The Road to Grand Slam, med Susanne Celik!

Hur gör man för att bli tennisproffs? Ja, en inte helt enkel fråga. Lika många vägar som bär till Rom, nästan lika många vägar bär till en Grand Slam. Men det finns vägar som är vanligare än andra. I den här reportageserien tittar vi på hur vägen till Grand Slam för våra tio senaste svenska Grand Slam-deltagare. Idag ska vi titta närmre på Susanne Celiks resa!

För spelare, och då även för föräldrarna, gäller det att få till ett team och ha tydliga roller på personerna i teamet.

/Richard Hansson, coach

Namn: Susanne Celik

Födelsedatum: 6 december 1994

Moderklubb: Lillån TK

Högsta proffsranking: 153 (18 juli 2016)

Spelade Grand Slam som junior: Ja, Australian Open en gång

Grand Slam debut som senior: 2016 US Open, första kvalomgången, året hon skulle fylla 22

Tävlande som junior:

2008 (14 år): Står registrerad på en internationell tävling för 14-åringar, Eddie Herr i Florida. Förlust första rundan.

2009: 10 ITF-tävlingar (18-årsklass), som bäst en final i Syrien Grade4 där hon vann dubbelklassen. Slutade året rankad 401.

2010: 15 turneringar varav en titel, i Syrien Grade4. Slutade året rankad 270.

2011: 14 spelade turneringar och klättrade till 133:e plats vid årets slut.

2012 (18 år): 3 ITF:er varav en var Australian Open (förlust andra omgången i kvalet). På grund av att hon inte tävlade mer slutade hon juniortiden rankad 1671.

Högsta juniorranking: 122 (17 oktober 2011, året hon fyllde 17)

Kommentar från Linus: Celik är född sent på året vilket innebär att hon redan som 14-åring började tävla intensivt på ITF-touren. Precis som hennes coach Hansson berättar här nedanför så hade de en tydlig målsättning att nå Grand Slam och la upp tävlandet därefter. Är nog få svenska spelare som tävlat mer på juniortouren mellan 15-17 år än Celik gjorde.

Seniortävlande fram till Grand Slam-debuten:

2011 (17 år): 1 $25K

2012: 12 $10K, 1 $25K

2013: 24 $10K, 3 $25K, 1 WTA

2014 (20 år): 11 $10K, 3 $15K, 11 $25K, 4 $50K, 1 WTA

2015: 14 $25K, 6 $50K, 1 $75K, 3 WTA, 2 $15K, 

2016: 10 $25K, 1 $10K, 1 $75K, 2 $50K, 4 WTA, 2 $100K (Grand Slam-debut i US Open!)

Kommentar från Linus: Celik kombinerade inte juniortävlandet med att successivt smyga in seniortävlingar utan fokuserade helt på juniortouren och från och med efter Australian Open 2012 helt på seniortävlingar. Tävlade väldigt flitigt under egentligen alla åren fram till Grand Slam-debuten i US Open. 2013 28 tävlingar och 2014 30 stycken, och då tillkommer även seriematcher och Vinter/Sommartourer till det. Har heller aldrig varit rädd för att känna på de högre nivåerna med vetskapen att skulle hon få till en fullträff ger det bra klirr i poängkassan, vilket Hansson berättar mer om här nedan med exemplet när de åkte till Sydkorea.

Rankingutveckling under karriären (ranking i slutet av åren):

2013 (19 år): 521

2014: 289

2015: 282

2016: 177

2017: –

2018: 726

2019: 699

2020: 691

2021: 886

Kommentar från Linus: Celik spelade 13 tävlingar 2012 men utan att få med sig tre resultat som resulterar i en ranking på damsidan. Det tog totalt över 20 tävlingar före hon fick sin ranking, vilket är värt att notera. Hon hade bra skutt på rankingen både 2013 till plats 521 och 2014 ner till topp 300 under året hon fyllde 20. Celik blev 153 som bäst i världen – vem vet vad det hade kunnat bli om inte skador satt stopp…

Proffstitlar som senior:

2013: 1 $10K

2014: 1 $10K, 1 $25K

2016: 4 $25K

Kommentar från Linus: Sju titlar totalt. Vi vet att det inte är titlar som bygger en ranking, men känslan är att några av de här titlarna betydde mycket för Celik. 25-titeln 2014 gjorde att hon både självförtroendemässigt fick ett lyft men också rankingmässigt så hon konstant kom in i högre tävlingar efter det. 2016 vann hon back-to-back i Sydkorea och sedan i Sverige, vilket också gör kraftiga lyft på rankingen med titlar direkt efter varandra.

