Next Generation Coaches – Leo Tsiu Öberg!

Det råder en närapå akut tränarbrist i Sverige. Allt fler svenska tennistränare går över till padel och allt färre personer ser tränaryrket som en möjlig karriärväg. Men, det finns undantag! Vi träffar i den här serien svensk tennis framtid – Next Generation Coaches! På schemat idag: Leo Tsiu Öberg, Lidingö TK!

Namn: Leo Tsiu Öberg

Född: 1991

Moderklubb: Mälarhöjdens IK Tennis

Nuvarande arbetsroll: Tränare Lidingö TK

Nutid:

Leo är tävlingsgruppsansvarig i Lidingö Tennisklubb samt ansvarar över mini-, midi- och maxitennisen. Alla de tre delarna har olika ansvariga tränare men Leo är spindeln i nätet som ska se till att få ihop allting. 

–Så som jag ser det så kommer tävlingsspelarna i klubben i stor utsträckning komma från våra egna led och då behöver vi jobba rätt från början. 

Dåtid:

Leo kom in på tränarspåret i Mälarhöjdens IK Tennis, fick lite fler timmar när han flyttade till Jönköpings TK och blev sedan chefstränare i Bankeryds TK. Att han fortsatt som tränare under åren är för glädjen i att kunna hjälpa andra att nå sina mål.

–Sen vet inte alltid ungdomarna vad deras mål är, men att känna att man har bidragit till att de utvecklats och blivit duktiga, det är kul. Jag känner mig till exempel väldigt nöjd över att vi hade tre spelare i Bankeryd som nådde landslagsnivå. Jag kan inte ta all cred för det, men de som nått dit har gjort det för att vi jobbat bra ihop under åren. 

Det klart du kan ta stor cred för det?

–Stor cred kan jag ta, men man måste också ge cred till familjerna! Utan att de här tre spelarna hade spelat mycket med sina föräldrar, eller om inte föräldrarna samlat ihop spelare från olika klubbar för träningar eller om de inte hade spelat någonting utöver de timmarna de stod med mig, då hade de inte kommit dit de är. Eller om de inte snittat 100 matcher per år. 

När Leo gick den första plattformsutbildningen träffade han Anders Henricsson som fick hans intresse för yrket att växa. Olika människor i olika roller som han stött på har inspirerat honom på olika sätt, men han känner inte att det funnits något system eller struktur som uppmuntrat eller hjälpt honom framåt inom yrket tennistränare. 

–Jag minns att Alex Theodoridis skulle skriva en artikel någon gång när jag jobbade i Bankeryd, då sa jag att jag inte känner till någonting om förbundet men att det borde finnas mycket tydligare riktlinjer i hur man ska jobba ute i klubbarna, annars kommer vi behöva uppfinna hjulet själva gång på gång. Så fort en tränare lämnar en klubb blir det kaos.

Hur ska man göra för att inspirera fler unga ledare att satsa på tränaryrket?

–Om jag tittar på mig själv så var anledningen till att jag fortsatte som tränare att det var svinkul! Man måste först identifiera ledare som tycker det är väldigt kul och är redo att jobba mycket. Tiderna man jobbar är inte världens bästa, så man måste hitta folk som är villiga att göra det här. Lön är en grej, hur kan vi få upp lönen för tränarna? Kunskap en annan – hur utbildar vi tränare till att bli riktigt bra? De svåraste grupperna tycker jag är tennislekis för 3-4:åringarna. Vi kan leka med dem men att göra leken extremt bra och få med all koordination i den, det är svårt. Där står oftast 16-åringar för att de vill ha pengar till lördagsgodis – hur gör vi för att höja tränarkompetensen där? Det är svårt, för frågar du mig om jag kan gå ner söndagsmorgnar och köra säger jag nej, det kommer jag inte göra, jag har redan gjort det där. Vi behöver utbilda våra tränare både internt och externt så de gör ett bra jobb på alla nivåer. 

Personlig utveckling:

Leo förkovrar sig genom att läsa mycket, gå onlineutbildningar och prata med andra tränare. Han har gått alla utbildningsstegen i Tennisförbundets regi och har lite delade åsikter om dem. När han jobbade mycket med tennisskolan och mini-, midi- och maxinivåerna så gav utbildningarna en bra introduktion till vad som behövs för att forma en spelare och hur man kan se på träning, men idag när han jobbar mer med tävlingsspelare så kan han inte känna att de utbildningarna givit så mycket han har nytta av just nu.

Har du någon mentor eller person du bollar mycket tankar med?

–Jag skulle säga Johan Sjögren, Christian Bergström och Anders Henricsson. Jag kanske inte skulle kalla dem mentorer längre, men de har hjälpt mig mycket under åren. Just nu pratar jag väldigt mycket med Fabio Mizzon, chefstränaren här på Lidingö, honom lär jag mig mycket av.

Framtid:

Varje dag vill Leo utvecklas som coach. När han var yngre hade han en önskan om att en dag jobba med landslag eller liknande, men med åren har han släppt de tankarna och vill istället utvecklas och bli bättre varje enskild dag.

–Såklart vill man gärna jobba med spelare på en hög nivå och jag mår själv bättre om jag vet att jag har hjälpt spelaren från en tidig ålder och varit med under resans gång. Jag tror att en klubb som Lidingö har potentialen att ta hand om spelare ända från första steget upp till proffstouren. 

Så, vad är egentligen din dröm med din egen tränarkarriär?

–Jag skulle jättegärna vilja jobba med proffs och vara verksam på ATP- eller WTA-touren, men jag når inte dit om jag inte utvecklas varje dag. Det är precis likadant för oss tränare som för spelarna. Men målet är att jag vill bli så bra att jag kan jobba med proffs. 

Hur ska du nå dit?

–Ta fram spelare som blir bra. Eftersom jag aldrig jobbat med någon som blivit proffs har jag egentligen ingen aning om hur man gör varje steg för att nå dit, men jag tror vi har spelare just nu som har potentialen att nå en internationell nivå.

Vilken är din häftigaste upplevelse som tränare hittills?

–Hm…jag får nog säga, när jag sökte tjänsten som chefstränare i Bankeryd trodde jag aldrig jag skulle få det jobbet. Jag hade så låg erfarenhet, eller snarare ingen erfarenhet alls, av vad det innebar att vara chefstränare. Jag var ansvarig för tennisskolan på lördagar i Jönköpings TK, men tydligen tyckte Bankeryd att jag hade gjort bra ifrån mig där. Sedan, hela den resan i Bankeryd var häftig eftersom jag var så ny. Jag hade inte så mycket kunskap utan fick hitta på grejer under vägen. Spelarna gick från att vara 6 år till att bli ganska bra i Småland till att bli kallade till 11-årssamlingarna i region Syd, och sedan kom en kille född -07 med i landslaget och följdes av en kille och en tjej till, född -09. Det var häftigt.

Vill ni höra mer om Leo Tsiu Öberg? På söndag, 3 april, gästar Leo podden, så följ/prenumerera på den i din poddspelare så du inte missar när det avsnittet släpps!