Jorden runt! Vid spakarna – Simon Freund!

Av linuspabaslinjen i Artiklar den 10 maj, 202210 maj, 2022

Tennis – en av världens mest globala idrotter med utövare och turneringar över hela världen. Som tennisproffs går det varje vecka att delta i tävlingar på geografiskt bekväma avstånd till Sverige eller så kan man använda tennisen till att upptäcka världen och länder som man kanske aldrig annars hade besökt. I den här serien pratar vi med svenska spelare som med egna ord får berätta om en tävlingsdestination som sticker ut från mängden.

Spelare: Simon Freund

Resesällskap: Jonathan Mridha, Karl Friberg, Harry Wendelken första gången och Christoffer Solberg andra vändan.

Destination: Doha, Qatar

Tävling: Två futures M15 2019 och en future M15 2021

Tidpunkt: December 2019 samt oktober 2021

Ålder vid resan: 23 respektive 25 år

När allting är bra organiserat och man trivs så påverkar det såklart möjligheten att prestera på ett positivt sätt.

”I slutet av åren är det ofta svårt att välja utomhustävlingar. 2019 ville jag fortsätta spela utomhus på hardcourt och det var ett roligt gäng svenskar som planerade att åka till Doha vars tävlingar jag hört gott om. De passade in bra i min kalender efter att ha spelat de sista seriematcherna för min dåvarande klubb, KLTK.

Jag, Mridha, Friberg och Harry Wendelken åkte. Normalt brukar jag checka av lite med andra svenskar vad de tänkt spela och när vi synkar samma tävlingar blir det naturligt att samåka och koordinera med varandra.

Jag hade varit i Kuwait bara några veckor tidigare, men inte i något annat arabland. Kuwait valde jag mest för att jag hade en gammal collegekompis där som hjälpte till med boende vilket är bra för ekonomin som annars är en stor faktor att tänka på när man åker runt och tävlar.

Doha finns det mycket positivt att säga om vad gäller tennisarrangemanget! Arrangören är bra på att fixa boende till bra priser – vi bodde på ett 4-5:stjärnigt hotell genom tävlingen som kostade runt 400 kronor natten i ett dubbelrum. Överlag är futuretävlingarna i Doha troligtvis några av de bästa som finns på futuretouren. De spelas på samma anläggning som ATP-tävlingen spelas på och banorna är således nymålade varje år. Det finns alltid träningsbanor tillgängliga och bra faciliteter med gym.

När allting är bra organiserat och man trivs så påverkar det såklart möjligheten att prestera på ett positivt sätt. Det går hand i hand – har man till exempel bråkat med flickvännen så påverkar det också, precis som ifall man behöver ha slagsmål om träningsbanor före ens match eller stångas om motionscykeln. Allting påverkar.

2019 låg hotellet vi bodde på i anslutning till ett stort shoppingcenter med restauranger. Förutom det så blev det inte så mycket sightseeing – vi var mest på tennisanläggningen och hotellet. Före jag kom till Qatar var min fördom att det mesta skulle ha en känsla av fejk Jag har inte varit i Dubai, men jag tänkte nog att Doha skulle vara ungefär samma som de olika rika oljeländerna är som försöker göra en turistresort av allting, med konstgjorda sjöar utanför hotellen och så vidare. Och lite så får man säga att Doha också är.

Om man är iväg 2-3 veckor och åker ut tidigt någon vecka så kanske man får tid att ta någon dag för att se sig omkring i staden före nästa vecka drar igång. Alternativt den sista veckan någon dag före flyget går hem. Men generellt försöker man maxa att spela så mycket tennis som möjligt. Det bästa är såklart att vara kvar i tävlingen veckan ut. Är man kvar i dubbelklassen hela vägen till finalen på lördagen så hinner man inte iväg någonstans eftersom dubbelmatcherna spelas på eftermiddagarna.

När jag varit där i oktober och december så har det varit en bra tid på året att spela i när det gällde klimatet. Runt 25 grader och lite torrare i luften i och med att det är ökenklimat. 25 grader vänjer man sig snabbt vid till skillnad mot när det är tidig sommar och 40 grader. Matcherna börjar alltid sent på eftermiddagen. Hela dygnsrytmen i Doha verkar vara lite framflyttad – livet känns som det börjar runt 14-tiden och pågå fram till midnatt. Så hälften av matcherna spelas under elljus. Märkligt nog när vi var där 2019 så regnade det faktiskt två dagar i rad. Som tur var hade jag fått med mig några pingisrack och ett nät som vi spände upp. Annars underhåller man sig mycket med kortspel.

*Mridha och Friberg under ett gissningsvis prestigefyllt Backgammonparti*

Underlaget i Doha passade mig bra. Banorna var långsamma, vilket faktiskt var en anledning till att jag åkte dit igen förra året. Ihop med att det är en smidig tävling att spela. Arrangemanget, organisationen, banorna, gymme – det är svårslaget. Jag personligen vill helst undvika att åka till ställen jag varit på tidigare – jag vill gärna upptäcka nya platser. Men det kommer såklart en punkt när man inte upptäcker så mycket mer när man redan varit runt på många olika ställen. Då börjar man istället prioritera ställen man varit på där man vet att man lätt kan få tag på mat man söker eller som har bra träningsmöjligheter och banor utan massa farliga hål mitt i banan.

*Simons baksida efter en behandling genom ”cupping” för att få bukt med sina nackbesvär*

Första vändan 2019 gick jag till kvartsfinal första veckan. Andra veckan blev inte lika lyckad. Mellan turneringarna hade jag under en av regndagarna en brottningsmatch med Bardia Salehi som var där som coach. Dagen efter vaknade jag upp med världens nackspärr! Något var inte bra i nacken/skuldran – jag var helt låst, som ett kylskåp. Den första omgången vann jag på smärtstillande, men dagen efter kunde jag knappt komma upp ur sängen. Det var något av det sjukaste jag varit med om. Jag fick rulla av sängen. I början skämtade jag och Bardia om det, för det var ju såklart en olyckshändelse, men när vi märkte att det inte var något som gick över direkt var det inte lika roligt längre, hehe.

Jag spelade dubbel med Jonathan Mridha. Jag kunde knappt spela den andra veckan på grund av nacken, men vi var en bra kombo för han hade stora och tunga slag som passade bra i Doha eftersom det gick så långsamt, då kunde han gå runt och dra sina forehands medan jag petade ner bollen framme vid nät. Första veckan gick vi till semi och andra veckan gick vi faktiskt hela vägen och vann, mycket på grund av att Mridha gjorde en helt vild dubbelturnering den veckan.”