Boots on the ground på pressläktaren i Helsingborg

Inga kommentarer

Davis Cup i Helsingborg med ett svenskt lag utav stjärnor skapade av talang, hårt arbete och ett Instagram-konto. Vi tog rygg på en av svensk tennis största profiler uppe på pressläktaren i Helsingborg Arena.

Det är inte kört än! André – vilken Gud han är!

”ITF har lämnat nya besked gällande vaccinationsbevis/covidtest som gäller för samtliga som innehar pressackreditering”. 

Jag drog en lättnadens suck över att jag tagit mina sprutor när jag läste presschefens mail två dagar före Davis Cup-matchen mellan Sverige och Japan i Helsingborg. Utan vaccinationsbevis på två tagna doser hade jag behövt göra ett antigentest på plats i Helsingborg Arena och är det något jag är trött på efter den här pandemin är det nästesterna. Två dygn före ett test är standard för min ångest att börja sätta in. Känslig? Yes sir!

Sverige gjorde stor succé under fjolårets Davis Cup-slutspel och förlorade mot slutsegrarna Ryssland i kvartsfinal. Den första matchen på vägen mot slutspelet 2022 inleddes 4-5 mars i Helsingborg med en kvalmatch mot Japan. Ett Japan utan både storstjärnan Kei Nishihori och deras näst högst rankade spelare Yoshihito Nishioka. Sveriges kapten Robin Söderling hade inför matchen tagit ut en trupp bestående av vår stjärna Mikael Ymer och hans bror Elias, dubbelspecialisten André Göransson och debutanten Dragos Madaras. Ett med svenska mått mätt ganska spännande lag. Därför satte jag mig i bilen ner mot Helsingborg, men inte för att följa eller rapportera om någon av de här spelarna, utan istället ta rygg på personen som byggt upp de svenska spelarnas stjärnstatus i Sverige. 

Under promenaden till arenan i Helsingborg funderar jag över det svenska laget och dess möjligheter. Man kan vara positiv och se det som att vi har två världsspelare i Mikael Ymer och André Göransson, en formstark Elias Ymer och en Dragos Madaras som bara smattrar in titlar! Eller så kan man tänka att Mikael Ymer haft svårt att ta det där slutliga steget in i världstoppen, att Elias Ymer kämpar med att etablera sig på ATP, att André Göransson fortfarande är rätt färsk på högsta nivån och att Dragos Madaras visserligen radar upp segrar, men det på den absolut lägsta proffsnivån som finns att tillgå. 

Jag avbryter mig själv i mina tankar av Janne Anderssons citat: ”nu spekulerar vi och vad är vi på det? Dåliga.”

Istället öppnar jag dörren till Helsingborgs Arena där det står ”Press och funktionärer” och kliver in. 

Ojojoj, Linus på baslinjen – king! 

Alex Theodoridis är första personen jag ser därinne och han gör sitt jobb med att uppmärksamma omgivningen om att jag också är på plats. 

Kvinnan som har hand om ackrediteringarna ger mig min bricka och jag är på väg därifrån när Alex säger att han precis ska göra sitt antigentest och behöver vänta en kvart på svaret.

Otrolig gummi, tänk om jag är positiv och inte kommer in, säger han. Vilket antiklimax! 

Några minuter senare får han dock sitt negativa testresultat, kvinnan med ackrediteringarna blir glad, drar till med den lite fyndiga kommentaren ”vad bra, vi vill bara ha negativa personer här inne”, ger Alex hans bricka och vi kan kliva in. 

Alex skapar content med svenska klacken!

Alex Theodoridis, född 1993 och uppvuxen i Stäket utanför Kalhäll i Järfälla, drömde om att bli fotbollsproffs som ung. Det blev ingen fotbollskarriär utan han halkade istället in på tennis genom spel för skojs skull med en polare. Så småningom startade han upp en egen hemsida där han började skriva om tennis eftersom han märkte att det inte fanns så mycket information att tillgå i övriga svenska medier och hans eget intresse för sporten hela tiden växte. Tennisportalen var född!

Idag har Tennisportalen 16,7K följare på Instagram och producerar poddar, arrangerar tennistävlingar och gör intervjuer för hemsidan där det för några månader sedan startades ett pluskonto för betalande läsare. Alex är ensam kapten på skutan och han styr den vid sidan av sitt heltidsjobb som grundskolelärare. 

