Tennisgymnasium i Sverige 2021 – för vem och med vilket syfte? Del3

Inga kommentarer

Tennisgymnasier har i väldigt många år varit en central del i en svensk tennisspelares satsning. När jag själv (född -89) hade gått ut högstadiet fanns det tre RIG-gymnasier med ett begränsat antal platser att söka till – idag finns det bara ett kvar, men utöver RIG:et i Båstad finns ett stort antal NIU-gymnasier på diverse orter i Sverige. Den stora frågan är – vad fyller tennisgymnasierna idag för roll? För vilka är gymnasierna till för? Kan man ens kombinera gymnasiestudier samtidigt som man gör en seriös satsning mot en proffskarriär? Jag ställde nio frågor till ett antal av de ansvariga ledarna för Sveriges tennisgymnasier och publicerar 2-3 frågor med svar fyra dagar i rad med syfte att försöka skapa en bild av vad tennisgymnasierna idag spelar för funktion inom svensk tennis.

Tränarna som medverkar med svar är:

Niklas Rosengren, verksamhetsansvarig RIG Båstad

Lars Jönsson, huvudansvarig tennistränare Aspero Idrottsgymnasium Göteborg

Samuel Ekberg, ansvarig tränare Filbornaskolan Helsingborg

Per-Erik Granath, ansvarig tränare De la Gardiegymansiet Lidköping

David Gustafsson, ansvarig tränareMalmö Idrottsgymnasium

Stefan Åslin, ansvarig tränare Tibble Gymnasium Täby

Johnny Richtmann Lindahl, ansvarig tränare Umeå Elitidrottsgymnasium

Pedro Anschau, ansvarig USIF Celsiusskolan Uppsala

I de första två delarna fick tränarna svara på följande fyra frågor:

  • Vad tänker du när du läser ovan stycke som står på tennis.se (”På utvalda ställen i landet erbjuds ett vässat program för dig som har ambitionen att satsa mot en elitkarriär som seniorspelare och vill kombinera tennis med studier på gymnasienivå.”)
  • Hur väl stämmer det stycket in på ert tennisgymnasium?
  • Hur mycket träning erbjuder ni spelarna i gymnasieregi?
  • Tror du att det i dagens internationella konkurrens är rimligt att tro att det går att kombinera gymnasiestudier med en fullskalig tennissatsning på proffsnivå?

Nu är det dags för tre nya frågor att sätta tänderna i!

För vilka spelare tänker du att ert tennisgymnasium är till för?

”Vårt gymnasium är till för elitsatsande ungdomar som vill ha med sig en full gymnasiekompetens.” /Per-Erik Granath

Stefan Åslin: Jag tänker att det kan vara till för alla spelare med tävlingsambitioner oavsett om det är spelare på högsta nationella nivå eller spelare på något lägre tävlingsnivå. För den förstnämnda kategorin blir det då en ganska liten del av spelarens totala satsning och för den andra kategorin spelar det en mer central roll.

Lars Jönsson: Vi har sex stycken spelare i dagsläget som alla tillhör landets bästa i sina åldersgrupper.

David Gustafsson: Det är till för spelare som vill satsa på sin tennis och samtidigt ta en gymnasieexamen. Schemat är speciellt anpassat så att man har möjlighet att träna två pass tennis om dagen plus fys, vilket är svårt att få till om man går i ett vanligt gymnasium. Eftersom man på Malmö Idrottsgymnasium endast går i skolan med andra idrottare med liknande upplägg så hamnar man också i en idrottskultur där många delar samma typ av mål, drömmar och ambitioner. Jag tror miljön man vistas i är viktig, och därför blir det inspirerande att gå på en skola där vinnarkulturen faktiskt ”sitter i väggarna”.

Per- Erik Granath: Nu utgår jag från att vi pratar om NIU eftersom RIG:et på väg att fasas ut. Vårt gymnasium är till för elitsatsande ungdomar som vill ha med sig en full gymnasiekompetens.

