Utanför boxen, med Lisa Skeppstedt!

Ni vet när ni vaknar mitt i en dröm och inte vet om det ni upplevde var på riktigt eller ej? Eller Matrix-filmerna, där det inte är någon självklarhet vad som är verkligheten. I den här intervjuserien balanserar vi också på balansbrädan och ger ”tänka stort och utanför boxen” en helt ny innebörd.

Namn: Lisa Skeppstedt

Födelseår: 1988

Nuvarande arbetsroll samt koppling till tennis:. Sportjournalist på Helsingborgs Dagblad och styrelseledamot i Vänersborgs Tennisklubb. Har tidigare jobbat med Swedish Open i Båstad, Stockholm Open i Kungliga Tennishallen samt ATP-slutspelet i London. För många år sen tränare på heltid i Vänersborgs TK under ett års tid.

Att ha TP som ett plåster på Zverev i en vecka hade definitivt resulterat i bra content.

Lisa du har arbetat med tennis, ibland mer och ibland mindre, men på olika sätt i olika roller och från olika håll sen många år tillbaka. Vad har varit roligast?

Oj, jag har verkligen haft förmånen att göra många roliga saker. Att jobba med ATP-slutspelet i London är nog det häftigaste, men det som gett mig mest är ett läger vi arrangerat i kroatiska Vukovar. Min kompis Dino Ilecic, också från Vänersborg, kom på idén och fixade några sponsorer som gav oss gratis rack och så åkte vi ner. Vukovar ligger på gränsen till Serbien och Bosnien och Hercegovina, och har inte repat sig efter kriget på 90-talet. Spänningarna i området är fortfarande påtagliga och serber och kroater delas upp redan på förskolan för att sedan delvis leva separerade liv fast att de bor i samma stad. Syftet med vårt läger var att erbjuda en gratis aktivitet för barn och ungdomar där alla etniciteter var välkomna. Fyra somrar var vi där.

Idag skriver du för Helsingborgs Dagblad och du försöker givetvis febrilt få lov att skriva mer om tennis. Vilka argument använder du för att få lov att öka materialet om tennis?

Jag säger ”den här gången kommer min text att flyga, jag lovar”. Men det händer förstås nästan aldrig, haha.

Tyvärr är intresset för tennis i läsekretsen svalt, men detsamma gäller flera andra idrotter. Jag trycker på att det är en av världens mest globala sporter. Och den mest jämställda. Vi har dessutom en stor tennistradition i vårt område med många tidigare spelare som bor här och alla klassiska tävlingar i Båstad på somrarna. Om man bortser från fotboll, hockey och padel är det egentligen ingen sport som blir särskilt läst hos oss. Däremot kan enskilda historier få hög trafik så jag försöker ofta leta upp annorlunda vinklar som jag säljer in hos min chef.

Topp 2 drömreportage att få göra och varför? Unlimited budget och behöver inte ha Skåneanknytning.

Jag skulle vilja intervjua Billie Jean King hemma hos henne i USA. Hon är den person som utvecklat tennisen mest och jag undrar var drivet och modet kommer ifrån som gjorde att hon orkade driva jämställdhetsarbetet så långt? Och vilka steg tycker hon är viktiga att tennisen tar nu för att utvecklas ytterligare?

Sen skulle jag gärna vilja göra något fördjupande kring tennisens utveckling i u-länder. Det roligaste med att vara journalist är att berätta historier ingen tidigare kände till.

Häftigt, du har precis fått rollen som konsult till mediaavdelningen på Svenska Tennisförbundet med uppdrag att bättra på deras content i sociala medier. Vad skulle du rekommendera?

Svårt, jag är själv ganska medioker på sociala medier så det bästa hade nog varit att delegera uppgiften vidare. Det enda jag kan konstatera är att sociala medier kräver hårt jobb, tid och en uttalad strategi. Det går inte att göra det vid sidan om något annat och tro att det ska bli bra.

Vänersborgs Tennisklubb har kanske inte fått fram jättemånga världsstjärnor, men flera väldigt duktiga och intressanta tennispersoner har koppling till klubben. Vad gjorde Vänersborg så bra för att skapa ett tennisintresse som hos många håller i sig än idag?

Några bra spelare har Vänersborg allt fått fram med Nicklas Utgren i spetsen som rankades 55 i dubbel och 138 i singel. Men precis som du säger har klubben fostrat många som valt att engagera sig i sporten på olika sätt. 