Vi går upp till övervåningen och följer ”press-skyltarna”. Tre timmar före matchsstart verkar pressrummet ännu inte ha öppnat så vi sätter oss på läktaren och kollar när Mikael Ymer och Dragos Madaras börjar värma upp inför sin inbollning. Mikael får syn på Alex nedifrån banan och ropar hej.

Ska du spela i de där shortsen? ropar Alex och syftar på Adidas oerhört omtalade, och kritiserade, shorts som ser ut att bränts vid och fattat eld. Eller något.

Mikael Ymer i de omtalade shortsen tidigare i år

Vi inser efter en stund att vi försökt öppna fel dörr till pressrummet och blir istället hänvisade rätt. 

Det var några år sedan jag senaste befann mig i ett pressrum men Alex för sig bekvämt och är ”tjenis” med alla!

Nu måste jag ha en kaffe, säger Alex och tar sikte mot fikabordet. 

Några bullar och två olika typer av baguetter ligger uppradade. En bricka med kyckling och en vegan.

Ingen vegetariansk, för fan, bestämmer Alex.

Vi tar för oss och sätter oss i ett av rummen med fönster ut mot banorna.

Grymma mackor! Nu önskar vi oss bara en skandal också så blir den här helgen perfekt!

Är inte du mitt uppe i ”16 weeks of hell”? frågar jag och blickar skeptiskt mot det som är kvar av Alex macka.

-Äh, det blir lite fusk den här helgen. Men jag har sex veckor kvar, snart i mål!

Ute på banan är det japanerna som tränar. Två spelare och sex coacher runtomkring på banan. Alex är nere i sin telefon men rycker till när en japan skriker något ohörbart.

Kan det ha varit ett ”allez” vi hörde? frågar Alex.

”Allez”, det franska uttryck som Alex och hans radarpartner Patrik Ragan kidnappat och gjort till sitt under de senaste två åren. Under alla tävlingar de besökt har de skrikit allez för att skapa stämning runt banan och sedan lagt ut i klipp på Instagram och vloggar, varpå närapå samtliga ungdomar som följer Tennisportalen nu springer runt och skriker allez efter var och varannan boll på banorna. 

Presschefen Johanna sticker in huvudet i vårt rum och säger att när killen från Radiosporten kommer behöver vi flytta på oss. På vägen ut stannar Alex till och pratar med en kvinna som är där för att framförallt fotografera bröderna Ymer, Brigitte Urban. Hon klagar på att hon nu måste betala för att läsa Alex intervjuer på sidan sedan han låst in många av sina artiklar. Alex lovar henne att han kan skicka över alla bilderna på Ymers gratis. 

Kung Dencker, utbrister Alex när Torbjörn Dencker, kommunikatör på Tennisförbundet kommer in i lokalen. 

Dencker, mackorna är grymma! Ta en! 

Vi glider förbi rummet där Niclas Rodhborn sitter som ska kommentera matcherna för Sportexpressen. 

Hur kom du hit? frågar han Alex.

-Jag flög. Ryanair har börjat flyga inrikes, 200 kronor tur och retur från Arlanda till Malmö! Hade de flugit från Skavsta hade det varit lite segt, men det är hur bra som helst när de flyger från Arlanda!´,

45 minuter återstår tills invigningen ska sätta igång när vi slår oss ner på platserna som är vigda åt pressen. Jag frågar Alex om han har några intervjuer inbokade under de här två dagarna. 

Nja, jag hoppas få göra lite enskilda intervjuer med bröderna. André släppte jag en podd med igår. Kung är han! Men jag får inte göra videointervjuer på plats, ITF har bestämt att man måste vara dubbelvaccinerad för att göra med video. Hur larvigt är inte det?

Vi sitter tysta en stund.

Ajdå, en gus ställde precis in, säger Alex.

En gus? Du hade en dejt inbokad ikväll?

Hehe…jobbar långsiktigt, hade varit bra med en dejt här nu inför sommaren. 

30 minuter kvar till matchsstart. Vi scannar av läktarna runt banan.

Herregud, det är bara närmast sörjande här än så länge, konstaterar Alex och jag nickar instämmande. Var det inte slutsålt? Så säger dem i och för sig alltid, eller i alla fall att det är högt tryck på biljetterna. Ser knappast så ut nu.

Jag frågar Alex om klippet på tre minuter han postade på sina sociala medier från lagets första presskonferens dagen före. 

