därute där tennisen bara är en liten del. 

Hur känns det här då, är det med sorg eller glädje du stänger en dörr och öppnar en ny?

Det är helt klart med glädje för det nya livet! Tennisen har varit hela mig sen några år tillbaka. Man kommer in på college, man växer och får reda på att det finns massa annat utanför tennisen – det blir nästan en chock över hur inrutad man varit så nu är det bara med glädje jag kan börja vara något annat!

Och vad är det du tänker satsa på nu?

Jag har inte bestämt mig exakt för vad jag ska göra men jag är väldigt intresserad av biotech. Biotech technology är när man använder celler och biomolekyler för att utveckla lösningar till svåra sjukdomar. Min major är i politisk ekonomi så det har ingenting alls med det här att göra, men affärsdelen av biotech technology är jag intresserad av. Något som kan förbättra andra personers liv! Berkeley har fått många priser inom de här delarna. Sport Agency är också coolt och jag har lite kontakter in där. Vi får se helt enkelt.

Blir du kvar i USA?

Jag kommer bo kvar i USA i ett år till på ett OPT-visum som är ett års arbetstillstånd.

Hur har det varit att gå på Berkeley som är en sådan välkänd och stor skola?

Det har varit tufft. Jag tror det är tufft för alla atleter, men Berkeley är tufft för alla som kommer hit är så drivna och vet exakt vad de vill göra. Alla kämpar med varandra om högsta betyg vilket man kan känna i kurserna man tar. Det är inte ”hej ska vi hjälpas åt?” utan det är en tävling om betygen. Det är extremt hög standard. Visserligen har jag inget annat att jämföra med, men det är min känsla.

Vilka är dina bästa minnen från de här åren?

Mitt första officiella besök på Berkeley 2016 ihop med pappa är ett starkt minne. Jag kommer ihåg första känslan när jag kom hit som gjorde att jag valde skolan… miljön är så kulturrik med många människor och ett högt tempo som påminner om en storstad, men ändå familjärt för alla vet att vi är olika och alla utanför skolan är hjälpsamma. 

Förra året när vi vann Pac-12 Championship är också häftigt, det var känslosamt för mig! Vi hade inte gjort så bra resultat tidigare men känt att vi hade potentialen.

Om vi vänder på frågan, de tyngsta minnena?

Under mitten av min tid här, mitt andra eller tredje år var det, gick jag in i en utmattningsdepression. Jag kände ingen motivation att varken träna eller göra något annat. Kände mig väldigt lost. Tennisen kändes inte bra och jag visste inte om jag hade något annat jag ville göra heller. Är jag något annat än Julia Rosenquist, tennisspelaren? Jag hade ingen aning och kände mig bara uppgiven. Det var svårt för de som var från USA att förstå, de förstår inte hur det är att lämna sin familj och leva i en helt annan kultur samtidigt som man blir vuxen och går igenom kriser. Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra för jag hade ingen riktig familj här borta. Min familj hemma ville stötta mig, men det var svårt när de var så långt bort. Det var en tuff tid. 

Hur kom du ur den? 

Det tog jättelång tid, men jag gav mig själv den tiden. Jag förstod att det var okej att känna så just nu, att inget var fel på mig utan det var en tung period och en tid att ta sig igenom. Jag fick jättebra hjälp från en idrottspsykolog som jag gått till i två års tid nu. Inte för att jag behöver hjälp längre men han har varit en spegel för mig och varit bra på att förbereda mig på situationer i framtiden som kan bli jobbiga, som till exempel när jag nu lämnar tennisen bakom mig. Vad det är för känslor jag kan stöta på nu och hur jag kan hantera dem så bra som möjligt. Det har hjälpt mig att förbereda mig på vad som komma skall.

Om du tänker på vilka förväntningar du hade före du flyttade till USA, har det blivit som du tänkt dig?

Haha! Absolut inte! Jag trodde jag skulle spela proffstävlingar varje gång jag var hemma i Sverige, fortfarande ha proffsranking, vara med i Fed Cup-laget med mera, men ingenting har blivit som jag trodde! Vilket kan vara både bra och dåligt, för vem vet om jag inte valt college vad som hade hänt med min tennis? Men då hade jag inte fått träffa de vännerna jag har nu eller träffat min pojkvän som jag varit tillsammans med i tre år. Jag har fått uppleva massor i USA som jag är jätteglad för, så det klart jag inte kan tänka på vad som skulle hänt om jag inte börjat college.