Samuel Ekberg:  NIU gymnasium är ett regionalt gymnasium, vilket innebär spelare på hyfsat regional nivå. Om vi pratar spelmässig nivå, om vi ser upplägget som en samverkan mellan klubb och gymnasium, då tycker jag vi kan attrahera sverigetopp. 

Niklas Rosengren: Det är för till för spelare som har en ambition som stämmer in på vår målsättning, det vill säga spelare som efter gymnasietiden vill ge tennisen en chans som proffs eller att de har nått så hög nivå att de kan komma in på riktigt bra div 1 skolor i USA.

Johnny Richtmann Lindahl: Min uppgift är att ta ut de elever som har ”bäst förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen” och de som uppfattas/bedöms ha chansen att nå nationell seniorelit någon gång under sin karriär. Observera att det alltså inte handlar om att ta ut de som vid det aktuella uttagningstillfället är de bästa tennisspelarna utan snarare de som kan vara bäst efter tre år hos oss och dessutom förväntas fortsätta satsa ytterligare efter gymnasiet. Som du förstår är detta en väldigt svår uppgift, vi jobbar efter en modell (RIG-pyramiden, framtagen av vårt RIG-innebandy-gymnasium) där vi har uttagningsgrundande huvudkriterier såsom; beslutsamhet, initiativförmåga, mognad, engagemang, talang. Jag har möjligheten att ta in 15 spelare över tre år, men uppdraget (nationell seniorelit) och underlaget (framförallt spelare från norra regionen) möjliggör inte att fylla på med så många spelare. I skrivande stund har jag sju spelare och som mest har det legat på tio spelare. Men jag kan säga som så att om man vill göra detta riktigt bra och individualisera så långt som möjligt och så vidare så är det fullt tillräckligt med sju spelare. 

Pedro Anschau: Vårt tennisgymnasium just nu erbjuder platser till LIU,NIU och RIG, både för tjejer killar och parasport.Vi siktar mot att nå en så hög nivå som möjligt på samtliga områden.

Min uppfattning är det inte längre är de allra bästa spelarna i ålderskullarna som söker RIG-gymnasierna, och kanske inte ens de regionala gymnasierna. Varför tror du att det är så?

”Sen tror jag att det nationella självförtroendet är så pass lågt att tennisspelare/föräldrar/tränare helt enkelt inte tror på de traditionella spelarutvecklingsmetoderna.” /Stefan Åslin

Stefan Åslin: En anledning är såklart de nya akademiernas förekomst. Sen tror jag att det nationella självförtroendet är så pass lågt att tennisspelare/föräldrar/tränare helt enkelt inte tror på de traditionella spelarutvecklingsmetoderna (finns det ordet?). Därför skapar man individuella lösningar som känns vassare och mer anpassade till individen.

Lars Jönsson: Idag finns många olika alternativ för våra spelare och de måste helt enkelt välja det som är bäst för varje individ,

David Gustafsson: Det är inte lika självklart längre som när jag själv växte upp, nu är det mer individuellt vad man väljer. Många av de bästa väljer fortfarande att gå på tennisgymnasium, men det är inte så att man längre väljer att gå på RIG per automatik. Detta är för att en del har, eller anser sig ha, bättre alternativ. För att svara på om de har rätt eller inte måste man nästan se på varje individs förutsättningar. RIG kräver ofta att man flyttar hemifrån, vilket kanske inte alla är mogna för när man är så pass ung. Det kan också vara så att man har stark uppbackning på hemmaplan från föräldrar, klubb, akademi, sparring, tränare, stödfunktioner (fys, mentalt, kost, skaderehabilitering)  etcetera  och då kanske det kan vara ett bra alternativ att fortsätta i den miljö som varit framgångsrik tidigare, eller flytta till en annan miljö där man anser att denna kombinationen är den mest optimala för ens tennissatsning.

Lars-Erik Granath: Så är det och jag tycker det är ganska självklart, för de spelar på heltid eller näst intill. I de flesta fallen får de kanske inte med sig några studier, men man får se det från fall till fall.