Helt sjukt. Hela laget var på plats men Johanna avbröt presskonferensen efter tre frågor. Riktigt surt, jag hade hur många som helst jag ville ställa. 

-Starkt av dig att fråga Robin varför han valde fyra spelare istället för fem, säger jag och syftar på att Söderling valde att bara ta ut fyra spelare i sin trupp istället för fem som han hade möjlighet till.

Söderling sa bland annat i sitt svar på Alex fråga:

Jag vet inte om det är praxis, det finns lag som väljer fyra och lag som väljer fem. Kanske några fler som väljer fem. 

Alex vänder sig mot mig och säger:

-Jag kollade upp det efteråt och av 24 lag är det bara 4 stycken som har 4 spelare i sin trupp.

Söderlings val att bara ha med fyra spelare har varit den stora snackisen inför landskampen. I slutspelet i Madrid i slutet av förra året var Jonathan Mridha uttagen som femte spelare och Söderlings val att peta Mridha den här gången anses av många som en av de största dissarna på väldigt länge av en förbundskapten. Han har dessutom valt att använda sig av Frank Wintermantel, en tysk coach på RIG Båstad som hittingpartner framför Filip Bergevi som befunnit sig i Malmö och själv tränat under veckan.

Under tiden vi sitter och pratar börjar det komma in folk med biljetter och gör anspråk på våra pressplatser. Funktionärer försöker hjälpa dem men det visar sig att de faktiskt har biljetter på pressraden.

Alex säger: – Blir stor rubrik på morgondagens artikel: ”Haveriet på svenska pressläktaren!”

Story från Alex på pressfikan

Invigningen ute på banan ska starta och leds av konferencier Peter Bengtsson.

King Bengtsson, ropar Alex!

Spelarna radar upp sig och Peter Bengtsson börjar sin presentation av det japanska laget. Det här blir spännande säger jag till Alex, då jag själv inte är avundsjuk över att behöva uttala de japanska namnen inför publik. Alex livekommenterar efter varje presenterad spelare:

Det där var fel uttal, det där kan till och med jag.

Oh, nu briljerar Peter, snyggt där!

Efter Taro Daniels presentation:

Bra där, den löste han bra.

Första singelmatchen börjar och det visar sig att Dragos Madaras bara minuterna före matchsstart blir utvald att ersätta skadade Mikael Ymer med extremt kort varsel! Diskussionen om Söderlings beslut att bara ha med fyra spelare i truppen tar nytt bränsle. Alex WhatsApp går varm och det är ingen tvekan om att majoriteten av hans tenniskontakter tycker att en femte spelare knappast hade varit negativt. 

Dragos startar matchen något spänt men kommer efter ett tag in i det. Publiken och den svenska klacken startade lovande de första gamet men tappar energi när gamen inledningsvis går åt fel håll.

Jag och Alex är eniga i att vi hade förväntat oss en bättre stämning. Att Alex är på plats har klacken i alla fall inte missat och påvisar det genom att i ett sidbyte ropa: ”vi vill se TP dansa!” Alex skrattar generat, nöjer sig med att applådera klacken och tittar sen ner i mobilen.

Nu börjar det bli stökigt, fick precis ett meddelande på Instagram från en bollkalle som skickade en selfie på sig själv inringad och skrev ”här är jag”, haha.

Dragos hamnar i underläg mot Yosuke Watanuki.

Vad tror du Söderling säger till Dragos nu? frågar jag Alex.

-”Du måste slå på bollen – har du inte sett när jag slog Rafael Nadal 2009? Jag slog på bollen!”

Alex fortsätter och ger sin take på vad som behövs för att lyfta Dragos:

Det gäller att få honom att försöka låtsas som han är i Antalya och får äta kebab efter matchen.

Första set är slut, 4-6, och Alex analyserar stämningen.

Det är för få ”allez” från publiken! Jag går och hämtar en macka, ska du ha en?

Andra set och ställningen är 3-4 i japanens favör.

Det är kört, konstaterar Alex.

Dragos spelar helt klart upp sig efter starten av matchen men räcker inte ända fram. DC-debuten får klart godkänt betyg, trots förlust 4-6,4-6.

I väntan på presskonferensen med Dragos går den lovande junioren Linea Bajralius pappa förbi på väg att inhandla lite fika. Han frågar om Alex vill ha något.

Nej tack det är lugnt, men vad ska du ha? Jag kan fixa kaffe och bulle åt dig från pressrummet! Ska du ha en kanelbulle?