Men det här med att spela proffstävlingar när det varit break från skolan, det måste ha varit ett aktivt val du gjort att inte göra det? För det skulle du kunnat göra?

Jag försökte det under mina två första år här när jag kom hem efter en höst och hade 2-3 veckor hemma, men hösten är oftast tyngst med mycket styrke- och konditionsträning för att vara stark under våren. När jag hade lov valde jag att spela tävlingar istället för att nyttja tiden till vila och ladda upp, så när våren kom orkade jag bara spela en halv säsong innan jag gick in i väggen. Man reser mycket, går i skolan och spelar matcher på helgerna – en dags vila per vecka under fem månader blir slitsamt till slut, så om jag inte vilat under hösten eller jullovet blir det tufft att orka. Under sommaren kände jag att jag behövde ta ikapp träning jag förlorat efter mycket matcher på våren. Så efter ett tag landade jag i beslutet att jag har valt att gå på college och får göra det som är bäst för det ändamålet och då valde jag att inte spela så mycket mer som proffs för jag orkade helt enkelt inte det, varken fysiskt eller mentalt.

Det är en stor skillnad på college- och proffstennisen på många sätt, men kanske framförallt det här med skillnaden på att spela som ett lag eller individuellt. Hur har den biten varit för dig?

Det var en svår omställning att spela för ett lag i början. Det är mycket hierarki – de som är äldst ska köra med de som är yngre och jag funkade inte alls i det. Jag spelade inte alls med i de reglerna. Du vet, man kommer från Sverige där alla är jämlika oavsett hur gammal du är – man respekterar alla. Jag blev förbannad på reglerna och hade svårt att ställa mig in i det. Jag gillade personerna, men inte hierarkin. Sen när man börjar spela inser man att vinsterna blir roligare och förlusterna enklare att hantera i ett lag. Självklart tävlar man inom laget om vem som ska spela singlarna vilket skapar en viss spänning, men man kommer över det och är man ett bra lag förstår man att om vi har bra spelare så gynnar det alla och då börjar man pusha varandra till att bli bättre. Nu är förlusterna enklare och man kan fira de stora stunderna ihop. Jag tror den biten hade varit svårt för mig att hantera om jag skulle fortsatt spela proffs själv nu, på egen hand.  

Ja, den svårigheten tror jag man underskattar när man pratar om college som en bra väg mot proffstouren. Det måste bli otroligt ensamt och annorlunda att börja resa själv 25 veckor per år efter att ha varit en del av ett lag i fyra år?

Precis! Året före jag skulle åka på college var jag ute en del själv och tyckte inte tennis var lika roligt längre. Visst, man har ett supportteam omkring sig men jag ska ändå göra allt själv. Jag hade kunnat försöka som proffs nu men jag är osäker om jag hade klarat det någon längre period. 

Så, du har bott i Kalifornien i 4,5 år! Hur har det varit?

Ja, wow! Det är så härligt här! Jag älskar att kunna se solen typ varje dag! Jag hade så svårt i julas när jag var hemma när det var så mörkt. Jag älskar att man kan åka och uppleva en ny sak varje dag här och att man bara behöver en timme hit eller dit för det. Kalifornien har så många olika naturer – i söder är beachen och norr är som i Sverige. Jag tycker det har varit jätteskönt och det är också därför jag vill stanna kvar.

Slutligen, den klassiska frågan, vad har du för råd till spelare som funderar på om college är rätt väg att gå för dem?

Jag tror mitt råd är att man ska ha tydliga prioriteringar när man söker college. Om du har kontakt med en skola behöver du veta vad det är du prioriterar. Är tennisen i första hand ska du välja en skola med en väldigt bra coach! Du kommer inte vara glad om du väljer en skola som ser bra ut på papperet men saknar en bra coach. Är du däremot där för skolan och inte har några tankar på att senare gå proffs så finns massa skolor att välja på, men leta efter någon som utmanar dig vad gäller studierna men som ändå ger dig en häftig collegeupplevelse. Mitt mål var att välja en skola som både var stark studiemässigt och hade ett bra tennislag, vilket jag verkligen lyckades göra!