Hallå där, Caxton Njuki!

Caxton Njuki, inspiratör, föreläsare, tennistränare, grundare av Caxton Sports Management och mycket mer blev i veckan världsmästare genom utnämningen ”Global Mentor of the Year 2021” utav Youth Businesss International. Ytterst välförtjänt tycker jag då Caxton har varit en av de personerna som guidat mig framåt ända sedan starten av ”Linus på Baslinjens podcast”!

NyföretagarCentrum har cirka 90 olika kontor runt om i Sverige och driver programmet ”Mentor Eget Företag”. Genom det här programmet, där Caxton har ingått i en pool av mentorer, erbjuder kontoren mentorer kostnadsfritt i ett år till nyföretagare.

I Sörmland, där Caxton bor och utgår ifrån, nominerades han av sin adept Jessika Sillanpää till första deltävlingen. Efter att Caxton vunnit i Sörmland fick han tävla mot cirka 20 andra mentorer ifrån hela Sverige där vinnaren skulle få representera Sverige internationellt. Caxton vann i Sverige med varpå Youth Business International sedan delade upp världen i olika regionala zoner.

Caxton Njuki, stort grattis! Men före vi går in på själva finalen och hur det känns att vara världsmästare, berätta vem Jessika är som nominerade dig!

Jessika är min adept vars pappa åkt in för mordförsök på sin fru, det vill säga Jessikas mamma. Det är lätt att glömma bort barnen i sådana här situationer, men vem tar hand om familjerna? Anhörighetsfrågan är viktig och jag har hjälpt Jessika med att komma ut och göra sin röst hörd. Idag utbildar och upplyser hon om anhörighetsfrågan och hjälper anhöriga att hantera sin sorg och trauma genom föreläsningar, digitala samarbeten, nätverksträffar, sociala medier och film.

Hur har ert samarbete sett ut?

Det finns ett program alla mentorer i den här mentorpoolen inom NyföretagarCentrum följer. Man träffas en gång i månaden och mentorerna försöker guida adepten i sitt företagande, oftast ett nyföretagande där personen kanske precis har startat sitt företag eller varit igång en kort period. Då hjälper vi dem med att utveckla sin affärsidé och göra den hållbar mot marknaden. 

Alla de här mentorskapen sker helt ideellt med ett antal timmar man som mentor förbinder sig att finnas till hands. Man ska ses en gång i månaden men det är upp till mentorparet att själva strukturera upp hur man vill ha det. Jag och Jessika utgick från den här basen men vi valde att ses varannan vecka för att accelerera upp hennes start så hon snabbare skulle komma in i det. 

När du hade vunnit priset som Årets Mentor i Sörmland och Sverige, berätta hur det gick till när du sedan kom ut och skulle tävla i Europa.

Ja, då hade redan juryn mycket bakgrundsinformation, men i en livesändning skulle då Jessika under tre minuter på engelska pitcha om varför man skulle välja just mig. Inte helt lätt! Jag jämför det med att jag är låtskrivaren men hon ska sjunga låten i Eurovision Song Contest. Om hon vinner så kommer folk säga att det är en fantastisk låt, ”vem har skrivit den?” Men sjunger hon den dåligt kommer ingen minnas mig som låtskrivare. 

Vi fick 27 % av rösterna vilket även Spanien fick! Det har aldrig hänt tidigare att två stycken fått exakt lika många procent. Då tog juryn beslutet att skicka båda två till världsfinalen, vilket var superkul. I världsfinalen ingick förutom Sverige även fem andra länder: Dominikanska Republiken, Indien, Peru, Ryssland och Spanien då. 

Spännande! Berätta om finalen!

Vi fick frågor där vi skulle spela in svaren på en film, så juryn satt på ganska mycket material inför finalen. Mer eller mindre var det nog avgjort före hur det skulle sluta, men Jessika fick dra en pitch i finalen men som nog troligtvis inte hade samma tyngd som i semifinalen där den var direkt avgörande. 

När man hör de andra mentorernas resor och vad de gjort, det var otroliga saker! Tjejen ifrån Ryssland hade startat upp en förskola för 800 barn, kostnadsfritt oavsett föräldrarnas inkomst! Killen från Indien hade under Covid hjälpt en kvinna sätta igång sin affär så hon kunde försörja hela sin familj genom att hjälpa henne med sociala medier så hon kunde öka sin omsättning. Otroliga historier!

Varför tror du att du vann?

Jag tror man måste se helhetsbilden. Det finns en anledning till att Rolex valt Federer som sin ambassadör. Vi var sex finalister, alla värdiga vinnare, alla sjukt bra! Men jag tror de ville ha någon som kunde gå hem globalt. Om man ser till min resa; jag kom till Sverige som flykting, varit med i mentorskapsprogrammet i tio år och givit tillbaka, vi har hela resan med Jessika och när man ser helhetsbilden tror jag de tänker att jag kan gå hem var som helst i världen som en ambassadör. Det spelar ingen roll vilken hudfärg du har, var du kommer ifrån, vilka utmaningar du haft eller om du börjar från noll. Sedan pratar jag olika språk och går hem i rutan, så de kan skicka mig till Bangladesh, Ryssland eller England, jag kommer troligtvis fungera var som helst.

