Av Linus på baslinjen adventskalender är här! Varje söndag fram till jul kommer huvudpersonen i en specifik Davis Cup-match med egna ord berätta om sin upplevelse ifrån den matchen.
Vi börjar med att spola tillbaka tiden till 1985. Kvartsfinalen av Davis Cup står för dörren och Sverige skulle möta Indien på bortaplan i Bangalore, på gräs. Det här är Anders Järryds egna ord från kvartsfinalvinsten med 4-1 där Järryd i allra högsta grad spelade en avgörande roll.
”Normalt sett har man en viss känsla ifall man kommer få spela utifrån resultat den senaste tiden och underlaget som matchen ska spelas på. Eller helt enkelt utifrån formen man har. Det klart vi spelare pratade lite om det sinsemellan, men det var nog i början av veckan, kanske på måndagen, som man började få en liten hint om hur man låg till.
Matchen i Bangalore skulle spelas på gräs, men det var inte mycket till gräs för att vara ärlig – det var mest lera som var nedstampat och sen slängde de på lite gräs ovanpå det. Det var definitivt inte något Wimbledongräs. Det var väldigt svårspelat – bollen studsade inte speciellt bra.
Jag mötte Vijay Amritraj i första matchen. Han var lite äldre och en duktig grässpelare. Jag förlorade första setet 3-6 men lyckades till slut knäcka honom. Av matchen minns jag inte så mycket, men jag kan gissa att jag säkert var arg när jag låg under. Besviken och kände trycket på mina axlar. Man visste att alla i det svenska laget var bra spelare. Eller bra, de var snarare fyllt av världsspelare i det svenska laget! Skulle man då in och spela så gällde det att leverera.
Hotellet vi bodde på var ett gammalt imperialistiskt engelskt hotell. Jag hade varit i Indien tidigare på både Davis Cup och på ATP-tävlingar. Både i Bangalore, New Delhi och Bombay som det hette på den tiden. När man kommer till Indien så har man naturligtvis hört mycket om landet tidigare, men det är ändå svårt att föreställa sig hur allting fungerar. Det är otroligt mycket människor där som lever i vad vi tycker är en misär. Man blir tagen av det även om vi under resorna inte hunnit se särskilt mycket av samhället. Under Davis Cup var vi till exempel nästan uteslutande på tennisanläggningen och hotellet. Men indisk mat gillar jag och äter gärna.
Wilander vann den andra singeln i raka set och sedan spelade jag dubbel ihop med Stefan Edberg. Vi mötte bröderna Amritraj; Anand och Vijay. Jag trodde aldrig första setet skulle ta slut! Samtidigt som man själv vägrade ge sig! Vi vann det till slut med 21-19. Det andra setet torskade vi rätt klart. Jag kommer ihåg att jag tänkte att först kämpade vi säkert i två timmar för det första setet och sen förlorade vi det andra hur snabbt som helst, vilket kändes så orättvist! Men det gick till slut vägen. Det är lätt hänt att tappa koncentrationen lite grann. Det är svårt att hålla uppe den hela tiden.
Att spela ihop med Edberg var fantastiskt! Han var en fantastisk spelare men som i dubbel oftast behövde lite mer tid att komma in i det eftersom han i perioder inte spelade dubbel regelbundet. Vi vann Masters två gånger, US Open och Australian Open före han beslutade sig för att satsa mer på singeln. Då hittade jag John Fitzgerald från Australien, vilket var fantastiskt. Man ska inte jämföra Fitzgerald med Edberg, det känns fel, men hade jag och Stefan fått spela mer dubbel tillsammans är jag säker på att vi hade vunnit ännu mer ihop.”
Sverige slog Australien i semifinalen med 5-0 i matcher och mötte sedan Västtyskland i finalen som Sverige vann med 3-2 i Olympiahalle i München. Järryd spelade dock inte i finalen.
”Stefan tog stora språng det året och jag var i semifinal i Wimbledon. Finalen spelades inomhus på ett snabbt underlag, men Mats och Stefan var troligtvis helt enkelt lite för bra för att inte spela. Så till singeln var jag aldrig aktuell, men jag kommer ihåg att jag skulle ha spelat dubbeln men åkte på körtelfeber i mitten av veckan, så då hoppade radarparet Nyström/Wilander in och lirade.
Davis Cup överlag var fantastiskt! Jag älskade formatet som var förr och tycker det är synd med det förändrade formatet. Jag hoppas verkligen de hittar ett bra koncept för det. Jag förstår att det handlar om mycket pengar och att man kan inte gå i gamla hjulspår, men det var en härlig känsla när man visste att tennisen har spelats så här i massor av år. Med samma turnering och samma format. För mig känns det inte som det är lika viktigt att vinna Davis Cup nu som det var förr i tiden.”
Linus på baslinjen 