Några ungdomar med Sverigetröjor på kommer fram och ber Alex hjälpa dem fixa autografer med Dragos vilket han lovar att göra före det är dags att kliva in i rummet och vänta på att Dragos ska komma. Han analyserar starten av DC-helgen med Dencker.

Musiklistan under första matchen – en stor skandal, fastslår Alex. Dessutom för låg ljudvolym.

Dragos sätter sig vid podiet och jag kollar mig omkring och konstaterar att hade inte jag varit i rummet hade det bara varit Alex där som utomstående journalist. Inga digitala frågor ställs vilket gör att Alex är den enda som undrar något. Det visar sig att Dragos är riktigt besviken över sitt spel och återkommande uttrycker att han önskat att han spelat bättre. Dragos, som nästan uteslutande tävlat på grus de senaste åren och knappt spelat matcher inomhus, reflekterar över det:

Jag har spelat några tävlingar på hardcourt – inomhus eller utomhus spelar ingen roll, och då kan jag ha en jävligt bra nivå. Eller en bra nivå, sorry!!! säger Dragos och tittar generat åt presschefens håll när svordomen slank ur honom.

Jag garvar och tycker nästan det är gulligt hur Dragos uppenbart lagt stor vikt även under matchen på att bete sig exemplariskt i sin DC-debut.

Presskonferensen avslutas och vi konstaterar att det är extremt svagt av Helsingborgs Dagblad att inte ha en enda reporter på plats när landskampen trots allt spelas i Helsingborg. Vi tar åter plats på läktaren för att se Elias Ymer mot Taro Daniel. 

Nu kör vi Elliiezz istället för ”allez”, fastslår Alex, slår näven i bordet och i nästa andetag konstaterar att han behöver köpa en Cola Zero i nästa sidbyte.

Presskonferensen med Dragos Madaras och Alex på första raden

Några game och en vända till kiosken senare är Alex besviken. Cola Zeron var slut och stämningen på läktaren är inte så bra som han hoppats. 

Jag har sms-kontakt med några killar i klacken. Ska försöka få dem att köra en ”Big Mike”-ramsa. 

Big Mike = Mikael Ymers smeknamn, myntat av ingen mindre än Alex själv. Att det är Elias och inte Mikael som spelar verkar ha mindre betydelse – alla behöver stöd. 

Elias Ymer gör en kanonmatch och vi njuter på läktaren. När han lämnar ett rack för strängning i ett sidbyte sätter vi på timern när Henrik Wallensten, lagets strängare, med semi-lätta löpsteg försvinner in i arenans katakomber. 

Hur snabbt tror du han är tillbaka? frågar jag.

-Vad kan det ta, 20-25 minuter?

-15 minuter? föreslår jag. Fast han behöver klippa upp det också och vi vet inte var maskinen finns. Säg 20. 

18 minuter och 49 sekunder senare är Wallensten tillbaka. 

Trots tecken på nervositet när Elias skulle stänga igen viktiga game vinner han med 7-5,6-4 vilket gör att ställningen är 1-1 efter dagens matcher. Lagen ska precis lämna banan och Mikael Ymer står och signerar några sista autografer till barn som väntar vid utgången av banan. Jag frågar Alex om han hoppas på en intervju.

Det hade varit fint att få till två minuter med Big Mike…

Mikael ska precis gå ut genom tunneln ner under läktaren när det ser ut som han vänder tillbaka, tittar upp mot Alex och frågar om han vill ställa några frågor. 

Det är bara att komma ner.

Alex ställer sig längst nere på läktaren och får sina minuter med Big Mike!

Kul! säger jag när de är klara.

Riktigt bra! King är han, Mike! Han är dessutom plusmedlem på TP, haha. 

Haha! Men ingen video idag?

 -Ingen video, jag vågade inte ens fråga Johanna. 

Alex får sina minuter med Big Mike

Klockan är sen och jag bestämmer mig för att röra mig tillbaka till hotellet istället för att vänta på sista presskonferenserna. Alex väljer att stanna och säger att han satsar på att vara på plats runt 12 dagen efter, en timme före dubbelmatchen kör igång.

Precis före jag ska släcka lampan på hotellrummet strax före midnatt tar jag en sista titt på Instagram. Alex har postat en story på Tennisportalens konto. En bild på den svenska klacken och texten ”Svenska hejaklacken var magiska! Jag skickar några frågetecken och en skratt-emoji till Alex som svarar.