Hur kändes det när du hörde att du vunnit?

Innan hade jag som mål att bli topp 3. Topp 3, det är lätt att relatera för svenskarna med guld, silver, brons. När hon sa mitt namn fattade jag först ingenting…. lilla jag? Haha!

Vad tror du gör dig till en bra mentor?

Nummer ett tror jag är mitt engagemang och förmågan att lyssna. Något du också är bra på och tränat upp genom alla dina intervjuer. Man hör när någon inte har den förmågan för då kommer det inte några bra följdfrågor. Det är en träningssak att lyssna istället för att bara skjuta ut nästa fråga. De förmågan har jag tränat upp, att vara en bra lyssnare och visa engagemang. 

Nummer två är att jag inte är rädd för att ställa de här tuffa frågorna. När jag har kommit med negativ kritik vet du oftast själv innerst inne att det här avsnittet kanske inte var toppen, men vet också att jag inte säger det för att trycka ner utan för att jag bryr mig. Att kunna ställa de här frågorna på ett kärleksfullt sätt.

Nummer tre är att vara generös med sitt nätverk och sina kontakter. Om vi tar oss två som exempel, du får tillgång till alla mina kontakter, det är ingen tävling eller prestige i det. Allting handlar om att accelerera, hur kan vi få det att gå ännu fortare för Linus att lyckas eller dra in pengar till sitt projekt? Kan jag bidra något till det?

Vad är mer viktigt för att ett mentorskap ska vara framgångsrikt?

Återkoppling är viktigt. Många gånger får man en fråga av någon och svarar, men jag är noga med att alltid återkoppla. Hur många gånger säger man inte inom tennisen att det är viktigt med fystester? Ofta, men hur ofta återkopplar man efter testerna för att se ifall spelarna blivit bättre efter en tids träning? Efter några månader, har vi blivit snabbare och starkare? Strukturen ligger i återkopplingen. Om jag emellanåt återkopplar och frågar om personen har gjort det vi kommit överens om ökar ansvarstagandet. 

Hur skulle vi inom tennisen bättre kunna jobba med någon form av mentorskapsprogram?

Jag tycker det här ska finnas från dag ett i tennisklubbar. Huvudtränaren ska ha ett mentorskap för timtränarna. Det skulle skapa den tryggheten som du efterfrågat i många podcastavsnitt för killen eller tjejen som kommer in och ska börja jobba. Huvudtränaren skulle kunna guida genom att ställa frågor om hur timtränaren har tänkt genomföra träningarna utefter tema, antal spelare på banan, nivån och så vidare. Kanske be hen göra upp en plan, komma tillbaka med den och sen diskutera vidare. Då får också huvudtränaren en bild av vad timtränaren kan och var hen står.

Jag har till exempel blivit tillfrågad att jobba med ett innebandylag i division 2. Det här tjejerna är det bästa division 2-laget i Stockholm och topp 10 i Sverige av alla lag i division 2. De tog in mig under andra halvan av säsongen efter att ha vunnit alla matcher utom en. Varför tar man in en mental tränare när man ändå vinner? Jo, för att dels säkra kontraktet att gå upp men framförallt för att säkerställa att om man tar sig till division 1 så vill man ha rätt beteende på spelarna från start så att de inte ska ramla ur division 1 direkt. Att spela i en högre serie handlar om ekonomi, träningstider och så vidare. Då vill man vara säkra på att inte tappa greppet utan tog in mig för att säkra upp att vi vinner tre av de återstående sju matcherna.

De behövde vinna tre av sina sista sju matcher efter att bara ha förlorat en match på hela säsongen? Du kunde med andra ord knappt misslyckas med ditt uppdrag?

De flesta fattar att de kommer gå upp, men klubben kanske behöver investera 150-200 000:- om man går upp och varför göra det i spelare som ändå inte har ett mindset för division 1? Kostnaden för att ta in mig blir väldigt liten i relation till vad de får tillbaka om jag kan bidra till att få tjejerna att förstå vad som kommer krävas på nästa nivå. Parallellt med tjejerna jobbar jag också med att coacha tränarna, för deras kompetens behöver också upp ett snäpp. Jag jobbar med laget, men också med jaget. Generellt är vi lite dåliga inom lagidrotter på att se individen och jobba med individuella mål när det kommer till den tekniska, taktiska och mentala utvecklingen. Spelarna har oftast koll på lagets mål, men har sällan haft inviduella samtal kring deras inviduella utvecklingsplan.

Så, för att gå tillbaka till tennisen, du menar att ett sätt att sätta ett mentorskap i bruk är att chefstränarna i klubbarna kan coacha timtränarna mer?

