Ett tennisjobb i paradiset

Inga kommentarer

Vad gör du när du tvingas lägga din spelarkarriär på hyllan, inte riktigt vet vad du ska göra framöver och hösten närmar sig i Sverige? Flyttar till Maldiverna, såklart!

Många gäster dricksar rätt generöst till sin butler. En butler fick häromdagen 6 000 dollar i dricks.  

”Kan vi höras mitt på dagen tror du? Nätet här är lite ostadigt men brukar fungera som bäst mellan 12-17 för då de flesta jobbar eller gör annat,” skriver Anette Munozova på sms till mig när vi ska bestämma tid för vårt samtal. 

Såklart man är utomhus om man har åkt till Maldiverna på semester. Munozova är dock inte där på semester – hon har sin vardag på paradisresorten Soneva Jani i Maldiverna. 30-35 grader varmt varje dag och en luftfuktighet som är ”sjuk” är vad Munozova har att leka med. Hur hamnade hon där?

Det hela började med att Millis Heimklo, klubb- och gymnasiekamrater, fick jobb på Soneva som tränare. Soneva har två resorter på Maldiverna, Soneva Fushi och Soneva Jani, samt en i Thailand. 

När Heimklo skulle ha semester sommaren 2021 (semester från Maldiverna…, Linus anm) så de behövde de någon som kunde täcka upp för honom under sex veckor. Först fick Todd Åkesson förfrågan, men han ville inte jobba under sina semestervecka. Munozova hade egentligen tagit på sig ansvaret för Caféverksamheten på Näsaäng vid Näsbyparks grusbanor, men löste så hon kunde ta ledigt från det en period. 

-När jag var klar med mina veckor skämtade jag och frågade om Millis inte skulle ta semester snart igen, skrattar Munozova.

Det skulle han inte men sa att de faktiskt letade specifikt efter en tjej för en längre periods jobb. Millis Heimklo började jobba på Soneva Jani 2019. När corona kom 2020 stängde de ner den ön varpå han förflyttades till Soneva Fushi. Det var där Munozova gästarbetade under sommaren. Nu fick hon istället frågan om att börja på Soneva Jani.

Ett kontrakt skrevs på ett år med rätt till 50 dagar semester och start 3 november 2021. En vanlig vecka innebär sex dagars jobb där man ska vara tillgänglig för tennisträning när gästerna behagar. Oftast blir det 2-3 timmar tennisträning per dag – om ingen vill spela har man inga träningar. Varje morgon går man runt på frukosten och kikar av intresset hos gästerna. Måndagar förväntas man också delta på en ”social cocktail” med vin på stranden där man får träffa och prata med öns gäster.

-Jobberbjudandet kom lite av en slump. Det var exakt i samma veva som jag funderade på om jag skulle ge min egen tennis en sista chans eller inte, men när det här kom kändes det perfekt att åka iväg och göra något kul med min tennis. Sista åren jag spelade läste jag mycket distanskurser, allt från nätverksteknik till arkitektgrejer men har inte riktigt fastnat för något. Eftersom jag har en del tid här på dagarna har jag anmält mig till en PT-utbildning online. Om inte något helt radikalt sker kommer jag säkert börja på GIH och tränarprogrammet där, det verkar intressant och kul. Då blir man utexaminerad idrottsvetare, vilket jag är inne på för tillfället. 

Resorten Soneva Jani tar runt 200 gäster. Dagen vi samtalar i slutet av januari är det 69 gäster på plats. Det finns planer på att bygga ut de nuvarande tre strandvillorna med fem nya till resorten som idag mestadels består av vattenvillor utmed två långa bryggor med hus på sidorna. Den ena bryggan, ”Chapter ”, har funnits sedan resorten öppnade för fem år sedan. Den andra bryggan, ”Chapter 2”, byggdes för cirka ett år sedan. Båda består av vattenvillor som alla har rutschkanor. På den andra ön, där Heimklo är stationerad, är det mer fokus på strandvillor.

-Den här ön skulle jag bara drömma om att åka till på semester. Den största villan kostar 85 000 dollar att hyra per natt, bara för boendet. Sen tillkommer allt du vill göra, som exempelvis kanske en delfinkryssning. Priserna skiljer sig mycket mellan låg- och högsäsong. Snittpriset för de uthyrda villorna i november låg runt 1500 dollar medan det under högsäsongen låg på 9000 dollar.

Alla boenden kommer med en privat butler som passar upp dig under vistelsen och som vid ankomsten ger dig en Island Tour. 