”Haha ja jag var för snäll där, helt klart.” 

Klockan 10 dagen därpå skickar jag en bild på Alex när jag står på ett löpband och frågar hur hans träning går.

Jag slarvar den här helgen, skriver han tillbaka. Måste prioritera att få ut content! Kommer in 12-12.15.

Dessutom lägger han till att han blev ”inslängd” på presskonferensen med Taro Daniel igår kväll eftersom ingen annan var där för att ställa frågor.

När klockan passerar 12.30 börjar både jag och andra i pressrummet fundera på var Alex är. Jag samtalar under tiden med Peter Bengtsson och vi enas om att landskampen är helt öppen och att dubbeln troligtvis blir direkt avgörande för utgången. Som väntat blir det André Göransson och Elias Ymer som Söderling ställer på banan.

Jag går en sväng och får ett sms från Alex vid 12.55:

Var är du?

Tillbaka på läktaren frågar jag varför han kom så sent.

Hade en viktig fika inne i stan, haha.

Dubbeln börjar och den startar inte bra med svenska ögon. Elias verkar inte helt bekväm i sina dubbelpositioner på banan. Vid 1-3 i första set utbrister Alex:

Det är kört! Skriv det, det är kört! Helt ärligt, Dragos måste ha spelat mer dubbel än Elias de sista åren? 

-Ja, han lär ju ha fått 2-3 matcher varje vecka han grindat i Antalya, gissar jag utan att dubbelkolla den faktan.

En av japanerna träffar oskyldigt André med en volley.

Busvissla publiken! Busvissla! ropar Alex och börjar smått en egen busvissling.

Nere vid banan rör sig personer fram och tillbaka mellan poängen och mellan gamen. Fotograferna byter lite plats och Torbjörn Dencker, som verkar ha oändligt batteri på sin kamera, filmar upp mot publiken.

Bra skjorta på Dencker idag! berömmer Alex. 

Sverige förlorar första set med 2-6 och inte mycket talar för att det ska vända. 

Dubbel är verkligen helt annorlunda. Det är verkligen helt annorlunda! Tennis är Elias jobb men han har ingen aning om vad han håller på med därute nu just nu.

Mot alla odds tar Sverige dock kommandot i andra set – breakar och går upp till 2-0.

Det är inte kört än! André – vilken Gud han är!

Japanerna kommer tillbaka, räddar en setboll vid 5-4 till Sverige men Sverige går upp till 6-5. André returnerar, springer fram på nät efter returen och Elias backar.

Jäkla geni han är Elias! Han förstår att han är bättre där bak, berömmer Alex exalterat!

Alex är helt inne i matchen. Ena sekunden öser han beröm över spelarna för att i nästa vara mer kritisk.

Oh, grym touch av Eli!

Hm, titta, han står helt still vid nät! Det ser ungefär ut som när Kyrgios tankar. 

Den oskrivna regeln att man på pressläktaren bör hålla sig neutral är givetvis helt bortblåst i och med att det bara är jag och Alex som sitter där.

Sverige får med sig det andra setet efter att ha räddat tre matchbollar i tiebreaket. Vi ser att Henrik Wallensten, strängaren i det svenska laget, kollar sin telefon i setvilan. Alex skickar ett sms.

”King, vad gör du? Ska jag fixa en macka till dig?”

Wallensten svarar ifrån bänken:

”Hämta gärna en med kyckling efter matchen”.

Alex förklarar för mig:

Igår sa han att dem bara har bars i deras lounge.

Tredje set börjar.

Ojojoj! En fake and bake av Eli! 

Stämningen på läktaren är klart bättre idag! Både klacken och publiken är på hugget och man känner att Sverige är hemmalaget. Alex är nöjd, kanske framförallt eftersom det börjat tjutas ”allez” titt som tätt vilket han är snabb med att uppmuntra genom att besvara med ett nytt ”allez” alternativt en applåd om han hört varifrån ropet kom.

Sverige vinner tredje set med 7-5 och kopplar ett rejält grepp om lagmatchen! Det firas genom en tur till kiosken som glädjande nog idag har fyllt på med flaskor Cola Zero. Livet leker!

