Lisa Andersson, varför har du bytt tennis mot padel?

Padel, innesporten nummer 1 i Sverige och det inte bara bland mellanchefer inom näringslivet. Nya hallar öppnas upp till höger och vänster – hypen är total! Det är mer än en duktig tennisspelare som valt att byta sport och börja både spela men även jobba med padel istället för sporten de varit aktiv i sedan barnsben, tennis. Vad beror det på? Vad är det som lockar tennisspelarna till att byta idrott? I den här serien pratar jag med fem tennispersoner över fem veckors tid som gjort just det här bytet, från tennis till padel, och frågar helt enkelt: varför? Idag: Lisa Andersson.

Namn: Lisa Andersson

Tennisbakgrund: Gymnasiestudier på RIG Båstad, collegetennisför University of Nebraska och Elitserietennis för GLTK

Nu: Hallchef Padel United Bäckebol

Men såklart, om möjligheten finns i framtiden, så varför inte? Men det behövs något spännande, något som kan jämföras med att bygga upp en sport i Sverige. 

Lisa, du gick på University of Nebraska och spelade tennis för dem i fyra år. När de åren började närma sig sitt slut, hur gick tankarna om framtiden då?

Jag valde att stanna kvar i USA ytterligare ett år och började arbeta för ett e-handelsföretag, först i kundtjänsten och sedan med marknadsföring. Helt plötsligt hade man ett vanligt liv utan tennisen. Jag kände att när jag skulle ta examen så var man tvungen att ta ett beslut – skulle jag satsa fullt ut på tennisen eller se examen som ett avslut från tennisen? Det var inget enkelt beslut för division 1-tennisen i USA håller en bra nivå, det är många som satsar vidare på touren när de gått klart. Men jag kände dels att min kropp inte höll och sedan hade jag inte det fulla suget. Efter att ha spelat för ett lag med en grym lagkänsla kändes det tufft att börja resa själv. Så jag bestämde mig för att se college som ett fint avslut på en bra karriär. Det är väldigt stort att spela fjärde året på college och hela grejen med ”senior day”, det blev ett fint avslut på karriären kände jag.

Du ville alltså stanna kvar i USA och bilda dig ett liv där även efter college?

Jag såg det som viktigt att ha en utbildning och göra karriär på något sätt. Då såg jag det som en bra chans att skaffa mig jobberfarenhet i USA. Efter ett år hjälpte företaget mig att ansöka om en förlängning av mitt visum, då ansöker man om tre år till. Det var det jag ville göra då. Jag bodde i Nebraska men tanken var att flytta med företaget till Austin i Texas. Jag var skittaggad på det, men det blev en lång process och till slut fick jag avslag. Det är lite av ett lotteri, det handlade inte om att jag inte var kvalificerad, men de godkänner bara ett visst antal och när jag fick avslag hade jag 90 dagar på mitt att lämna landet. Så det var bara att börja stänga ner mitt liv där – bankkonton, bil, katt, alla möbler. Jag var helt säker på att stanna, men det var bara att boka biljetten hem.

Tungt! Hemma i Sverige, vad hände då?

Jag jobbade faktiskt med tennis när jag kom hem – jag började arbeta i receptionen på GLTK. Först handlade det om att hoppa in i två veckor och svara i telefon och stränga lite rack. Men två veckor blev några månader istället. På GLTK rörde det sig mycket folk och slumpen gjorde att jag träffade Helena Thornadsson på Tennis Göteborg. Vi började prata eftersom jag saknade tennisen lite, det hade trots allt varit en stor del av mitt liv. Vi snackade om hur vi båda när vi var yngre tyckt det var kul med tjejer som var med och sparrade och hjälpte till, så jag började själv hjälpa till som hjälptränare/spelare på tennisgymnasiet Katrinelund samt höll lägerverksamhet för 12- och 14-åringar för Tennis Göteborg. I samma veva blev jag introducerad till padeln. I början var jag ganska anti; ”Det ser så jäkla löjligt ut, det här går inte”. Jag spelade även några matcher tennis i Elitserien för GLTK men hade ont i ryggen. Padeln blev så lätt att fortsätta spela, där kände jag inte press på samma sätt som man gjort i tennisen, plus att det var så socialt. Det fanns inga tankar på att prestera på något sätt! Varje gång jag ställt mig på en tennisbana vet jag hur det borde kännas och så har man fastnat i de tankarna eftersom jag är perfektionist som person. 

Så, då började du både spela och arbeta med padel istället?

Nja…jag hann innan jag började jobba med padel hunnit med tre år med transporter genom fjärdepartslogistik. Så har hunnit med den resan också, att vara med och bygga upp ett bolag från grunden. Jag träffade faktiskt den chefen på GLTK. Jag hade ingen bakgrund alls inom transporter, så det var sjukt nyttigt att få lära sig allt från grunden!

Så, hur kom du egentligen in på att jobba med padel då?

