Next Generation Coaches – Petter Cahp!

De senaste fem månaderna har ”Linus på baslinjen” belyst den akuta svenska tränarbristen. Fler och fler tennistränare byter till padel när det är svårt att se en tydlig karriärväg inom tennisen. Men, det finns undantag! Vi har nu kommit fram till den avslutade delen i serien där vi träffar svensk tennis framtid – Next Generation Coaches!

Namn: Petter Cahp

Född: 1993

Moderklubb: Norrköpings TK

Nuvarande arbetsroll: Huvudtränare Karlstads TK

Nutid

Petter Cahp är idag huvudränare i Karlstads TK med arbetsuppgifter som är likt de är i många andra klubbar – varierande! I stora drag ska han se till att alla träningar fungerar och flyter och att klubbens alla tränare är uppdaterade på förändringar som skett och att de kan sina saker på banan. Utöver det ska han planera träningar, hitta ersättare när det behövs och sköta alla de administrativa sysslor som tillkommer i en huvudtränarroll, så som att svara på mail. Måndag till fredag står Petter själv på banan 15.00-21.00. Förutom fredagar, då slutar han ”redan vid 20.”

Det är tuffa och långa dagar! Då gör du ditt administrativa arbete före du går in på banan?

-Ja. Eller efter. Jag är lite av en nattmänniska. Jag får göra mitt administrativa jobb när jag vill och var jag vill, så länge jag sköter det. 

Dåtid

Petter började sin tränarbana i Norrköpings TK som 16-åring där han fick hoppa in som tränare när det behövdes folk. Efter det började han ge några privatlektioner på sommaren vid deras landställe i Arkösund och när började plugga i Karlstad och ville spela tennis för klubben frågade tränarna där om han kunde ta några timmar som coach, när de ordinarie tränarna skulle matchbevaka. Tanken var att han skulle plugga till civilingenjör i maskinteknik, men det var inte lika kul som han tänkt sig.

–Jag tog efter ett tag en paus från plugget och sa istället ja till fler timmar i tennisklubben. Rätt som det var behövde de en huvudtränare för tre år sedan, och där stod jag. Jag tänkte att universitetet finns väl kvar om 30 år ifall jag tröttnar på heltidsyrket. 

Det som gjort att Petter fastnat för tränaryrket är glädjen han kan se hos folk som tycker tennis är roligt. Att se utveckling och att känna drivet hos personer som vill lära sig. 

Vad känner du när du har juniorer på banan som inte har det där drivet då?

-Då är det inte lika kul, haha. Men man får hitta saker som triggar de med. Om en grupp inte vill köra drills eller teknik kanske man får köra ”French game” och sen slänga in lite teknik emellanåt.

Personlig utveckling

De åldrarna Petter känner att han är bäst på att jobba med är 13-16:åringar. Det är lite enklare med den sociala interaktionen med dem än med yngre samt att man kan börja jobba lite mer strukturerat i de åldrarna när spelarna börjar mogna lite. Det han själv känner att han kan utveckla är hur han förklarar syftet med övningar och att förklara det på ett bättre och snabbare sätt.

-Jag tror det är viktigt att man vet varför man tränar forehandcross så inte spelaren bara står där och slår. När jag själv spelade gjorde jag oftast saker bättre om jag visste varför jag gjorde det. Så att förklara syftet på ett bättre och snabbare sätt för spelarna, det kan jag förbättra. 

För att utveckla sig själv pratar Petter mycket med olika kompisar som är tennistränare idag, kollar mycket på Youtube och ser på tennismatcher. I utbildningsväg har han gått plattformen och TGU1 samt 2. Tanken är att så småningom även gå den tredje delen.

Mentorer

Petters pappa har suttit i styrelsen i Norrköpings TK och Petter bollar naturligt mycket tankar med honom. När han är hemma i Norrköping pratar han gärna med Dobrivoje ”Dobben” Stanojevic samt med sin vän i USA, Andrée Stevensson.

-Jag är nog rätt influerad av Dobben – jag tror mycket på att lägga fokus på rätt saker på banan. Är inte så mycket för att lalla runt utan gör vi något så gör vi det ordentligt. Dessutom är jag väldigt intresserad av teknik och biomekanik.

Skulle du säga att du är tuff i ditt ledarskap?

–Nja, inte jättetuff. Jag skulle säga att jag ofta har en plan när jag går in på banan och den planen vill jag följa eftersom jag tror den kommer ge bäst resultat för den timman. Jag avviker inte jättegärna från den planen. Så jag skulle säga att jag är väldigt strukturerad och mina spelare förstår rätt väl att nu är det de här som gäller. 

Framtid

-Jag vill först och främst ha kul med mitt jobb, men såklart också utvecklas som tränare. Det ultimata målet är att ha en struktur och en färdig plan som vi vet hjälper och utvecklar 90% av spelarna som kommer in i klubben. Följer man den, då blir man så bra man kan bli! 

Petter ser en lång framtid i Karlstad och tror att han kommer vara kvar i många år framöver. 

-Det klart jag tänkt tanken att det vore kul att testa att jobba mer individuellt med någon spelare och se hur det går, men å andra sidan tycker jag variationen man får i klubben är rolig. Någon behöver hjälp med backhand och en annan behöver hjälp med forehand. Med bara en spelare kanske det kan bli lite monotont…

Unga ledare 

Det råder en tränarbrist i Sverige idag och det är viktigt att vi tar hand om de yngre ledarna som redan finns inom yrket, samt är bra på att inspirera och rekrytera nya underifrån. Känner du att du och ditt intresse har fångats upp på ett bra sätt?

-Nja… Klubben här gör ett jättebra jobb i att stötta mig och regionen pratar jag med titt som tätt. Peter Lindgren ringer mig emellanåt och frågar hur läget är och frågar om jag vill hålla i något läger. Det samarbetet är jättebra. Svenska Tennisförbundet har jag inte hört något ifrån. De vet nog inte vem jag är, haha.

I Karlstad är Petter äldst av alla klubbens tränare men säger att man har många duktiga yngre tränare som även spelar tennis själva. Behövs någon tränare till en yngre minitennisgrupp har man ett system där man använder sig av flera yngre tränare men en lite äldre, runt 20 år, som är ansvarig på banan. Då får man en struktur samt tränarna kan hjälpa varandra. 

-Ofta frågar vi en person om de vill hoppa in och testa att vara tränare. Om de hoppar in för första gången är de aldrig själva på banan utan har alltid någon mer erfaren vid sin sida. Om de tycker det är skoj och det funkat bra frågar vi om de vill gå en utbildning, och det klart de vill göra det! Så då skickar vi dit ett gäng med folk från vår klubb så de får gå utbildningen tillsammans. 

Att jobba som tränare innebär alltid nya lärdomar och inte sällan ”learning by failure”. Petter förklarar att han många gånger gått in med inställningen att nu ska det köras ett hårt drillpass men fått inse att hans tre elever precis kommit från skolan och helst velat sova en timme först. 

-Då inser man att man nog skulle tänkt om och kört något lite mer avslappnat upplägg istället. Sådana reality checks får man konstant – alla är inte där för att jobba hårt, många vill bara ha lite skoj. Men, med det sagt, det är oerhört häftigt när ens spelare går långt i tävlingar och man står där på läktaren och ser hur de använder sig av inside out-forehanden man jobbat på, eller hur de följer en game plan man pratat om och att det faktiskt fungerar. Det är häftigt!