Nöjd Alex med sin Cola Zero

André kommer in till presskonferensen samtidigt som Dragos och Taro Daniel precis avslutar inbollningen och ska spela matchens första bollar. Torbjörn Dencker briljerar med ett svart munskydd medan jag och Alex har varsitt vanligt ”vårdcentralen-blått”.

Var har du fått dem ifrån? frågar Alex.

Det är förbundet som gett, svarar Dencker varpå Alex säger att han ska söka jobb hos SvTF så han också får ett svart. 

Lycka till, skrattar jag varpå Alex skjuter iväg första frågan till André. Idag är Alex inte ensam på första pressraden utan har fått sällskap av TT:s utsände som också ställer några frågor efter att Alex är klar. Efter presskonferensen tillbaka på läktaren lutar han sig mot mig och säger tyst.

Här får du en sågning av TT-journalisten – han frågade André hur dem ska peppa Dragos inför hans match, men Dragos har ju redan börjat sin singel. Ingen koll – vad är det för en fråga liksom?

Alex är på hugget idag och plockar upp datorn när vi sitter på läktaren. Han vill direkt få ut materialet från Andrés presskonferens och en intervju han gjort med några ungdomar från svenska klacken. När han slår upp skärmen får jag en chock. Skrivbordet är fullkomligen fullsmockat! Och inte bara fyllt, det är dubbelt fyllt – saker ligger på varandra. Alex börjar visa vad det är.

Här har vi en bild på André. Här har vi en på Mridha, en på mig och Ragan, en på Mirjam, här en bild på en kebabpizza.

Även när han trycker på webbläsaren och ska börja surfa visar det sig att han har mängder av flikar på datorn.

Hehe, ja, det är ett organiserat kaos. 

Alex skrivbord…

Alex skriver på datorn med ett öga samtidigt som han tittar på Dragos med ett. Han säger i förbifarten.

Det blir inga highlights från den här matchen. Den är för tråkig och innebär bara extrajobb.

Men, en match som i inledningen såg ut att gå fort med 0-6 i baken ändrar helt karaktär i andra set. Dragos visar en enorm tändning och attityd när han får med sig sina första game och springer iväg till 4-1 och 40-0 i det andra setet! Tyvärr lyckas han inte förvalta ledningen och förlorar med 5-7, men återigen är vi imponerade över hur Dragos använde sig av publiken och visade att han har i det här laget att göra.

Dragos kommer till presskonferensen, ger en high five till mig och Alex och konstaterar att han även idag är besviken. Han säger att det var små marginaler i första set och att han egentligen skulle haft ledningen med 3-2, vilket jag inombords ställer mig frågande till, men vi berömmer Dragos för hans insatser och går sedan ut för att se den avgörande femte singeln som Elias precis påbörjat. 

Alex välter ner kameran från sitt skrivbord så den ramlar ner på golvet på raden nedanför. Vi tror förskräckt för några sekunder att hans viktigaste arbetsmaterial nu är ett minne blott, men den visar sig ha räddats av högre makter.

Svenska klacken krigar på! Vi fortsätter garva åt ramsan ”jobba jobba jobba” som visserligen passar bra när en troligtvis fysiskt sliten Elias ska gå in och städa av Watanuki men kanske inte kändes lika passande när Dragos tidigare varit inne och inte gjort något annat än verkligen krigat på varje boll. När klacken istället kör ”Sushi, hallå hallå hallå” tittar jag och Alex på varandra och har svårt att bestämma oss för om den verkligen är helt okej att köra 2022.

Allez” fortsätter skickas fram och tillbaka mellan läktarna och Alex är lyrisk över akustiken i hallen. 

Glädjen blir inte mindre när Elias fullbordar sin trippel under helgen och vinner komfortabelt mot Watanuki med 6-3,6-3! 3-2 till ett Sverige som för andra gången i rad är klara för den 16 nationer stora världsfinalen senare i år. Helgens stora segerorganisatör är helt klart Elias Ymer! Laginsatsen är dock stor – utan André Göranssons fantastiska insats i dubbeln hade den aldrig gått vägen och även om Dragos fick se sig besegrad två gånger om var vi alla imponerade över viljan och inställningen han visade ute på banan trots tuffa inledningar i båda sina singelmatcher.

Marginalerna mellan succé och fiasko är små. Hade japanerna tagit någon av sina tre matchbollar i dubbeln hade Elias femte och avgörande match varit betydelselös och förlusten ett faktum. Eller vad hade hänt om Dragos eller Elias stukat foten första dagen? Då hade André fått spela sin andra singel sedan 2019 direkt efter urladdningen i dubbeln på lördagen. Nu slutade helgen lyckligt, men Söderlings beslut att bara ta ut fyra spelare var givetvis totalt felaktigt.