-Många gäster dricksar rätt generöst till sin butler. En butler fick häromdagen 6 000 dollar i dricks. Jag får några hundra dollar här och där så ska inte klaga. Det kan till exempel vara att någon skjutsar gästen från sin villa till frukosten, runt 100 meter, då får de 50 dollar i dricks. 

Hur ser en normal dag ut för dig Anette?

-Jag börjar med att äta frukost och stannar kvar där lite extra med gästerna och samtalar. Sedan har jag kanske en lektion, äter lunch, tränar själv på gymmet och sedan tennislektioner igen. De flesta vill spela från 4 eller 5 på eftermiddagen. Därefter middag och umgås med de andra som jobbar på ön. Igår blev vi till exempel bjudna på middag av våra gäster. 

Finns det många olika restauranger att välja på?

-Ja, det finns sju restauranger tror jag. Ön är knappt 2 kilometer lång, så det är ingen stor ö. En av restaurangerna, Overseas, ägs av Mathias Dahlgren och är väldigt populär. Där jobbar det två svenskar nu, 23 och 26 år gamla. En annan restaurang, So Starstruck, har ett teleskop som kommer ut från golvet och en astrolog som är behjälplig att berätta vad du ser på himlen.

Känner du varje dag att du vill maxa upplevelsen av att vara där genom att vara i solen, bada och njuta av naturen?

-Första veckorna gjorde jag det, men sen när jag insåg att jag skulle vara här några månader slappande jag av. Min kompis jag bor med är marinbiolog så ibland snorklar vi tillsammans eller drar till stranden ihop. Man tror kanske inte att det finns så mycket att göra här men det finns alltid saker att fördriva tiden med om man vill. Vi går upp 06.45 eller 07.00 varje dag för jobbets skull.

Men, det är för tennisen Anette har kommit dit! Först när Munozova anlände till ön fick hon sitta sex dagar i karantän på ett rum och se på Netflix. 

-Ibland öppnade jag dörren för att kolla ut lite, hehe. 

Alla gästerna får göra PCR-test och vara i villan till dagen efter då de meddelas sitt förhoppningsvis negativa provsvar. Varje atoll, det vill säga ögrupp, har en en liten flygplats, men majoriteten av gästerna flyger till Maldivernas huvudstaden Male och tar Seaplane därifrån till Soneva Jani.

Gästerna som vill spela är såklart på väldigt blandad nivå och har olika önskemål. En gäst ville spela gamespel varje morgon, någon annan vill bara träna teknik. 

-Man får känna av det lite. I Näsbypark när jag var tränare visste man vilken nivå alla var på, här har man ingen aning så man får tänka snabbt. Ibland vill någon bara stå och slå, då kanske vi jobbar på att träffa en kon i ett hörn. En familj från Finland ville bara göra roliga saker, typ slå vartannat slag och sånt. Då gjorde jag det två timmar tre dagar i rad. Alla orkar inte heller en hel timme, ibland vill de bara spela en halvtimme. Att spela poäng är kul men roligast är när folk är intresserade och vill lära sig något, det blir lite mer utmanande för mig med.

Tennisbanan ligger mitt i djungeln. Konstgräs, likt många resorter har, så de drar åt sig vattnet om det regnar.  

Hur tänker du som tränare i en sån här situation. I en klubb i Sverige är målet att eleverna ska utvecklas på sikt, här är det mer att göra kunden nöjd timme för timme?

-Man får ge dem några tips, men inte för många. Men några så att de får med sig någonting hem. Det gäller såklart att vara supertrevlig, de kommer trots allt för att de tycker det ska bli kul att spela. Men det är annorlunda mot att vara i en tennisklubb med samma grupper varje måndag. Det här ger mer variation och det gillar jag skarpt.

Hennes tidigare tränarerfarenhet är från Sollentuna TK samt från just Näsbypark där hon till och från hjälpt till som tränare sedan årskurs nio. Hon var dessutom fystränare i klubben under ett år på deltid. 

På Soneva Jani är Munozova ansvarig för allt som har med tennisen att göra.

-När jag kom sa de mer eller mindre ”här är tennisbanan, här är bollarna, kör hårt!” Jag måste se till att vi har bollar på lagret, se till så det är städat vid banan, att vattnet är påfyllt med mera. Gästerna skriver ibland upp sig för träning i sista minuten, så vid lunch kan det ha varit någon som skrivit upp att de vill träna på kvällen. 