Nu ska vi höra vad Richard Hansson som coachat och arbetat med Susanne Celik har att säga om nycklarna till att hon nådde Grand Slam. 

Mellan vilka år coachade du Celik?

Mellan åren 2009-2015 (åren Celik fyllde 15-21) var jag huvudtennistränare för henne uppe i Kramfors. Ihop med Caxton Njuki (mentor), Tomas Pitkänen (fyscoach) och Frank Sjöström (tennistränare i Örebro) var vi ett team runt Susanne. Efter 2015 har jag funnits med som en extern hjälp och funnits tillhands för bland annat planering.

Vad tror du har varit nyckeln för Celik till att nå Grand Slam nivå?

Om vi först börjar med juniortiden där hon till slut fick spela Grand Slam som junior, så började hon tidigt att spela ITF-tävlingar. Redan när hon fortfarande var 14 år. Vi gjorde upp en gedigen planering från och med ettan på gymnasiet med målsättningen att spela Grand Slam som junior. Det gäller att lägga upp en planering som överensstämmer med målsättningarna. 

Vad som också varit viktigt var att hon hade ett jättebra team runtomkring sig där föräldrarna är viktiga både som support men också såklart med finansiering. Och sen mig, Caxton, Pitkänen, Frank Sjöström och senare Karim Benturki. Yttre saker måste fungera och sen måste man tävla mycket.

När steget ska tas från junior till senior så är det egentligen samma saker som gäller. Du måste ha flera personer runt dig som har olika uppgifter. Du behöver ha en tennistränare, en fystränare, en coach som reser med dig på tävlingar och någon som sköter planeringen.

Under tiden du tränade Celik, upplevde du att ni åkte på någon motgång under den här perioden och hur guidade du henne igenom den?

Hon startade jättebra på juniortouren med Syrien på sommaren och Kramfors, Danmark och Finland på hösten. Jag gjorde ofta en budget i Excel och räknade på vilka poäng som skulle behövas vid olika tidspunkter för att kunna spela högre grader av tävlingar. Tanken var att hon skulle spela Slams redan året mellan årskurs 1 och 2 på gymnasiet. Det var min tanke, men inget jag berättade för henne. Under julen åkte Susanne ihop med Brenda Njuki med Dave Bandelin till Sydamerika på Grade A och Grade 1. Hon gick till kvarten i Grade A-tävlingen i Mexiko och fick bra poäng med sig hem. Sedan var tanken att vi skulle åka till Tunisien, men då blev det krig där när arabiska våren kom. Hon blev sedan uttagen att åka med Henrik Holm och förbundet till Asien i mars men åkte därefter på en axelskada. Den höll i sig och hon spelade ingenting på fyra månader, vann sedan Båstadtennis 18-årsklassen varpå åkte vi till Frankrike för två Grade2 men fick åka hem för skadan var inte bra. Hon fick WC till $25K-tävlingen i Båstad, fick ont i axeln igen, nästa tävling var Kramfors Grade5 men det gick inte heller. Därefter höll kroppen ganska bra men hon spelade inga matcher. Vi hade en målsättning med Australian Open, fast hade då tappat ganska mycket poäng under nio månader. De räckte dock för att komma in i kvalet, så jag tänkte att eftersom hon var ganska hel just då så bestämde vi oss för att åka för erfarenheten och för att få vara i miljön men utan förväntningar på några större framgångar. 

Nämn två viktiga egenskaper du upplevt att Celik hade som varit viktiga för att nå Grand Slam?

Nyckeln har varit hennes målmedvetenhet, ända sedan jag lärde känna henne. Hon har hela tiden utvecklat det hon haft: hon har förstärkt målmedvetenheten, skallen, pannbenet, viljan att träna och framförallt viljan att tävla mycket. I podcasten med Stefan Svensson sa han att är du professionell tennisspelare är du inte det enbart på GLTK, precis så tänker jag med, du är inte proffs i Kramfors, du måste tävla!

Kan du ge ett tips till spelare som drömmer om att nå Grand Slam och ett tips till coacher som tränar spelare som drömmer om att nå Grand Slam?

Du behöver göra en satsning mot junior-Slams! Sen behöver du inte nå det, men ha en planering och en plan för vilka tävlingar du ska spela och hur du ska ta dig dit. Den resan mellan 15-17 år är i princip likadan som den du ska göra som senior. Efter juniortiden är det bara att börja om igen med futures. Enda skillnaden är att resan som senior förmodligen är mycket längre, men går till på samma sätt. Att komma med i en Slam gör du inte enbart för att du är en bra spelare utan för att du har poängen för att komma med och då måste du spela rätt tävlingar.

