Next Generation Coaches – Kalle Averfalk

Det råder en närapå akut tränarbrist i Sverige. Allt fler svenska tennistränare går över till padel och allt färre personer ser tränaryrket som en möjlig karriärväg. Men, det finns undantag! Vi träffar i den här porträttserien svensk tennis framtid – Next Generation Coaches!

Namn: Kalle Averfalk

Ålder: Född 1992

Moderklubb: Höllvikens TK

Nuvarande arbetsroll: Klubb- och sportchef i Höllvikens TK

Dåtid

Efter att Kalle gått klart tennisgymnasiet i Båstad valde han att satsa heltid. Det blev en naturlig övergång från gymnasiet till en internationell satsning och att resa runt i världen och spela futures samt någon challengertävling. Lika naturligt som övergången till en heltidssatsning var i början, lika naturlig blev så småningom övergången till tränarrollen. Kalle tappade motivationen för sin egen satsning och fick kontakt med en av hans äldsta egna tränare, Dave Bandelin, grundare av EuroElite. Successivt började Kalle arbeta på vissa läger för EuroElite samtidigt som han själv fortsatte spela seriespel i Tyskland och Luxemburg.

–Det var en bra kombination att fortsätta spela själv men samtidigt få en inblick i tränaryrket. Jag började jobba mer och mer för dem och när min egen satsning var helt slut så kombinerade jag tränarjobbet med studier på Malmö Universitet där jag läste idrottsvetenskap med inriktning ledarskap. Jag kunde då omvandla teorin till praktik och testa massa olika saker när jag var iväg på resor med spelarna jag coachade.

Efter några år fick han frågan av Höllvikens Tennisklubb om han var intresserad av att börja jobba hos dem.

–I och med att det är min moderklubb sen jag var 4 år gammal, jag bor i Malmö och kände tränarkollegorna men även många av medlemmarna så kändes det som en bra chans för mig. 

I mars 2019 påbörjade Kalle den anställningen, precis i övergången till coronapandemin. 

Arbetssituation idag

Att ha titeln som både klubb- och sportchef i en klubb känns rätt tung, men utöver det stora ansvaret rent administrativt för klubben så står Kalle 16-17 timmar på banan i veckan. 

–Ju mer jag växer in i rollen så inser jag att kombinationen är väldigt rolig och viktig. Att stå på banan är det jag i grund och botten brinner för, att vara med och spela och få integrera med mina kollegor samt hjälpa ungdomarna utvecklas. Det är dessutom skoj att få arbeta praktiskt med den teoretiska bakgrunden jag skaffat mig. Jag har fortsatt utbildas genom Svenska Tennisförbundets utbildningar men har även gått en extern utbildning inom klubbchefsrollen. 

Kalle beskriver sig själv som en perfektionist och vill alltid göra saker bättre, vilket även gäller hans eget ledarskap. På universitetet pluggade han en del biomekanik vilket han tycker var intressant. Ett område som även togs upp på TGU2-utbildningen. 

–Det är kul att på ett smart sätt implementera det jag lärt mig teoretiskt på träningarna för eleverna men även föra över kunskapen jag fått till de andra tränarna i klubben. 

Andra ämnen han läste på universitetet var psykologi och talangutveckling – hur man på bästa sätt kan optimera möjligheterna för olika spelare. Inte helt oanvändbara ämnen som tränare. 

Personlig utveckling

På banan arbetar Kalle idag mest med tävlingsspelare födda 2011 och äldre. Åldern på spelarna är inte något Kalle lägger någon större vikt vid så länge de är motiverade och engagerade. 

Vilken coach har du själv inspirerats av när det kommer till ditt eget ledarskap idag?

–Jag har såklart lärt mig mycket av Dave Bandelin. Han var tränare i Höllviken när jag var yngre och sedan hade jag honom under åren med EuroElite. När jag började arbeta ihop med Dave som coach själv så utvecklade jag mitt tränar- och ledarskap mycket. Han är duktig på flera fronter, både på att leda men även på teknik och övningar. Det är viktigt att ha hungern att hela tiden vilja lära sig nytt och mer. Att ta till sig övningar genom böcker eller Instagram eller Youtube, den hungern måste finnas där som tränare. Sen bollar jag mycket tankar med Hasse Göransson och Anders Månsson som är tränare i Höllviken. 

Kalle trivs väldigt bra i Höllviken idag och har stort fokus på att utveckla klubben vidare, mycket genom en öppen kommunikation gentemot både sina kollegor men även styrelsemedlemmar och vänner inom klubben. När det gäller sin egen utveckling vill han fortsätta utveckla sina tekniska kunskaper. 