Har du haft några svenska besökare du spelat med?

-Jag ska faktiskt spela med en svensk familj idag! Det var också ett svenskt par på besök före jul. De spelade aldrig tennis här men bodde fem minuter ifrån mig i Sollentuna. 

Vad gäller kändisar har förutom ett gäng fotbollsspelare skådespelaren Stanley Tucci och artisten Justin Bieber varit gäster under tiden Munozova varit på resorten. 

Anette spelade själv tennis professionellt på heltid under ett antal år. Hon nådde som högst singelrankingen 747 i världen i singel och 514 i dubbel. Dagarna före julafton 2019 blev hon påkörd i bilen på väg till en Vintertour i Lerum och har därefter dragits med whiplash i nacken genom en nervskada på höger skuldra. 

-Jag försökte med massor av rehab och har testat olika alternativ vad gäller mängden träning men kände väl till slut att jag inte orkade mer. Det finns inget mönster i skadan, det är olika varje dag jag vaknar upp. Förutom den här skadan har jag genom alla år lyckats hålla mig skadefri förutom en gång när jag bröt fingret och fick tio veckor i gips. 

Det var inte självklart att Munozova skulle fortsätta satsa på sin tennis efter gymnasiet. Alla hon tränade med valde att börja på universitet, så Anettes tanke var att spela ett gäng tävlingar hon var anmäld till under sommaren och sen se lite hur saker kändes. Istället tog livet en oväntad vändning.

Jag var i Båstad och spelade Sommartouren där när min mamma ringde. Min faster hade en kompis som var tränare i Istanbul i Turkiet. Via lite samtal så åkte jag dit veckan efter för att testa att träna och trivdes bra. Hade jag inte åkt dit hade jag nog inte fortsatt spela.

I Turkiet betalade hon ingenting för varken träning, mat eller boende. 

-Kulturen är lite annorlunda där. Det är samma när det gäller ITF-turneringarna i Antalya – de turkiska spelarna betalar ingenting för att spela dem. Och det gäller inte bara de bästa spelarna – alla som vill spela får det gratis. På klubben jag var fick de bästa spelarna lön från klubben.

Munozova bodde på klubben i några månader innan hon lärde känna en tjejkompis som hon flyttade hem till. 6.45 började dagarna på klubben och de var klara vid 16-17 på eftermidddagen. I tre år blev Munozova kvar i Istanbul! Sista året lite från och till, men under övriga tiden intensivt.

-Jag hade inget visum så jag var där i tre månader, sedan fick jag åka ur landet och in igen. Så höll jag på. 

Före hon flyttade dit hade hon aldrig varit i Turkiet före och än mindre pratade språket. Men hon lärde sig mycket, blev självständig genom att ta eget ansvar och lärde sig att våga saker. 

-Jag tror att många av spelarna som var där och tränade hade det lite för lätt. De var lata. Kanske för att de fick allting gratis. Om någon sa att vi skulle köra forehandcross så körde jag det medan de kunde stå och babbla några minuter före de kom igång. Men det var en väldigt bra erfarenhet för mig att spela på heltid. Förut hade jag gått i gymnasiet och skolan. Jag minns att första månaden var tuff för mig. Från att spela 1.5 timme på morgonen och eftermiddagen till att köra fys på morgonen, spela två timmar, fys på eftermiddagen och spela två timmar igen. Och inte ha några pausar var tredje minut utan bollmaskin 20 minuter, plocka upp bollarna och sen var det min tur igen. 

Tränar vi för slött i Sverige tycker du?

-Ibland kanske vi är för snälla. Det är lite mer, ”jag är lite trött idag, vi kan väl ta det lugnt?” Jag tänker att man är väl trött varje dag men får bita ihop lite. 

Ångrar du något från din egen karriär?

-Man kan alltid känna att man velat göra mer, men med de förutsättningarna jag hade var det typ det här jag kunde göra. Det är dyrt att spela. Hade jag önskat hade jag haft en olimiterad budget och kunnat tävla mer. Det handlade mycket om ekonomi. Till exempel, åkte jag till Egypten i fyra veckor visste jag att jag måste prestera för sen skulle jag hem och jobba igen. Men jag kan inte heller vara missnöjd för jag har fått göra och uppleva saker som många inte får chansen till alls. Det är lätt att komma med bra idéer efteråt och tänka att man skulle jobbat lite hårdare eller lite bättre med något. Men det som är gjort är gjort och man kan inte göra om det. Jag har fått träffa vänner för livet och utan tennisen hade jag inte suttit här till exempel!