Samuel Ekberg: Till viss del tror jag att det stämmer. Enkelt beror det på att om vi pratar RIG så har vi akademierna och att det händer mer ute i många klubbarna vilket gör att många klubbar gör större satsningar än som gjorts tidigare. Många spelare ser fördelar i att vara kvar på hemmamiljö än att flytta. Så kortfattat gör många klubbar ett bättre jobb nu än tidigare. 

Niklas Rosengren: Jag håller inte med dig! Vi har just nu en elevgrupp där flera spelare tillhör sverigeliten och är svenska mästare.  Självklart skulle vi gärna ha ännu fler spelare men vi står oss väl i förhållande till andra verksamheter. Ser du också historiskt så har många spelare gått på skolan i Båstad. 

Johhny Richtmann Lindahl: Det stämmer ganska väl med min uppfattning! Jag tror att det handlar om att många klubbar har svårt att släppa sina spelare. Jag har, på nära håll, upplevt att man inte alltid lyckas ha spelarnas bästa i fokus utan kanske snarare som tränare sitt eget bästa i fokus då man önskar träna så bra spelare som möjligt. Min uppfattning är att det finns alldeles för mycket prestige i detta och att det ibland tar sig riktigt fula uttryck (jag vill inte utveckla detta närmare här!). Jag tror att detta är en av många nycklar inom svensk tennis…Hur ser vi, helt prestigelöst, till spelarnas egna bästa och inte till vårt eget bästa? Hur inser vi vår plats/roll i att hjälpa svensk tennis framåt? Hur jobbar vi långsiktigt med att förbereda spelarna för nästa steg, istället för att kortsiktigt maximera resultat? Som ett konkret exempel på detta kan jag säga att de allra flesta av de ungdomar som jag får in/tar in inte har särskilt många goda vanor med sig tex gällande träning utanför banan. Hur får vi tränare som jobbar med spelare i åk 6-9 att intressera sig för vad som krävs på ett tennisgymnasium och försöka förbereda spelaren för det? Hur får vi oss gymnasietränare att inte tänka kortsidigt (och fortsätta den ensidiga träningen) utan snarare lyssna in vad spelaren har för tankar om sitt nästa steg och om det då tex är college hur förbereder vi dem då på bästa sätt? Hur intresserar vi oss för att undersöka och se vilken som skulle kunna vara den bästa tänkbara miljön för just den enskilde spelaren? Om jag har en spelare som jag bedömer inte har rätt förutsättningar att utvecklas hos oss, har jag då prestigelösheten att försöka hjälpa den spelaren vidare tex genom att skicka den till en mer utvecklande miljö? 

Många klubbar försöker erbjuda alternativ till gymnasierna, ibland tex genom akademier osv, men jag tror det är få åtminstone här uppe i norr som kan erbjuda de resurser som vi erbjuder. 

Jag tror att vi behöver ha en tydligare specialisering i svensk tennis, klubbars roll, akademiers roll, gymnasiers roll osv. Jag tror att många klubbar skulle satsa mera avgränsat på att vara riktigt bra på att utbilda spelare i ett visst åldersklientel, åtminstone på större orter där det finns flera olika alternativ. Jag tror man måste komma dithän att man ser varandra inte som konkurrenter utan som att man tjänar svensk tennis. En idealistisk tanke kanske, men för ett litet land som Sverige behövs mentaliteten ”TILLSAMMANS jobbar, växer och vinner vi”(ja, jag håller på Skellefteå AIK, hehe). 

Sen återigen så handlar det inte om att rakt av ta ut de bästa spelarna, utan snarare de mest lämpade, men jag håller helt klart med om att det finns spelare som tidvis blir kvar i klubbarna som jag gärna skulle se på gymnasiet. 

Pedro Anschau: Jag tror att orsaken varför är för att när du satsar mot att bli proffs blir kombinationen mellan studier, tävlingar och träning mycket svårt att hantera. Så därför satsas det oftare på att gå distans undervisning.

