Next Generation Coaches – Robin Ljunggren!

Inga kommentarer

Det råder en närapå akut tränarbrist i Sverige. Allt fler svenska tennistränare går över till padel och allt färre personer ser tränaryrket som en möjlig karriärväg. Men, det finns undantag! I den här porträttserien träffar vi svensk tennis framtid – Next Gen Coaches!

Namn: Robin Ljunggren

Ålder: 24 år

Moderklubb: Trollbäckens TK

Nuvarande arbetsroll: Tränare Spårvägens Tennisklubb

Dåtid:

2016 gick Robin Ljunggren ut gymnasiet. Golfgymnasiet i Haninge. Efter att ha utövat alla möjliga sporter upp till 13 års ålder var det bara golf och tennis som hade gällt efter det, men inför gymnasievalet sa hans magkänsla att golfen var lite roligare. Efter studenten var Robin mer osäker på vad han skulle göra. Tack vare att Stefan Törnö, tränare i Spårvägens TK, frågade Robin om han ville jobba några timmar som tennistränare blev det tennisspåret Robin gled in på. ”Några timmar” blev ganska direkt många timmar, måndag till söndag. 

I 1.5 år jobbade Robin så gott som varje dag. Klockan 15-18 på vardagar med barn, vuxna 18-19 eller 20 och på helger tennisskola. 

-Det fanns inte tillräckligt många tränare, så jag fick jobba så mycket jag ville och kunde. I två år var jag timanställd men rån 2018 blev jag heltidsanställd. Ungefär i den vevan eller lite tidigare började jag lägga lite mer tid på våra tävlingsspelare. Successivt har det blivit mer och mer jobb med våra yngre tävlingsspelare. Det är också den typen av spelare det är roligast att jobba med. De som vill mest och vill tävla, men jag går också igång på att bygga upp ett barns intresse och vilja för tennis, för det intresset skapar tränaren i mångt och mycket. 

Robin hade egentligen aldrig några tankar på att tränaryrket skulle bli permanent förrän Stefan Törnö frågade honom om en anställning. Någon plan för sin egen karriär har han aldrig haft.

-Mer att göra jobbet man är satt på. Gör man ett bra jobb leder det nog till bra saker. Som till exempel när MIK kom och frågade mig nu. Det känns som ett bra steg för mig, de har en lite större bredd av äldre spelare.

Framtid: 

-Jag vill satsa på tränaryrket. Det känner jag, att jag har hittat rätt jobb. Något jag tänkt på länge och som jag tycker vi påbörjat i Spårvägen är att skapa ett system där spelare kommer fram år efter år. Där det inte är en slump ifall en duktig spelare blommar upp vart femte år. MIK har nog kommit ännu längre på den biten, så det ska bli spännande att få ta del av deras struktur nu. Att få fram spelare år efter år är någon slump. Jag tror att får man fram en större mängd spelare som kan göra resan tillsammans är chansen också större att någon tar sig hela vägen till touren.

I framtiden vill Robin resa mer med spelarna. Drömmen är att vara två tränare på en grupp med spelare.

-Jag tror man behöver en kompanjon bredvid sig, det är tufft att sköta allt själv. 

Hittills har Robin varit ute på en del svenska tävlingar, men inte så mycket utomlands. Det hoppas han att det ska bli mer av i MIK. 

Just nu är det roligaste åldersspannet att jobba med 10-18 år, enligt Robin.

-Jag älskar barn och att få feedback! Det är roligt att se barnen växa upp och när man får en fin relation både med barnen och med föräldrarna. Ungdomar 10-18 år är det jag vill fokusera på nu i 5-10 år till tänker jag. 

Personlig utveckling

Hur utvecklar du dig själv som tränare?

-Jag lyssnar på din podd och läser reportage. Där får jag många idéer, framförallt får det mig att reflektera över tankesättet kring träning. Annars genom Instagram, Youtube eller någon vanlig tv-serie där man kan ta inspiration. 

Robins stora mentor genom åren har varit Stefan Törnö som idag jobbar på Hellas. De pratar regelbundet, vilket varit viktigt för Robin då han säger att det varit lätt att bli lite fast i hemmaklubben. En annan tränare han sett upp till är Srdan ”Sigge” Mladenovic i Mälarhöjden.

-Det ska bli jättekul att börja jobba ihop med honom nu, det blir perfekt! 

Framöver hoppas han bli bättre på att våga bygga sitt kontaktnät med tränare för att bredda sin egen kunskap och i sin tur kunna hjälpa spelarna bättre. Dessutom är han intresserad av att lära sig mer om den fysiska delen av idrotten…

-Jag skulle vilja få bättre koll på kroppen. Hur man ska tänka och hur man kan jobba vid skador eller med fysiska träningsupplägg. Jag har hyfsat bra koll på tennisteknik i de yngre åldrarna men kan bli bättre på förståelsen kring kroppen, så någon fys eller fysioutbildning hade varit intressant.

Hittills har han gått plattformen och TGU1-3. Tanken har funnits på att söka Elittränarutbildningen på Bosön, men inget som hänt ännu. 

-Jag började tidigt gå utbildningarna men har lärt mig det mesta praktiskt på banan och genom att gå bredvid Törnö. På TGU3 hade vi Peter Rejmer som pratade om serve- och returspelet, där fick jag dock med mig många bra bitar kring taktik och strategi!

Du har jobbat som tränare i några år nu, vilket är ditt bästa tennisminne hittills Robin?

-Hm, det var roligt nu nyligen, vi hade en spelare som lämnade Spårvägen för Smedslätten. Hon blev uttagen till Team Stockholm inför den här hösten. Det var kul, det var den första spelaren jag varit med om att ta fram till den nivån. 

Hur vi ska få fler yngre personer att vilja jobba med tennis

Robin känner att han är bra på det han gör, vilket är den stor anledningen till att han valt att satsa på tennistränare som yrke. Det ihop med att man får röra på sig istället för att sitta stilla är stora fördelar han ser med sitt arbete.

-Jag känner att jag har blivit sedd och att man vågat satsa på mig genom att ge mig ansvar på klubben. Som många andra varit inne på så tror jag att vi behöver höja statusen på tränaryrket. För att lyckas med det tror jag det är ett hårt jobb som behövs.

Vad behöver göras då?

-Klubbcheferna behöver visa en tydlig plan för klubbens tränare för hur man kan ta sig vidare och framåt på klubben. Tror också att det behövs en mentor som är aktiv genom ett stort engagemang med de yngre tränarna på klubben. Kan även yngre tränare få huvudansvar för 4-6 spelare tror jag man växer genom det om man får planera träningarna själv och se utvecklingen hos spelarna man ansvarar för. Kanske inte heller låta de yngre och nyaste tränarna bara stå med minitennis och tennisskola heller. Men framförallt, om klubbarna har en plan och en struktur för dess tränare, samt en vilja att göra det intressant och utvecklande att vara tränare, då löser vi det här tror jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s