Next Generation Coaches – Tobias Nilsson!

Det råder en närapå akut tränarbrist i Sverige. Allt fler svenska tennistränare går över till padel och allt färre personer ser tränaryrket som en möjlig karriärväg. Men, det finns undantag! Vi träffar i den här pågående porträttserien svensk tennis framtid – Next Generation Coaches!

Namn: Tobias Nilsson

Ålder: Född 1990

Moderklubb: Mariestads tK

Nuvarande arbetsroll: Huvudtränare Trollhättans TK

Dåtid

Att Tobias Nilsson skulle bli tennistränare var egentligen fullt naturligt. Tennis var det stora intresset och redan under gymnasieåren började de ansvariga i Lidköpings TK Marcus Lindberg och Magnus Häger fånga upp Tobias intresse och smög in en del tränartimmar hos honom. Första året efter gymnasiet delade han upp sina arbetstimmar på tre olika klubbar: Skara, Götene och Lidköping, så att han kunde få ihop tillräckligt med jobb för att gå runt. Efter ett tag dök det upp en tjänst i Lidköping som han nöp direkt.

–För mig har det inte funnits något annat. Jag jobbade på ett bageri i tre veckor som sommarjobb efter studenten. På första lunchbreaket under första dagen ringde jag hem till mamma och sa ”hur ska man kunna jobba med det här?” Jag vill jobba med något som intresserar mig och som jag tycker är kul!

Men inte ens det här jobbet är väl alltid kul?

–Nej, såklart inte, men jag tror inte något jobb alltid är 100 % kul, då ljuger man. Men fördelarna är klart fler än nackdelarna och om man verkligen tänker på vad det är vi jobbar med så är det ett extremt kul jobb!

Tobias är idag huvudtränare i Trollhättans TK där variationen är stor. Tidigare har han förutom Lidköping på heltid i 2 år även varit chefstränare i Vänersborgs TK (5.5 år) och verksamhetsansvarig i Moss TK i Norge 2.5 år. Grupperna han tränar varierar mellan minitennis, vuxentennis, tävlingsgrupper och utvecklingsgrupper. Just det sistnämnda är något han brinner extra för.

–Utvecklingsgrupperna, säg 8-13 år gamla, är extra kul för där händer det grejer hela tiden och man kan lägga de tekniska grunderna som är så viktiga.

Sin tid i Norge

Tobias har vänner som jobbar i Norge och när han fick en möjlighet att bli daglig ledare (verksamhetschef) i Moss TK tog han chansen. Att jobba utomlands lockade, men det blev svårt i längden med veckopendlingen och när coronan kom blev han även permitterad samt kunde inte åka över gränsen fram och tillbaka. När tjänsten i Trollhättan öppnade upp sig kändes det perfekt med tanke på att han har en son hemma på fyra år han vill vara nära. I mars 2021 började han sitt nya jobb.

–Det är inte omöjligt att det kan bli aktuellt med Norge framöver igen, men just nu trivs jag bra i Sverige och vill vara med och utveckla svensk tennis. När man börjar ett nytt jobb tycker jag man ska tänka långsiktigt, minst fem år fram i tiden, annars vet man inte om man gjort ett bra jobb. Så just nu är det fullt fokus på Trollhättan!

Har du under dina år som tränare så att säga karriärsplanerat och tänkt vilka steg framåt du vill ta?

–Helt ärligt, nej. Det har mer blivit som det blivit och jag har försökt fokusera där jag är. Som jag sa, för att motivera mig själv tänker jag flera år fram i tiden, både privat och jobbmässigt. Skulle jag bara tänka 1-2 år framåt skulle jag tappa motivationen. 

Personlig utveckling

–Jag försöker gå utbildningar även om det var ett tag sen nu. Jag har gått TGU-stegen och jag var med när Ullevi TK bjöd in den serbiska coachen Dejan Vucojicic som utbildare för några år sen. I övrigt följer jag tenniscirkusen, pratar tennis med kompisar i olika klubbar och länder samt följer dina poddar och reportage.