Det handlar om att den som är chefstränare ska lyssna mer på timtränarna. Varför har du valt att bli tennistränare? Vill du få in pengar till ditt studielån? Vad är din anledning till att du är här? Om du förstår varje individs anledningar kan du lätt komma vidare till fråga två. Jasså, du vill bli coach för att komma ut på touren? Då behöver du gå de här utbildningarna, då kanske du till och med behöver gå ITF’s utbildningar för Sveriges slår inte högt i världen. Vi kanske behöver lägga upp en femårsplan för dig! Då kan du säkra upp den här coachen i fem års tid före hen ska ta nästa steg. Hur kan vi hjälpa Oscar eller Kajsa att bli ATP- eller WTA-coach samtidigt som vi kan ha nytta av deras kunskap? Huvudcoachen kanske har kontakter till andra personer som hen kan bjuda på. Rebecca Peterson kanske är hemma i Sverige, chefstränaren kanske kan prata med Mart så du kan åka dit och titta när de tränar 8.00 en morgon?

Skulle ett mentorskapsprogram kunna fungera om vi pratar styrelsearbete också?

Problemet är att styrelsearbete i tennisklubbar är ideellt och det skulle vara ytterligare tidskrävande med ett mentorprogram. Jag har svårt att se grejen med det. Det som görs ibland är ordförandeträffar. Jag skulle hellre se att det under de större tävlingarna som SM elle RM skulle kunna skapa en win-win situation där någon representant från klubben träffar andra klubbars representanter under någon timme eller två under de här tävlingarna. Eftersom det ofta är föräldrar som sitter i styrelser så kanske de ändå är på plats under SM med sitt barn. 

Jag tänker, nummer ett är att styrelsen ska sätta ramarna men tala om för chefstränaren att det är han som sätter klubbens röda tråd – vi har tagit in dig för att du besitter en kompetens som vi behöver. Titta på RQT, de har tagit in Roger Stenquist för att han ska sätta strukturen från 3-åringarna hela vägen upp till Grand Slam-spelaren. Vad behövs för att det ska fungera? Där är Stenquist en mentor för organisationen och verksamheten. Sen kan Berta stå på plan och kasta ut bollarna och titta så forehand och backhand ser ut som det ska. 

Jag tycker mentorer ska finnas på alla nivåer. I USA har de en tradition av att ”up and coming” spelare får vara med på Davis Cup- och Billie Jean King Cup-lagen som hitting partners. Det är ett visst mentorskapsprogram, att få värma upp Serena Williams. Tänk att tidigt få vara med och se och lära av de bästa spelarna och ta del av den erfarenheten! Då överför man kunskap från generation till generation. Det ska finnas på både klubb- och regional nivå, fortfarande med samma strukturer. Även på landslagsnivå. Som serien du gör med Next Generation-coaches, de namnen ska förbundet ha koll på! När det är läger i Båstad för 13 eller 14-åringar, då är det de här personerna de ska kalla in för att gå bredvid till exempel Johan Hedsberg.

På regional nivå tänker jag att det delvis är så. När det till exempel har varit Team Stockholm-träffar så är det ofta lite andra tränare med och coachar tillsammans med till exempel Per Henricsson. Där är det dock kanske lite mer att ”den som kan tänka sig att offra en lördag kväll” får vara med snarare än att det är de absolut mest hungriga coacherna som blir tillfrågade…

Om jag skulle coacha Team Stockholm skulle jag råda Henricsson så här; När vi ställer frågan till coacher om de vill vara med och ta sin lördag kväll för att jobba med de här träningarna skulle jag lägga till att de som blir utvalda att få chansen till det här också kommer få en ITF utbildning! Då tänker man inte längre att det är en lördag kväll som försvinner utan att man kommer få en ITF-utbildning genom det!

Och för spelarna då, skulle det gå att jobba med mentorer för dem?

Där är det lite lurigare. Det har pratats om mentorprogram för spelare, till exempel där Johanna Larsson skulle finnas till hands att fråga saker om. Men det har varit lite tuffare att hitta ett bra system för det här tycker jag. Vad skulle vi hitta på för Jacqueline Cabaj Awad, din spelare, till exempel? Skulle vi ringa Iga Swiatek och fråga om hon kan vara tillgänglig för henne hela 2022? Jag tror snarare att någon videohälsning efter någon vinst eller någon enstaka punktinsats där hon kan få en eller några träningsdagar med en riktigt bra spelare skulle räcka gott för henne. När det kommer till en viss nivå tror jag den dagliga tränaren är lite mer avgörande. 

Spännande tankar! Återigen, stort grattis Caxton till vinsten och stort tack för den tiden du tagit till att ge feedback till mig under de senaste 1.5 åren!

Tack så mycket Linus! Din framgång är min och hela tennis-Sveriges framgång!

Slutligen, skulle du Caxton i en video kunna berätta om tre mentorer som betytt mycket för dig personligen i din karriär?

Absolut, klart jag löser det!

Har ni hört podcastavsnitt 52 ur säsong 1 med Caxton Njuki? Om inte, gör det HÄR!