Jag började spela samtidigt som Peter Lindgren blev tränare i Vänersborg och det var nog avgörande för hela mitt intresse. Han är väldigt inkluderande i sin tränarstil och bra på att se alla, oavsett nivå på banan. Han ville få ut full potential av varje individ och involverade oss också i många olika saker som tränarutbildningar, kommittéuppdrag, lägerverksamhet med mera. Jag tror vi var många som kände oss bekräftade både som tennisspelare men också som personer eftersom Peter intresserade sig för vår skolgång och vilka kompisar vi umgicks med på fritiden. Han var noga med att alla skulle hitta en plats i föreningen där de var viktiga och gjorde skillnad. När jag tog studenten var jag väldigt involverad i klubbens verksamhet, och tennis överhuvudtaget. Det gick inte att sluta.

Du läste, förhoppningsvis, intervjuerna på ”Linus på baslinjen” om tennispersonerna som bytt sport till padel med intresse. Om du fick samma två frågor som Christer Sjöö fick i inledningen av hans intervju:

–        ”Vad har varit din känsla när du läst dem (om du läst dem)?” 

–       ”Är din spontana känsla att padeln enbart varit och är positiv för tennisen eller finns det baksidor med padelns framfart som tennisen måste vara uppmärksamma på?” 

Vad blir dina svar då?

Eftersom jag själv spelade mycket padel för några år sedan känner jag igen det många beskrev i din serie. 

Jag tror absolut att padeln varit bra för tennisen på en del sätt. Många har fått upp ögonen för racketsporter och nu förstår de flesta räknesystemet vilket inte var fallet före padelns inståg. Men sett från tennisens perspektiv är det problematiskt att så många framstående spelare nu lägger sin kraft på padel. Mycket kunskap och engagemang har försvunnit. Dessutom är min bild att intresset för Elitserien och kanske sommar/vintertouren minskar och en del av spelarna som bytt till padel hade kunnat hålla en hög nivå där men nu istället spelar på den svenska padeltouren. Jag tror svensk tennis kan lära mycket av padeln, särskilt hur man skapar en attraktiv miljö för unga vuxna och spelare i övre tonåren. Det är en målgrupp som jag tycker svensk tennis ska vara väldigt rädd om och slita hårt för att behålla inom sporten eftersom de är förebilder i sina respektive klubbar och också höjer spelstyrkan genom att fungera som sparring för yngre satsande.

Hur ska vi få fler kvinnor att vilja bli tennistränare i Sverige?

Det är en stor och viktig fråga som jag var väldigt engagerad i för några år sedan. Normer och strukturer är en stor del i detta. Alltså hur ser förutsättningarna ut för kvinnor som är tränare kontra män? När jag jobbade på ATP-slutspelet i London kom Conchita Martinez fram och frågade var hon kunde duscha. Hon var Davis Cup-kapten för Spanien då och en del i Rafael Nadals team. Det fanns hur många duschar som helst i O2 arena men ingen för tjejer – så otänkbart var det att en kvinna kunde vara tränare eller ha annan nyckelroll i en spelares team. 

Vissa sådana grejer kan dyka upp i Sverige också skulle jag säga, bilden av en tränare är fortfarande att det är en man och den behöver man ändra vilket kommer kräva mycket jobb. Men det kommer vara så värt det eftersom kompetensen höjs när rekryteringsbasen breddas. Som det är nu är det ju inte bara kvinnor som inte lockas av tränaryrket utan kanske även män med små barn. Ett första steg är nog att se över arbetstiderna, men det räcker inte med det.

Reflektera lite över jämställdhetsstatusen och dess arbete inom svensk tennis.

Det här är ett ämne jag brinner mycket för. När jag var engagerad i frågan mer aktivt för några år sen vidhöll jag starkt att svensk tennis var sämre på jämställdhet än vad internationell tennis är. Det var nog lite hårt från min sida. Svensk tennis är absolut inte dålig och de flesta sporter har betydligt större utmaningar än vad tennisen har. Men det finns helt klart saker som behöver förbättras. När jag förra året kikade på lite statistik från förbundet syntes det tydligt att det fortfarande är ganska många fler killar som tävlingsspelar än tjejer. Det är synd kan jag tycka, även om utvecklingen långsamt går åt rätt håll.