Det tipset är delvis till coacher som sköter planeringen. För spelare, och då även för föräldrarna, gäller det att få till ett team och ha tydliga roller på personerna i teamet. Det behöver inte vara en heltidsanställd person, men till exempel är det viktigt med en fystränare du kan köra med när du är hemma som screenar dig. En person behöver vara ansvarig tränare, du kan inte vara i en miljö med tre personer som delar på samma ansvar – någon behöver vara huvudansvarig för det dyker upp jättemycket frågor under resans gång! Givetvis kan du ha hjälptränare, men någon måste stå som ansvarig.

Stod du och Celik någon gång inför ett vägskäl där beslutet ni tog visade sig bli väldigt bra? 

Många grejer händer under en sån här tid. Men, jag minns framförallt när Susanne studsade över futurenivån. Jag var väldigt tydlig under juniortiden med att hon bara skulle spela juniorturneringar när målet var att spela junior Grand Slams. Efter att hon spelade Australian Open i början av 18-årsåret tappade hon poängen hon hade så därefter blev det bara seniortävlingar även om hon hade hela året kvar som junior. Så det blev bara $10K-tävlingar efter Australien, men det tog 14 månader före hon fick sin första WTA-ranking! 22 tävlingar och 14 månader före hennes första poäng. I april 2013 kom den. Då var hon i Turkiet och jag tänkte att ”har du inga poäng, vad är målsättningen då”? Självklart att få dina första poäng! På damsidan behöver du vinna matcher i tre tävlingar för att din ranking ska komma. Susanne var i Turkiet och hade efter fyra tävlingar där vunnit matcher i huvudtävlingen i två, så hon behövde en vinst till i en huvudtävling för att få sin ranking och sina första poäng. Jag sa att hon får vara där på obegränsad tid, hon kommer inte hem förrän hon har sin ranking. Det blev en liten diskussion i teamet, men hon stannade och efter två veckor till hade hon vunnit matchen som krävdes och var superglad för det!

Tolv månader senare hade hon vunnit en $10K-tävling och var återigen i Turkiet. Då hade hon plöjt de där tävlingarna i nästan två år och var lite less på Turkiet och den här nivån på tävlingarna. Man såg på henne att det fanns en känsla av ”blir det inte mer än så här?” Så jag tänkte att vi måste hitta på någonting. Så vi åkte hem, tränade i två veckor och sen hade jag hittat tävlingar i Sydkorea. Så jag sa, nu åker vi till Sydkorea! Jag hade i princip fria händer att jobba med planeringen vilket gjorde arbetet med att jobba mot det uppsatta målet enklare. Jag kunde inte åka med till Sydkorea, så hon åkte dit med sin mamma med förhoppningen om att komma in i kvalen. Jag hade kollat listorna före från tidigare år och tävlingarna är oftast lite ihåligare i Asien. Första veckan förlorade hon första i kvalet. Andra veckan första i kvalet men tredje och sista veckan kvalade hon in och vann åtta matcher i rad och sin första $25K-titel! Det blev ett break för henne. Hon åkte till Sydkorea med en kvart och sen semi på ganska många veckor i Turkiet vilket inte ger något lyft på rankingen. Efter det här lyckades hon hålla sig på $25K-nivån. Två år senare vann hon back-to-back i Sydkorea igen. Men jag minns det som den suraste jäkla resan av alla! Planen var att hon skulle åka dit och spela 2 25:or i Sydkorea och sen direkt ta sig till Kina och spela 2 $50K-tävlingar. Hon var inte inne i huvud i Kina och det fanns inga Special Exam på den tiden mellan 25 och 50-kategorierna. Så när hon vann andra veckan i Sydkorea innebar det att hon inte skulle hinna till kvalet i Kina. Vi diskuterade om hon skulle åka dit ändå och bara spela en tävling, men jag sa att hon skulle skita i det. Det var surt, för hon var i en sådan sjuk form och det hade varit intressant att se vad hon kunde gjort i de $50-tävlingarna då. Jag kommer ihåg att Nina Wennerström, som hon hade som agent då, la ut på Facebook om att hon hade vunnit och folk kommenterade med ”perfekt att få åka hem och vila efter att ha vunnit två titlar!”. Tvärtom! Helt sjukt att inte spela vidare när hon var i form! Det var kul att hon vann men jag var bra lack ändå.

Richard Hansson gästade podcasten i avsnitt 25 av säsong 1. Hör det avsnittet HÄR!