Brigitte Urban på hugget att fånga Alex på bild

Medan det svenska laget firar och Alex är mitt uppe i att ta bilder och videos på de svenska spelarna när de skriver autografer åt fansen tackar jag för mig och rör mig hemåt. 

Det svenska landslaget spelar landskamp på hemmaplan och förutom TT var Alex den enda svenska skrivande journalisten på plats (förutom jag själv). Ingen från kvällstidningarna, ingen från ens den lokala tidningen. Jag skojade med Alex under helgen när jag såg att det fullkomligen öste in kommentarer och sms på hans Instagram och han hade fullt upp med att besvara allting.

Du är den största stjärnan här inne Alex!

Haha, nej nej, knappast!

Ärligt, tror du inte att om du gick omkring i entrén här inne tillsammans med André, tror du inte att fler kids skulle veta vem du är än André?

Haha, jag vet inte. 

Journalist? Reporter? Influenser? Inspiratör? Fan? Vad rätt beteckning på det Alex gör är inte självklart, men oavsett vad – det han gör är viktigt. ”Av fans för fans” är parollen TP drivs under och en sak är säker – fansen älskar det! Allez!

Sista matchbollen som säkrar lagsegern

Epilog:

  • 1375 biljetter såldes till fredagens matcher och 1780 till lördagen. De skrala publiksiffrorna skylldes av förbundet på Covid, vilket var intressant då det under en tid pågått evenemang dagligen i Sverige – inte sällan med högre publiksiffror än tennisen lockade till DC. Bättre nästa gång att säga som det är – att det var en stor besvikelse att inte fler kom och att man ska se över sitt eget arbete och ta reda på var man brister i sättet att marknadsföra eventet på.
  • Theodoridis och Patrik Ragan släppte 7:e mars en podd om DC där man pratade om vilken skön snubbe Taro Daniel var och kom fram till att man ska bjuda in honom till sin podcast. Vi väntar med spänning på det avsnittet!
  • Alex berättade i samma poddavsnitt att han har fyra veckor kvar på sin diet. När jag lite försiktigt efter att ha hört podden sms:ade och påminde om att han tre dagar tidigare sagt att det var sex veckor kvar kom det vändande svaret snabbt: ”räknade fel lol”.
  • Gruppspelet av Davis Cup 2022 kommer spelas i Glasgow, Bologna, Malaga och Hamburg. Vilka Sverige får möta avgörs vid lottningen i London den 31 mars.
  • Instagram-kontot tennis.se la i mitten av mars ut ett inlägg där man med versaler skrev ”VEM HADE MEST ENERGI I HELSINGBORG ARENA?” och sen fem videoklipp med Elias Ymer. All respekt för hjälten Elias, men från de fem matcherna jag såg var det ganska solklart att Dragos Madaras var den med mest energi.
  • Landslagsansvarige Niklas Fjeldstad sa i en intervju till tennis.se den 15 mars: ”Davis Cup är en speciell lagtävling. Det var festligt att vara med i världsfinalen förra året, men för mig är det dessa hemma-borta-matcher som är Davis Cup.” Uppfriskande med ärliga uttalanden, men extra roligt i och med att hans arbetsgivare Svenska Tennisförbundet var ett av de förbunden som 2018 röstade emot att fortsätta med just hemma-bortamatcher som mall i Davis Cup och som Christer Sjöö, generalsekreterare på SvTF, kommenterade på Twitter med att skriva: ”Ett bra beslut för tennisen i allmänhet och Sverige i synnerhet”.

Har ni lyssnat på avsnitt 47 av säsong 1 av podden med Alex Theodoridis och Patrik Ragan? Gör det här!

Vill ni stötta “Linus på baslinjen” att kunna fortsätta leva leva vidare? Alla bidrag, stora som små, tas tacksamt emot! 
Patreon: https://www.patreon.com/linuspabaslinjen/membership
Swish: 0730-240031 (privatnummer men har AB)
Vill du som klubb synas på hemsidan som en av klubbarna som stöttar? Hör då av er till mig på linus.se.eriksson@gmail.com så löser vi det och detsamma om ditt företag vill synas som partner. Jag har aktiebolag så kan fakturera. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s