Framöver är han sugen på att lära sig mer om det fysiska och hur kroppen fungerar. Han tycker att han börjar få bra koll och erfarenhet vad gäller slagteknik och hur en utvecklingstrappa för en spelare kan se ut på banan men skulle vilja skapa sig bättre koll på den fysiska utvecklingen i de olika åldersfaserna och hur det kopplas ihop med tennisen. 

–När jag väl gått utbildningar så snappar man alltid upp något även om man redan har koll på flera av bitarna som gås igenom. Sedan så lär man sig såklart mer ju längre kurserna är – utbildningarna i Sverige är ju inte jättelånga, så det klart det är begränsat vad man lär sig.

Mycket av den kunskapen Tobias fått är genom de kollegor han arbetat med, både i Lidköping, Vänersborg men kanske framförallt i Moss där han trivdes bra med Ole Reier. Idag pratar han mest tennis med sina jämnåriga vänner som är utspridda lite här och var i olika klubbar och städer. 

Nutid

Trollhättans TK har två personer anställda på heltid och Tobias beskriver möjligheterna i klubben som ”stora”. Det finns mycket att göra men han känner också att hans egen roll är något ny mot tidigare i karriären.

–Nu är det lite upp till mig att driva det här framåt. Jag har jobbat med det här i några år nu och har skaffat mig en grund med erfarenhet som det nu är upp till mig att föra vidare till klubben.

 Hur skulle du beskriva dig själv som tränare? 

–Jag försöker lyssna på spelarna, bemöta dem och se personerna som individer. Mer och mer har jag gått åt hållet att inte vara den som styr eller ger alla svar. Det är lätt att man blir den som ska berätta allt och nästan kör över spelarna, men jag försöker mer och mer vända på det och få spelarna att tänka själva. I övrigt hoppas jag att de tycker jag är snäll, omtänksam och att de kan lita på mig som tränare, samtidigt som det ska vara en känsla av att när vi kör så kör vi!

Hur vi ska få fler att vilja jobba med tennis i Sverige

När Tobias efter gymnasiet började arbeta mer intensivt som tränare delades hans timmar upp i tre olika klubbar. Han tror att det är en väg att gå, i alla fall i regionen han är aktiv i (Tennis Väst). En 18-åring kanske kan arbeta halvtid i Vårgårda och Herrljunga till exempel – två orter som ligger nära varandra. Det ser han som regionens uppgift att koppla samman klubbar med varandra. 

–I övrigt tror jag det är viktigt att de ansvariga som jobbar i klubbarna snappar upp ungdomar som visar ett intresse för sporten tennis. Ge dem timmar och ett visst ansvar så de får en naturlig väg in i yrket.

Vilket är ditt bästa minne under dina yrkesår hittills?

–Ett av de roligaste minnena var i Vänersborg när vi anmälde ett nytt serielag i division 4 och gick upp till ettan. Vi fick ett bra tryck på hemmamatcherna som blev en riktigt rolig klubbgrej. Vi gjorde en liknande sak i Norge där Moss aldrig varit i Elitserien tidigare men vi lyckades ta upp laget och kom tvåa i Elitserien två år i rad. Sådant är kul och skapar ett intresse i klubben om man gör det bra på hemmamatcherna och skapar lite tryck genom marknadsföring. 

Du har själv fortsatt spela en hel del under de här åren?

–Jag har alltid försökt få de som kan spela tennis till hallen. Så kallade ”avdankade spelare” har ofta en viss nivå i kroppen om man bara får in dem i hallen och får dem, eller oss kanske jag ska säga, att komma igång. Tennis är ju kul! 

Extra: Har ni hört podcasten med Dejan Vukojicic som Tobias nämner som utbildaren Ullevi TK tog in? HÄR kan ni höra den.

Vill ni stötta “Linus på baslinjen” att kunna fortsätta leva leva vidare? Alla bidrag, stora som små, tas tacksamt emot!

Patreon: https://www.patreon.com/linuspabaslinjen/membership

Swish: 0730-240031 (privatnummer men har AB)

Vill du som klubb synas på hemsidan som en av klubbarna som stöttar? Hör då av er till mig på linus.se.eriksson@gmail.com så löser vi det och detsamma om ditt företag vill synas som partner. Jag har aktiebolag så kan fakturera.