Och vem skulle inte vilja göra det? Under pandemin har situationer uppstått på ön som blivit lite komiska. En gäst vägrade lämna ön i början av pandemin under perioden när ön stängde ner, för han tyckte han lika gärna kunde sitta isolerad där än hemma hos sig själv. Till slut gick han med på att byta ö. Några andra gäster har varit bosatta på ön i flera månader eftersom de inte såg någon mening med att resa hem till ett stängt samhälle. En annan familj där en av familjemedlemmarna testade positivt för Covid-19 fick välja om bara den positivt testade skulle sitta i karantän i en egen villa och resten av familjen röra sig fritt eller om hela familjen skulle avsitta karantänen ihop. De valde att sitta hela familjen tillsammans, men efter en dag ångrade de sig och tog sitt privatjet och lämnade ön.  

Tror du att du vill jobba kvar längre än det här 12 månaderna du har avtal för?

-Jag vet inte. Jag är lite som person att har man gjort något kanske det är kul att testa något annat? En annan resort? Men jag har blivit lite bortskämd här eftersom det här är en riktig lyxresort. En kompis fick en fråga från en annan resort i Maldiverna och skickade en bild på tennisbanan som såg ut som ”hej kom och hjälp mig.” Men absolut, över en säsong eller så skulle vara kul. Jag gillar överlag utmaningar när det är lite svårt.

 

Kontakten med Näsbyparks TK finns kvar. Anette har till och med fått vara kvar i WhatsApp-gruppen med klubbens personal. Precis som ryktet gör gällande använder även Anette orden ”en enda stor familj” om Näsbyparks TK som klubb. Alla känner alla, alla kommer bra överens och alla är tennisgalna. 

-Alla blir lika mycket sedda i klubben och behandlas lika. Alla hjälper till på städdagar eller andra ideella sysslor. Det är det som gör det kul att vara där och som gör att många i klubben hänger kvar. 

Nästa gång Anette planerar att resa hem till Sverige är någon gång mellan maj och juni när högsäsongen på Maldiverna är över. Då blir hon troligtvis hemma över sommaren och sedan får hon se om hon flyttar hem permanent och börjar på GIH till hösten eller ej. 

Tror du inte det skulle kännas lite…surt att komma hem och eventuellt börja hjälpa till som tränare inomhus i Sverige igen när du stått på banan i ett så så underbart klimat under ett år?

-Det kommer säkert kännas jättekonstigt. Det var konstigt att komma hit i början också, det kändes overkligt! Men man blir van. När man ska vara här så länge blir det inte lika viktigt att hitta solen varenda minut. Jag har shorts och linne varje dag här men kan ibland på kvällen ta på mig mjukisbyxor för att det är skönt, trots att det är för varmt egentligen. 

På ön arbetar runt 320 anställda personer. Många som jobbar är par och det är fler lokala än internationella arbetare. Ungefär 70% är män och 30% kvinnor – resorten ser det som viktigt att ha en relativt jämn fördelning. De som är från Maldiverna är uppväxta med att männen får ha upp till fyra fruar. De flesta som arbetar där har flera fruar och barn som ibland kommer dit och hälsar på om inte de också bor på ön.

Alla som bor här är uppväxta på någon ö, så det är inte konstigt för dem att bo på en ö. Den här resorten är bara fem år gammal men själva ön är såklart äldre än så.

Även om många av dina arbetskamrater på ön är från Maldiverna och uppväxta på en ö och även ditt liv där har blivit en vardag nu, känner du ändå varje morgon att du vaknar upp i paradiset?

-I början gick jag ner till vattnet jättemycket! Vi bor mer i mitten av ön medan gästerna bor ute på bryggorna eller i villorna utmed vattnet. Vi anställda fick dock en pool i början av december som är till för oss. Men, vi har bra väder varje dag, så jag klagar absolut inte! Förresten, har du sett på Facebook, den där ”skojbilden” som kommer upp i flödet ibland med en bild på en vattenvilla och så står det typ ”du får bo här gratis med en person, vem blir det?” Har du sett den?

Ja, jag vet vad du menar.

-Den bilden är tagen från vår resort! Det huset finns här på bryggan som jag cyklar på varje dag. Så ja, man måste nypa sig ibland…

Övervåningen i huset där Justin Bieber och hans vänner bodde under besöket. Det här är den dyraste villan på hela resorten.
Undervåningen av samma hus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s