Av I april berättade Magnus Ennerberg på Academy of KLTK om träningsmiljön på deras akademi. Han var nyfiken på att höra Kristian Persson på Ullevi berätta om deras tänk och hur de gör för att ligga i framkant med sin träning och träningsmiljö. Så vi slog en signal till Kristian Persson, klubbchef på Ullevi TK för att fråga om hans syn på träningsmiljöer.
Om man jämför med golf, ska jag bara träna när bollen ligger bra till eller även när den ligger i backar, på kullar eller bakom träd?
/Kristian Persson
Vad är en bra träningsmiljö för dig?
En bra träningsmiljö är i grund och botten ett ställe där man både kan bli bra och mår bra på. Om vi pratar en elitmiljö får man inte kompromissa för mycket med möjligheterna till att bli bra, men samtidigt måste man trivas på platsen man spenderar mycket tid på och man ska trivas i relationen med tränare eller gruppen man jobbar i. Man behöver inte vara bästa vänner allihop men det är viktigt att det sociala fungerar så man trivs eftersom man kommer gå igenom mycket tillsammans: man kommer både vinna och förlora, utvecklas mycket under vissa perioder samt gå igenom tyngre tider. Kanske kommer man bli skadad. Jag tror mycket på att ha det bra på basen man har.
Jag tror också mycket på att ha en träningsbas där man är merparten av tiden och har en nära relation med tränarna, men att man kan hänga på andra miljöer också. Samarbeta med andra klubbar, åka till en akademi, köra någon tävlingsresa med mamma och pappa – jag tror det är bra med en blandning.
Vad är era viktigaste nycklar på Ullevi för att skapa en så bra träningsmiljö som möjligt?
Om vi börjar med det mentala och sociala så försöker vi jobba i grupp nästan hela tiden. Vi vill inte dra ner storleken på grupperna för tidigt utan jobbar med större grupper. Det innebär inte att man behöver vara 5-6 personer per bana utan vi är 3-4 stycken och ibland 2, men vi jobbar i block vilket innebär att 3 banor tränar tillsammans. De leder till att de kommer samtidigt till hallen, kör fys ihop, tränar tillsammans och kanske även hänger efter skolan, pluggar och käkar ihop. Det upplägget har vi valt medvetet, även i tennisskolan. Tränar man i block får man många träningskompisar.
En annan viktig del för en bra miljö och ett bra klimat är att vi medvetet försöker jobba med den inre motivationen. Den bygger på autonomi, kompetens och samhörighet. Samhörighet får vi genom grupptillhörigheten. Kompetensen kommer vi åt genom att schemalägga spelarna så de är på samma nivå. Om en spelare spelar bra ska han kunna vara bland de bästa i sin grupp medan om han spelar sämre ska han vara i botten – då brukar gruppsammansättningen fungera bra ur ett kompetensperspektiv.
Sist så försöker vi involvera spelarna i träningen vilket är autonomin. Vi försöker verkligen bjuda in spelarna. Det innebär inte att 10-åringar kan komma och göra vad de vill, men de är med och tar beslut. De ska känna att de är delaktiga.
En anledning till att jag tycker vi har en bra miljö är att väldigt få slutar i vår verksamhet. Vi har haft säsonger där bara en elev slutat i tennisskolan vilket får anses som väldigt bra.
Nu har vi pratat om ”må bra”-delen – sedan har vi ”bli bra”. Då tycker jag det här som jag ofta återkommer till är viktigt, att tränaren vet vad den gör och inte bara gör en massa grejer utan tanke. Man har en plan och involverar alla delarna som är viktiga för spelarna. Om vi pratar tävlingstennis bör alla träningar innehålla en del taktik, en del teknik, en del mentalt och en del fysiskt. Det bör finnas en bra mix i varje övning – en teknisk övning bör inte bara innehålla teknik utan även till exempel en mental utmaning. Jag tror inte man har tid till att bara stå och slå med en tro på att det är den bästa träningen. Det kan vara bra att slå mycket, men jag tror det är bra att ha en plan vilket man får av att ha tränare som är utbildade, har erfarenhet, är nyfikna och ifrågasätter sig själva. Träningarna ska vara väldigt utmanande. Där tror jag många missar lite grann, inklusive vi själva här på Ullevi, jag tror att man ibland gör träningarna lite för lätta. Man måste verkligen försöka få spelarna att ligga på gränsen till vad de själva klarar av. Jag tror att allt ifrån juniorspelare till seniorspelare och proffs ligger på för lätt svårighetsgrad för ofta.
Ganska ofta hör man tennisspelare prata om att de vill ha en skön känsla och att de därför gillar att bara stå och slå för att hitta den känslan…?
Jag förstår det här med en ”go känsla”. Samtidigt handlar det mycket om att spela som bäst även när känslan inte är så go. Om man jämför med golf, ska jag bara träna när bollen ligger bra till eller även när den ligger i backar, på kullar eller bakom träd? Jag tror inte ronden avgörs när bollen ligger perfekt med 15 meter till hål utan snarare när den ligger i lite konstiga lägen. Precis som en tennismatch inte avgörs när bollen kommer perfekt till mig utan när jag får kriga mig till en boll i ett nervöst läge av matchen.
