Av Dags för lucka 2 i adventskalendern där svenska Davis Cup-profiler med egna ord berättar om en speciell match. Den 17-19 mars 1978 gjorde Tenny Svensson Davis Cup-debut för Sverige på bortaplan mot Irland. Här är Tennys egna ord från resan och upplevelsen i Dublin!
”Matchen spelades inomhus vilket jag inte hade någonting emot. Vi hade spelat Kings Cup före som spelades på Bolltex. Kings Cup kan man säga var EM för landslag och det här året vann vi den tävlingen. Jag var med och spelade där och fick sedan vara med även i DC-laget. Jag hade varit med tidigare i DC-laget, -71 och -72, men inte spelat då.
Mot Irland var det jag, Björn Borg, Kjell Johansson och Ove Bengtsson som var med. Det var ganska givet att Björn och Kjell skulle spela singlarna och Ove kan man säga var vårt lags dubbelspelare. På den tiden spelade annars de flesta både singel och dubbel i tävlingarna. Det var väl nästan bara Björn som enbart spelade singel – även exempelvis McEnroe spelade både och.
Jag blev uttagen att spela dubbeln vilket skulle bli min Davis Cup-debut. Som sagt så spelade jag Kings Cup före och när jag och Ove skulle spela dubbeln i DC-matchen nu så höll Björn och Kjell på att hetsa mig i omklädningsrummet: ”tänk inte på att det är DC nu!” Jag blev ganska känslig den här gången när jag skulle spela, så det satt lite i huvudet i början av matchen. Jag kom inte riktigt in i det från start utan var nervös för att de hållit på och hetsat före. Normalt sett var jag inte så nervös, men det var överlag alltid lite värre i lagsammanhang tyckte jag. Spelar du bara för dig själv är det inga problem, men lag är en annan sak. Vi förlorade första setet, men sedan vände vi på det och vann de nästa tre.
Irland hade egentligen bara en bra spelare, Sean Sorensen. De andra spelarna var inte så värst bra för att vara ärlig. Sorensen kan man säga var som vi svenskar, om vi räknar bort Borg.
Det var för övrigt trevligt med Björn i laget. Det var roligt och ett av mina bästa år det här. Dessutom var det bra att ha med honom eftersom man fick träna så mycket med honom. Det gjorde det lättare att spela tävlingarna efteråt när man var van vid att ha tränat med en så bra spelare.
Dublin som stad hann vi inte se så mycket utav. Vi kom någon dag före, spelade och därefter skulle vi åka hem. Men det var något strul med flyget minns jag… som tur var så hade Peter Wallenberg kommit ner och tittat på matchen med sitt eget plan som vi fick åka hem med.”
Matchen mot Irland var en kvalmatch till europeiska europazonens huvudtävling. Efter segern mot Irland fick Sverige möta Jugoslavien som man slog med 3-2 där Tenny spelade en singel.
”Matchen spelades i ett stekhett Belgrad i juni. Det var hur varmt som helst! Kjell Johansson ville inte träna med Björn dagarna före för Kjell fick så mycket stryk av Björn och ville inte tappa självförtroende. Och Ove ville bara spela dubbel. Så jag fick träna en himla massa med alla! På den tiden vägde jag 75-76 kilo, men efter de dagarna i Belgrad var jag nere på 72 för jag fick spela så mycket i värmen.
Vi ledde med 2-1 i matcher och jag ledde med 2-1 i set mot Zoltan Ilin när jag ska kasta upp bollen i en serve när benen helt plötsligt krampar. Jag fick en massa salttabletter vilket gjorde det lite bättre i det femte setet, men det gick inte ändå. 0-6,3-6 slutade de sista två seten. Men Björn vann såklart den sista singeln så vi vann ändå. Björn var så otroligt bra! Vi satte oss ner före lagmatcherna och sa mer eller mindre ”okej, vi leder med 2-0”. Redan före matcherna hade börjat, för Björn var så idiotsäker i sina matcher, så vi diskuterade egentligen bara vem mer som mer kunde vinna en match.
Det var bra att träna med honom, även om det var lönlöst att fundera på hur många game man skulle ta. Jag såg det som min uppgift att stanna kvar i varje set så länge som möjligt när vi körde. Jag försökte koncentrera mig på att bara försöka hålla varje boll i spel så länge som möjligt. Inte gå för det utan in med alla bollar, vilket jag tror Björn uppskattade för då fick han spela mycket. Jag slog honom faktiskt några gånger också, dels i en SM-final -73 och på Johanneshov -75 i en WCT-tävling. 1973 spelade vi även dubbel ihop i Wimbledon. Hans kurva hade börjat gå uppåt då och hans mentala styrka var enorm – det fanns inte att han skulle förlora! 1973 var första året Björn var med i Wimbledon. Vi var schemalagda att spela vår första dubbel på någon av sidobanorna, men det gick inte för han lyckades inte ta sig ut dit eftersom det inte fanns några hemliga gångar eller så dit ut. Han gick till kvartsfinal det här året och hypen runt honom var igång. Brudarna var helt tokiga i honom, så de fick sätta oss på bana 1 istället.
Hur som helst, i finalen av europazonens Davis Cup skulle vi möta Ungern i september. Kjell vann förstasingeln och Björn släppte två game i sin. Dubbeln fick jag spela med Ove för laget kände att vi inte behövde spela Björn där. Vi förlorade den, men Kjell slog sedan Peter Szöke så vi ledde med ointagliga 3-1. Då fick Björn plötsligt ont i fingrarna och ville inte spela sin sista singel, så jag fick spela den matchen istället. Eftersom den inte gällde något skulle den gå i bäst av 3 set. När det står 5-5 i avgörande set slog klockan 18.00 på kvällen i Båstad i september och det var bestämt sen tidigare att matcherna bara skulle spelas till 18.00. Så då bröts plötsligt matchen vid 5-5 och avslutades aldrig. 2-6,6-4,5-5 not completed fick det stå som resultat.”
Linus på baslinjen 