–Jag vill bli bättre på att direkt se vad som behöver göras hos en spelare. Framöver så vill jag bli en bättre tränare genom att förstå helheten i sporten mer. Jag anser mig aldrig vara fullärd – det finns så många kompetenta personer i idrotts- och tennisvärlden så det finns mycket kunskap man kan ta till sig. 

Du verkar väldigt nyfiken och hungrig på att utveckla dig själv Kalle. Känner du att svensk tennis har fångat upp ditt intresse för att jobba med tennis?

–På sätt och vis. Tenniskulturen i Sverige har alltid vart stark och jag specialiserade mig rätt tidigt när jag var 12. Jag fick tidigt ett jätteintresse för sporten genom EuroeElite och genom en stark och bra tenniskultur och tennisanda i Höllviken. Det är mycket inom svensk tennis jag önskat var bättre när jag var junior som till exempel stöttningen till spelarna och att inte negligera vissa individer på grund av enstaka resultat, eller att bara satsa på några få ungdomar. 

Framtid

Hur tänker du kring framtiden för din egen tränarkarriär?

–Jag har inga planer just nu, jag fokuserar på nuet och på att maximera nuet. 

Du har ju själv rest på touren och pratat om att du älskar resandet. Kan du själv tänka dig att bo utomlands i framtiden?

–Jag älskar resandet och kan tänka mig att bo utomlands. Kanske jobba på en större akademi med något ledaransvar. Att umgås och arbeta med andra coacher och tränare som hållit på med det här länge och dela deras kunskap i ett motiverande tävlingsklimat, det hade varit jättekul. 

Men det har alltid varit klart för dig att det är tennis du vill jobba med?

–Jag kan ärligt säga att när jag började plugga och jobbade extra på EuroElite så visste jag inte om det var tennis jag ville jobba med. Jag tyckte ledarskap var applicerbart på många jobbfronter, därför valde jag att plugga det. Nu känner jag mer, varför stressa iväg på något annat om jag inte känner mig klar med tennisen? Jag trivs jättebra med ledarskap och chefsrollen jag har nu. 

På frågan hur vi ska få fler yngre tränare att vilja satsa på yrket börjar det i den egna klubben, tror Kalle. De som har ett tennisintresse från början behöver fångas upp av de nuvarande ledarna i föreningen och entusiasmeras. Han tror även att man behöver fånga in timtränare i klubben som visar ett intresse för sporten och informera dem tydligare om vad tränaryrket innebär så de får en helhetsuppfattning av det.

–Vi har rätt många timtränare hos oss för att vara en liten klubb och det tror jag kommer från den positiva tennisandan som finns hos oss. Vi försöker inspirera de fortfarande aktiva på deras träningar och som ett exempel har vi haft en internutbildning får våra tränare med hjälp av utbildningsmaterial vi fått från SISU. Oavsett hur få eller många timmar en tränare har är inkluderingen jätteviktig, att vi informerar om vad vi har för planer och målsättningar i vår klubb. Allting börjar när vi är barn, det är då inspirationsresan påbörjas. Mitt jobb som tränare är att redan när de är 7-9 år eller börjar i minitennisen fånga upp deras intresse och göra det motiverande och roligt.  

Har du varit med om någon extra rolig händelse som du själv kan minnas tillbaka på som en höjdpunkt under din egen tränarkarriär hittills?

–Det finns väldigt många! På daglig basis är det fantastiskt kul att träffa alla ungdomar som alltid, eller i alla fall oftast, kommer in med ett leende på läpparna där man kan se hur de brinner för tennisen. Men, ska jag ta något specifikt så blir det från en av resorna med EuroElite till Mallorca. Jag var där ihop med min tränarkollega Axel Lagerlöf i tio dagar. Bara hälften av spelarna som var med kom in i Tennis Europé-tävlingen, vilket är ovanligt, men vi hade ändå en fantastiskt bra resa! Vi hade kul utanför banan med gemensamma kvällar med teori, roliga aktiviteter, åkte in till staden, spelade mycket tennis och körde fys. Efter den resan var alla supernöjda, vi fick mail av 12 utav de 14 spelarna som åkte med om hur kul de haft, trots att många alltså inte kom in i själva tävlingen! Jag åker inte iväg som ledare för att jag vill ha resultat av alla utan för att inspirera, motivera och utveckla spelarna och ge dem något de kommer ihåg för resten av livet. Den här resan tänker i alla fall jag själv tillbaka på med glädje!