Next Generation Coaches – Jonatan Lundstedt!

Inga kommentarer

Det råder en närapå akut tränarbrist i Sverige. Allt fler svenska tennistränare går över till padel och allt färre personer ser tränaryrket som en möjlig karriärväg. Men, det finns undantag! Vi träffar i ett antal veckor svensk tennis framtid – Next Generation Coaches!

Namn: Jonatan Lundstedt

Ålder: 1997

Moderklubb: Malmö Bellevue Tennisklubb

Nuvarande arbetsroll: Head of play and stay, Söndrums TK

Dåtid

Att Jonatan Lundstedt skulle bli tennistränare var absolut inte självklart. Efter avslutad gymnasieutbildning på RIG i Båstad och universitetsstudier så valde han att börja jobba på bank. I samma veva fick han en fråga av Joachim Föller, klubbchef i Söndrum, ifall Jonatan var intresserad av att spela för deras serielag. Under samma telefonsamtal hörde Föller sig också för om vad Jonatan sysslade med nu på dagarna. Egentligen hade Jonatan börjat spela padel utan att fastna för det, och banken trivdes han inte särskilt bra på heller. En vecka efter telefonsamtalet från Föller ringde Jonatan tillbaka och sa att han gärna ställde upp i serielaget och frågade om det fanns timmar att jobba i klubben, samt sa att han gärna gick de utbildningar som krävdes. 

På den vägen var det, berättar Jonatan. Jag började spela serie för klubben och fick fler och fler timmar som tränare på banan. Jag har spelat tennis sen jag var åtta år gammal. Tennis har varit en del av mitt liv och jag kände under perioden ifrån den att det var något som saknades hos mig. 

Nutid

Söndrums Tennisklubb är inne i en spännande fas. Man satsar stort på att ta fram tävlingsspelare vilket passar Jonatans ambitioner framöver. 

Mitt mål synkas med klubbens ambitioner. Vi vill få fram en eller flera spelare som tävlar på hög nivå och då hade jag gärna rest både nationellt och internationellt med de spelarna. Att få jobba med bra spelare och känna på hur det känns på touren är en roll jag gärna skulle ta oavsett om det är med duktiga äldre eller yngre spelare. 

Söndrum är den första riktiga arbetsplatsen Jonatan har haft och han trivs hur bra som helst.

Teamet är grymt här! Det är som ett andra hem här! Det känns inte som man kommer till jobbet för alla är en stor familj, så självklart vill jag vara med och bidra till att utveckla klubben till det bästa den kan bli. Visst, jag hade kunnat tänka att verka i en annan miljö även om det hade tagit emot. Jag vill känna att jag utvecklas, lär mig nytt och inte bara står och stampar utan tar steg mot att bli en så bra coach som möjligt. Behövs det då en annan miljö i framtiden så kan det vara aktuellt, för jag vill hela tiden lära mig nytt. 

Framtid

Idag arbetar Jonatan främst med yngre barn, vilket han tycker är skoj, men ser fram emot att få utveckla sig och ta ett större ansvar för utvecklings- och tävlingsgrupperna framöver. 

Vi har pratat om det, att komma ifrån de allra yngsta barnen lite grann. Det vore kul att jobba mer med de lite äldre och om klubben har möjlighet att låta mig testa det framöver så vore det även kul att få vara lite travel coach.

För att nå dit att det ska bli möjligt behöver först klubbens medlemsantalet vara i nivå att verksamheten ekonomiskt går runt. Man har även en plan på att starta upp en akademiverksamhet. Om klubbens spelare därefter presterar bra på tävlingar så attraherar det förhoppningsvis andra spelare och då blir det enklare att försvara att Jonatan får resa på tävlingar om det finns fler än en spelare att resa med. 

Personlig utveckling

När jag började som coach tänkte jag att kunde en del eftersom jag själv spelat som yngre. Efterhand inser man dock att det finns så extremt mycket att lära sig! Allt från att prata med lite lugnare röst när man jobbar med de yngsta till att inte påpeka allting man ser för utvecklingsspelarna utan vara mer selektiv med vad man vill förmedla. Jag har också lärt mig att allting ska ha ett syfte – allt från spelmönster på banan till specifika slag eller rörelsen i svingen. Man kan inte bara mata ut en massa bollar. 

Hur gör du för att lära dig nytt?

Jag gillar att titta en hel del online på hur andra coacher jobbar. Sedan lär jag mig mycket av Föller som har en stor erfarenhet och även av Ronnhagen, min andra kollega här. Jag försöker vara en svamp och suga åt mig de bästa bitarna. 

Just nu jobbar Jonatan med sin kommunikation gentemot spelarna. Som spelare själv gillade han när tränaren var rak mot honom, men han förstår att det inte betyder att alla hans egna adepter föredrar den ledarstilen. 

Med vissa spelare behöver man vara lite mjukare på vägen fram mot sin poäng. Det här är en del jag kan utveckla hos mig själv, hur jag bemöter och ger feedback till spelarna. 

Utbildningarna Jonatan gått har gett honom en bra bas att stå på, men den största kunskapen och utvecklingen har han faktiskt fått från annat håll.

Jag skulle utan att överdriva säga att den har kommit från din podd ”Linus på baslinjen podcast” och dina reportage på hemsidan. Jag hämtar mycket information från hur andra gör och försöker verkligen ta del av vad andra tränare säger. Sedan bollar jag gärna de idéerna med mina kollegor. 

Är det några speciella poddavsnitt eller intervjuer du har tyckt varit extra intressanta?

Två av de coacherna jag varit mest intresserade av är Magnus Norman och Peter Lundgren. Norman för att han är saklig och enormt kunnig plus att han har coachat en av mina idoler, Wawrinka. Så det var häftigt att höra hur de arbetade ihop. Eller när Lundgren berättade vad han sa till Safin när de skulle mötas i en Slam, till exempel. 

Hur vi ska få fler att vilja jobba med tennis i Sverige

Jonatan tycker att det inte bara är upp till förbundet att ta ansvar för att få in fler tränare i yrket utan det är mycket upp till den enskilda klubben. Ser man en spelare som är social med mycket energi så kanske man kan introducera tränartimmar till dem?

Sedan tror jag arbetstiderna avskräcker många. När många klubbar inte heller har möjlighet att anställa tränare på heltid så blir det svårt att få ihop det ekonomiskt. Jag själv var öppen och flexibel vad gällde tiderna, jag tror det i mångt och mycket är en vanesak, men kommer man in som yngre coach måste man verkligen brinna för det här, annars blir det en lång och utdragen smärtprocess. 

Vad är det du brinner för då? Vad är det bästa med tränaryrket?

-De häftigaste jag vet är när jag ser mina spelares lycka när de antingen vunnit en tävling eller spelat bra, oavsett vinst eller förlust och de är nöjda med deras egna utförande. Där jag har talat om för min spelare att spela på ett visst sätt, hur de ska uppföra sig mellan poängen med handduk, kolla ned på strängarna på racket och så vidare och jag ser att de gör exakt allt det vi talat om. När jag ser att de verkligen försöker och gör sitt absolut bästa! Det kan jag få gåshud av för det gör mig så extremt motiverad som coach, att verkligen jobba vidare och försöka hjälpa dem bli ännu bättre som spelare och person! Sen var det givetvis enormt häftigt när jag för första gången som coach hängde med till SM i Göteborg för våra elever och såg dem spela på ”the big stage”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s