När man började spela så blev man ganska snabbt okej. Att jag började tävla från början var för att jag saknade tävlingsmomentet. Sedan fick jag en fråga från Viktor Stjern och Padelcenter om att bli hallchef och styra de två hallarna i Bäckebol för Padel United. En hall med 15 banor och en med 17 – två bjässar på varsin sida av köpcentret i Bäckebol. Det kändes lite…wow! Det lät ju sjukt kul att jobba med padel! På något sätt hade jag känt att jag ville tillbaka till idrotten. Det spelade inte så stor roll inom vilken sport utan mer att det kändes skönt att veta att jag skulle trivas i sammanhanget med likasinnade. Så jag tackade ja. Jag hade egentligen inga planer på att sluta med logistikjobbet, det gick bra där, men det lät så sjukt kul att jobba med padel! Så 30 augusti 2021 började jag min anställning där. 

Du var aldrig sugen på att bli tennistränare?

Tränaryrket lockar mig inte jättemycket. Min sambo Alexander Fager är tränare i Lerum och han tycker tränarrollen är det bästa som finns. Han hade tankar på att bli lärare, gillade tennis och satte ihop de två komponenterna. Nu kan jag vara med och styra aktiviteter och arbeta med affärssidorna av verksamheten – det är mer min grej att jobba i bakgrunden än på banan. 

Vad är det då som är så kul med padeln? 

Alla som kliver in i hallen, man ser på dem att det här är deras höjdpunkt på dagen! Alla är så glada och taggade. Eftersom sporten är så ny i Sverige finns det så mycket att lära för alla som är involverade i den och det är spännande.

För de som spelar så är det såklart också lättare att få bra spel. Du behöver inte vara lika, jag ska inte säga skicklig, men det är kortare startsträcka i padeln än det är i tennis. Tennis är en mycket mer komplex sport – det är större ytor att täcka och du behöver en styrka på ett annat sätt för att kontrollera bollen. Tar du fyra nybörjare som aldrig spelat en racketsport innan så kan de snabbt få 6-7 bollar över nät och få till roliga bolldueller. 

Det är många före detta tennispersoner som bytt sport till att både spela men och så för att arbeta inom padeln. Varför tror du många gör den övergången som du själv gjort?

Det är spännande och nytt med padel! Man har något att utvecklas till, det är spänning på ett annat sätt. I tennisen hade man kanske inte kunnat komma så mycket längre som spelare. I padeln har jag blivit ganska bra men har så sjukt mycket kvar att lära mig. Hypen kring padeln har såklart påverkat, det har öppnats så många anläggningar vilket medfört många tillgängliga jobb, många fler än i tennisen. Dessutom behöver du inte ställa dig som tränare utan det finns många andra arbetsroller också. I tennisen är de flesta rollerna som inte är som tränare redan fyllda.  Det är svårare att slå sig fram i tennisen för det är så många som redan varit med i ”gamet” i så många år – här kan man vara med och utveckla en helt ny sport! Som här i Bäckebol, här har vi ingen ungdoms- eller föreningsverksamhet men nu är jag med och driver upp den och använder allt jag lärt mig inom tennisen. 

Hittills har padel-Sverige byggt på kommersiella verksamheter. Tror du även padeln i framtiden kommer bygga på föreningsverksamheter istället, likt tennisen?

Padeln kommer gå mer mot föreningsliv, men pandemin slog till och padeln blev så stort så många bolag har inte känt något behov av detta ännu. Känslan är att många vill ha mer klubbkänsla och få in barn- och ungdomar i sporten och föra den känslan vidare. I takt med att padeln växt har fler och fler hallar byggts, men det som var fullbokat under pandemin har börjat bli glesare med bokningar så nu vill man hitta sätt att fylla de tiderna också. 

Kommer intresset fortsätta växa för sporten tror du?

Jag tror padeln kommer fortsätta växa. Vi har dessutom ett helt segment i barn- och ungdomar som knappt börjat spela än. Många är de föräldrarna som blivit padelfrälsta som vill få in sina barn i sporten, men där ligger vi efter. 

Finns det någon chans att du tar steget tillbaka till tennisen igen i framtiden och jobbar inom den istället?

Tennisen ligger mig sjukt varmt om hjärtat! Det är en fantastisk sport och jag saknar den såklart. Sommaren som var följde jag med Cornelia Lister till Wimbledon. Det var en fantastisk känsla och såklart en nytändning! Man är så inne i padeln nu så man glömmer bort det som varit lite… Men såklart, om möjligheten finns i framtiden, så varför inte? Men det behövs något spännande, något som kan jämföras med att bygga upp en sport i Sverige. 

Vad skulle det kunna vara?

Kanske någon roll på förbundet eller att vara med och anordna turneringar och events. 

Något som padeln är väldigt bra på…?

Ja, padeln har blivit bra på att anordna aktiviteter, så det hade kunnat vara något man kunnat ta med sig in i tennisen. Helt ärligt så spelar ens arbetsroll inte så stor roll så länge det är en utmaning och något som är spännande där jag känner att jag kan driva något framåt och göra skillnad. 

Berätta lite om turneringarna inom padeln!

Jag och Viktor Stjern arrangerar sanktionerade padelturneringar på Padel United Arena och på fredagar är det stora ”mexicanos” på Padel United Bäckebol som jag gör ihop med mina kollegor Selin och Robin. Då är 48-56 spelare med! Vi kör korta matcher som vi sätter igång via en app. Även ”french game-turneringar” och ”americanos” arrangeras. I tennisen minns jag det som en himla prestige även om man bara skulle spela en träningsmatch.