Om vi blickar tio år fram i tiden, hur tror du det ser ut på tennisgymnasiefronten i Sverige då? Har sättet tennisgymnasierna bedrivs på förändrats tror du?

”Jag tror att tennisgymnasierna kommer bedrivas mer och mer i symbios och samarbete med akademier och starka klubbar.” /David Gustafsson

Stefan Åslin: Oj, svårt att svara på… Om jag ska gissa tror jag att det kommer finnas färre tennisgymnasier och att de som finns kommer att vara mer resursstarka med fysios, mentala tränare och utvecklade tävlingsprogram. Lite likt akademierna. Jag tror också att gymnasiestudierna kommer att vara ännu mer anpassade till tennissatsningen.

Lars Jönsson: Tror det i framtiden kommer finnas ännu fler alternativ, Det blir svårt att attrahera alla de bästa, men en del kommer säkert välja tennisgymnasium. Kärnfrågan är ju hur bra miljön är. Träningsgruppen, tränarna och ansvariga måste det vara hög kvalitet på för att attrahera de bästa.

David Gustafsson: Det finns ett förslag på bordet som just nu ligger hos politikerna om huruvida systemet ska göras om (RIG och NIU) och resurser omfördelas. Det är svårt att sia om hur det kommer gå med detta förslaget. Generellt inom dom flesta idrotter och även inom tennisen centreras fler och fler funktioner och satsningar i och runt de större städerna. Jag tror att den utvecklingen kommer fortsätta inom idrotten, då det är ett mer kostnadseffektivt sätt att bedriva elitverksamhet. Jag tror att tennisgymnasierna kommer bedrivas mer och mer i symbios och samarbete med akademier och starka klubbar, av samma anledning.

Samuel Ekberg: Det finns planer på att gymnasieformerna ska göras om och det hänger nog mycket på vad som bestäms där. Det har varit ganska mycket diskussioner. Jag tror man skulle behöva frigöra mer idrottsliga poäng för att få loss mer träning. Jag tror vi i HTK har en stor fördel i att vi har en stark klubb bakom och har möjlighet inom vår elitverksamhet att kunna göra mycket för spelarna med de behoven. Jag har inte koll på hur det ser ut annars men jag tror vi har möjlighet att ge ganska mycket jämfört med vissa andra. 

Niklas RosengrenVad det gäller riksidrottsgymnasium kommer det säkert diskuteras generellt (inom alla idrotter)hur de kommer att se ut i framtiden. Regeringen och RF har redan antytt detta. För tennisens del skar RF ned på antal platser på riksidrottsgymnasierna inför perioden 2020-2023 då vi gick från att ha 32 platser till nuvarande 18 platser. Därför beslutade man att behålla RIG Båstad och göra om RIG Lidköping till NIU.

Johnny Richtmann Lindahl: Tydligare ansvarsuppdelning (specialisering) i svensk tennis om tennisgymnasierna ska finns kvar. Man pratar redan nu om att förändra hela systemet runt RIG/NIU inom alla idrotter, minska antalet platser, minska antalet utbildningsorter i syfte att höja kvalitén. Detta kommer dock inte att skapa framgång om vi fortsätter att se varandra som konkurrenter inom svensk tennis där alla ska vara bra och göra allting samtidigt. Jag tror att tennisgymnasierna, rätt använda, kan vara väldigt betydelsefulla för svensk tennis. Inte minst när det gäller det rent ekonomiska så ger tennisgymnasier fler ungdomar/familjer chansen att lägga en bra grund för en fortsatt satsning på sin tennis. 

Pedro Anschau: Jag tror att om vi skulle ha den perfekta bilden om hur de ser ut om 10 år skulle vi ha fler RIG tennisgymnasier och kunna hjälpa spelarna att satsa mot en karriär.

Imorgon släpps den fjärde och sista delen i den här intervjuserien! Då ihop med en summering av ”Linus på baslinjens” egna tankar i ämnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s