Jag pratade med Iga Swiateks dåvarande tränare när jag var på EM för 14-åringar. Vi hängde en del med Polens gäng under den resan och fick chansen att prata mycket med dem. Jag minns inte namnet på coachen, men jag frågade honom vad de gjorde annorlunda mot andra och minns att han sa: ”jag tror de flesta tränar när bollen är skön medan vi tränar i alla andra lägen än när bollen är skön.”
Hur mycket aktiviteter gör ni på Ullevi vid sidan av tennisbanan i syfte att arbeta med gruppkänsla och gemenskap?
Pandemin har gjort att väldigt mycket planer fått ställas in. Men tidigare har vi gjort en resa till Lyon där vi bott hos familjer där och sedan bjudit hit dem till Sverige där de fick bo hos oss och sedan har vi spelat likt Sverige vs. Frankrike. Vi har åkt på träningsläger både inom Sverige och utomlands. Det är nog det bästa man kan göra. Tycker även Båstadtennis är årets bästa tävling där spelarna kan anmäla sig till flera klasser och bo tillsammans. När man åker till exempelvis RM får man se matchen men det blir inte alls samma sak runtomkring. Jag tror personligen mycket på att spelaren får förbereda sig för match kvällen före, träna på morgonen, sätta rutinerna, spela matchen och träna efter matchen – den processen är egentligen den viktigaste både för relationen till sporten men också för utvecklingen.
En annan viktig del i den här frågan är att tävlingsspelarna hjälper till som tränare vilket också är bra för att stärka tillsammanskänslan.
Vad är nästa steg för klubben för att ta ytterligare steg framåt med miljön?
Jag tycker vi har mycket av grundförutsättningarna på plats. Vi har bra tränare, vi har tid att prata utveckling inför träningar och vi tar oss den tiden. Vi har resurser att åka på tävlingar, vi har ett bra gym som vi uppdaterar med jämna mellanrum och vi har både fystränare som är idrottslärare i grunden och en elitutbildad fystränare. Vi har en bra plan, men jag tror nästa steg är att försöka bli ännu bättre på det vi gör på träningarna varje enskild dag och att se till att det är kopplat till match.
Har du två klubbar eller miljöer du är nyfiken på att höra mer om vad gäller hur de arbetar med sin träningsmiljö?
Det hade varit intressant att höra hur någon i Danmark och Norge jobbar. Någon hyfsat stor klubb i Oslo och någon hyfsat stor klubb i Köpenhamn och höra hur de tänker. Jag tror det är nyttigt att ta in nya influenser och inte bara simma runt i samma damm. När man säger ”titta på Serbien” får man svaret att det inte går att implementera det som de gör där, men hur det ser ut i Danmark och Norge bör vara fullt möjligt att ta efter.
Det var Kristian Perssons tankar om träningsmiljön på Ullevi – nu ska vi höra vad tre av deras juniorer säger om densamma genom Nadeem Kanani och Gabriel Jornert, bägge födda 2004 samt Iva Marinkovic, 2008.
Vad är det bästa med träningsmiljön i din klubb?
Nadeem: Det bästa med träningsmiljön är kompisarna runt en när man tränar och all pepp man får från dem när vi jobbar hårt. Vi har alltid kul med tränarna även när vi jobbar hårt och fokuserar.
Gabriel: Gemenskapen är det bästa. Vi är många spelare och det är bra tändning på träningarna.
Iva: Det som är bra med träningsmiljön i Ullevi är att vi har både fys och tennis under våra träningspass. Andra saker som är bra är träningskompisarna och hur tränarna lägger upp våra träningar.
Får du den mängd/kvalitet i träning som du tror du behöver för att nå dina mål?
Nadeem: Ja, jag tycker att jag får den mängd träning jag behöver för att nå mina mål och vi får även en timma fys efter varje tennispass med en egen fystränare vilket jag tycker hjälper riktigt mycket.
Gabriel: Det får jag. Alla bidrar till bra kvalitet och jag tränar så mycket som jag vill och kan.
Iva: Jag anser att jag får den mängd och kvalitet som jag behöver från klubben, om man vill nå sina mål får man såklart lägga till träningar själv.
Vad vill du ha mer av och vad skulle du vilja göra mindre?
Nadeem:Det jag skulle vilja ha mer av är klubbresor och att tränarna åker med på fler tävlingar, alltså att vi åker flera från klubben och spelar en tävling. Jag tror inte det är något jag skulle vilja ha mindre av.
Gabriel: Upplägget är bra och jag trivs på Ullevi. Får varierande pass och kan träna med flertalet olika personer. Även mycket och genomtänkt fysträning som till stor del är individuellt anpassad.
Iva: Jag skulle vilja ha längre träningar av både fys och tennis på klubben.
Hur stort eget ansvar tar du till att träna extra utanför klubbens träning?
Nadeem: Jag tar stort ansvar och jag kör så mycket extra träning som jag tycker att jag behöver. Jag tränar för min skull och ingen annans så allt ansvar ligger på mig. Tränar jag inte extra på egen hand så kommer jag inte bli bättre än de andra som tränar lika mycket som mig. Så det jag brukar tänka på är att träna mer än dem andra varje gång.
Gabriel: Jag tar eget ansvar till att träna tennis och fys på helger och så vidare när det inte är organiserad träning.
Iva: Jag anser också att jag tar väldigt bra ansvar genom att träna extra utanför klubbens träningspass.
Hör också poddavsnitt 38 från säsong 1 med Ullevis tränare Damien Croisat HÄR
Linus på baslinjen 
1 kommentar på “Inre motivation en viktig del på Ullevi”