Helsingborgs Dagblad låser in alla (?) sina artiklar på webben bakom en prenumerationstjänst. Det är ”skit”, tycker du egentligen, eftersom det är så extremt många färre som får läst dina artiklar och intervjuer.

Ja, det är trist. Men ekonomiskt är det en modell som har visat sig fungera. HD tillhör Bonnier som är Sveriges största mediebolag vilket gör att vi ibland delar texter mellan olika titlar. När jag skriver något som är intressant för en bredare läsekrets, än den som finns i Skåne, brukar exempelvis DN publicera texterna också. Det är superbra eftersom tennisintresset är begränsat i Skåne, och samtidigt är det förstås inte lönsamt för en stockholmare eller norrbottning att ha konto på HD.

Du intervjuade Lars Graff, turneringsdirektör för China Open, i februari i fjol och du har själv arbetat för Lagardére med Swedish Open. Nu får du uppdraget att bli turneringsdirektör för Stockholm Open 2022 och bli högst ansvarig för allt. Hur ställer du dig till att ha med Alexander Zverev i tävlingen 2022 i höst?

Jag skulle valt att inte ha med Zverev i startfältet, och det tyckte jag även innan den senaste domarskandalen. Han är helt uppenbart en otroligt duktig tennisspelare, men det är för många frågetecken kring honom just nu och värderingsmässigt funkar det inte för mig. Hellre bra förebilder än bra tennisspelare. 

Men som turneringsdirektör hade jag legat på ATP kring internutredningen om misshandel. Det har tagit alldeles för lång tid och frågan landar i knät på respektive turnering vilket inte schysst. Det är mycket bättre om ATP kommer med något klargörande som turneringarna har att förhålla sig till.

Tre poddrekommendationer som du själv lyssnar på?

Jag är ingen superflitig poddlyssnare, men brittiska The Tennis Podcast rekommenderar jag starkt. De har fattat grejen med mångfald och vikten av att inkludera olika perspektiv vilket gör att den podden är väldigt intressant tycker jag. Sen brukar jag lyssna på Söndagsintervjun i P1 där Martin Wicklin intervjuer mer eller mindre aktuella personer, och Linus på baslinjen är förstås också ett måste.

Du hade en projektanställning för ATP under 2015 och 2016 under ATP-slutspelet i London. Där hade du hand om ackrediteringen. Lek med tanken att du skulle ha samma roll under ATP-slutspelet i höst och Tennisportalen söker ackreditering. Hade du godkänt den och varför/varför inte?

Media var inte mitt huvudområde utan jag ansvarade för spelarna och deras entourage, tourens alla turneringar med gästar och även slutspelets gäster som David Beckham med familj och Mourinho med flera. Men självklart hjälptes vi åt och jag hade såklart godkänt TP:s ansökan. Det är positivt med så bred bevakning som möjligt från ett evenemang. Jag hade inkluderat TP i team Zverev så vi får veta vad som egentligen pågår där. Det är nog många som undrar vem tysken är? Varför så oberäknelig i sitt beteende? Att ha TP som ett plåster på Zverev i en vecka hade definitivt resulterat i bra content.

Vad har du ändrat uppfattning om den senaste tiden?

Det känns som att jag ändrar uppfattning mer och mer ju äldre jag blir. Vad gäller debatten om hur många set damerna ska spela i Grand Slam-turneringarna har jag tidigare tyckt att bäst av tre set är ganska bra eftersom bäst av fem kan bli segt och det kanske snarare är herrarna som ska byta till bäst av tre för att snabba på matcherna och locka en ny yngre och mer otålig publik. Fast samtidigt älskar jag ju femsetsmatcher. Efter Australian Open landade jag i alla fall i att jag tycker det ska vara bäst av fem från kvartsfinalerna på damsidan. Att ha det från första omgången tror jag inte är praktiskt möjligt sett till bankapaciteten.

Linus ber dig om att skriva en gästkrönika för ”Linus på baslinjen”, och det kan man ju inte tacka nej till! Du funderar över ämnet, det ska ju vara något du brinner för, som kan skapa lite debatt men även gärna utbilda svenska tennisfolket på något sätt. Vad väljer du att skriva om?

 Jag vill säga jämställdhet. Men det kommer ingen läsa så jag hade nog kört på vinkeln ”därför borde tennisförbundet inkluderat padeln”.

 Den gästkrönikan ser vi fram emot Lisa!