Minns ni Australian Open 1996, Rehnquist och Hellström?

3 kommentarer

Den senaste helsvenska Grand Slam-finalen, minns ni den? För lite mer än 25 år sedan möttes Björn Rehnquist och Mathias Hellström i finalen av Australian Opens juniorklass 1996. En höstmorgon i oktober i år sammanförde jag Björn och Mathias för att minnas tillbaka på veckan när världens två mest lovande tennisjuniorer var från Sverige. Let the talk begin!

Av: Linus Eriksson

Linus: Första tävlingen började 4 januari i Traralgon, hur var er känsla före avresan till Australien?

Hellström: Ja, vad säger du Björn?

Rehnquist: Haha, börja du som har bra minne!

Hellström: Jag gillade att träna hårt, vilket även Björn gjorde, och det är alltid en träningsperiod inför en ny säsong. Jag vet att jag kom väl förbered och var taggad.

Rehnquist: Det var samma för mig. Kan tänka mig att vi spelade serien i Sverige i början av december och sedan någon Vintertour, men inte några andra tävlingar.

Jag: Firade ni jul i Sverige?

Hellström: Jag tror vi åkte dagen innan nyårsafton eller på nyårsafton. 

Jag: Och det hade varit en uttagning för att få åka?

Rehnquist: Förbundet tog ut spelarna. Det var vi två, Thornadsson och Settergren som spelare.

Hellström: Och Stefan Svensson som coach! Stiff!

Jag: Ni hade varit i Australien innan va?

Hellström: Vi var där året innan vilket var en liten fördel, tycker jag. Att man varit där och visste vad det handlade om. Året innan när jag blev uttagen ett år ung var det extremt stort. Det var en liten skräll för mig att jag kom med då – det var häftigt att komma med på sådana landslagsuppdrag. Det blev inte alls lika stort det här året i och med det.

Rehnquist: Ja, det är alltid bra att ha varit på plats innan. Det känns oftast bättre då. Sen har jag för mig, om jag minns rätt, att Fredrik Jönsson vann första tävlingen…eller?

Hellström: Ja, han vann året innan.

Rehnquist: Då var vi fler också har jag för mig? Både Timfjord och Henric Andersson var också med då?

Hellström: Nej, det var Timfjord, Fredrik Jönsson, du och jag.

Rehnquist: Okej, men nästan rätt då.

Jag: Var det tufft att ställa om till ett annat klimat, att åka från vintern i Sverige till sommaren i Australien?

Hellström: Nej, det gillar man, helt klart. Jag tycker Australien har rätt skön värme, det är inte det här ruggigt fuktiga. Sen kommer jag ihåg att det var ruggigt varmt vissa dagar, men det kommer man in i.

Rehnquist: Man går och dricker hela dagarna.

Jag: Första förtävlingen, ser man det som en uppstart inför Australian Open, eller är varje tävling viktig?

Rehnquist: Innan resan är det klart man helst vill gå bäst i Australian Open, men jag tror inte man tänkte på det när man gick in på banan i Traralgon, att man vill toppa formen inför två tävlingar senare. 

Hellström: Nej, det klart man vill vinna varje match! Sen så åkte vi rätt tight inpå, jag var lite nedtränat innan har jag för mig, det var i alla fall så jag försökte jobba, så det klart man inte var i toppform till första tävlingen när man bara varit där några dagar. Men det klart, när man väl står på banan vill man vinna och tycker den matchen är lika viktig som senare matcher. 

Jag: Du förlorade i andra rundan Mathias i första tävlingen mot Clemens Trimmel, kommer du ihåg något av den matchen?

Hellström: Clemens Trimmel var bra, den var tuff, det var inte så mycket att säga om. Jag förlorade rätt stort också. 

Jag: Ja, 4-6,1-6 torskade du.

Hellström: Ja, jag vek ned mig fint i andra där…

Jag: Och du Björn förlorade mot Jocelyn Robichaud.

Rehnquist: Jag minns inte mycket av de matcherna faktiskt.

Hellström: Hehe, ”faktiskt”.

Rehnquist: Haha!

Jag: Men var ni nöjda med inledningen på resan så att säga?

Hellström: Trimmel var bra, att förlora mot honom var ingen katastrof.

Rehnquist: Nej, ingen skandal.

Hellström: Nej precis, det klart man velat gå längre, men det var helt okej så att säga.

Rehnquist: Robichaud kommer jag inte ihåg…

Jag: 6-2,6-7,3-6. Så det är möjligt att…jag tänkte nästan säga att du hade matchbollar i andra set, men det vet jag ju inte. Nåväl, nästa tävling var i Nottinghill. Mathias, du gick till semifinal där mot Bracciali och du slog Jiri Vanek i andra rundan. Namn som jag känner till! Det måste varit en ganska bra vecka?

Hellström: Ja, matchen mot Vanek kommer jag ihåg, jag vann den ganska lätt  har jag för mig och jag vet att jag förlorat mot honom tidigare. Vet du vad det blev?

Jag: 6-4,6-1.

Hellström: Japp. Som sagt, jag hade förlorat mot honom tidigare, så det gav en liten känsla att nu var något på gång. Jag hade många gånger svårt mot spelare jag förlorat mot tidigare, hade jag vunnit tidigare mot dem hade jag en bra känsla på väg in medan hade jag förlorat tidigare var det tvärtom. Sedan vann jag några matcher till så det kändes som jag var på gång.

Jag: Och du Björn, du slog Mike Bryan i andra rundan, Markus Hipfl i tredje och förlorade mot Martin Lee i kvarten. Minns du något av det här?

Rehnquist: Nja…nej, nä, det gör jag faktiskt inte.

Jag: Tre av matcherna var i tre set, så du fick in din tid på banan.

Hellström: Det var bra spelare, de var bra då!

Jag: Det var en hel del kända namn ni mötte de här veckorna, eller spelare som senare blev stora så att säga. Men om vi går vidare, jag tänker att ni var ett team som var iväg på den här resan, hur var lagsammanhållningen er emellan?

Hellström: Jag upplevde det att vi hade väldigt kul tillsammans. Det var bra sammanhållning mellan de flesta av oss, sen så klart man klickade bättre med vissa än med andra. Jag och Björn bodde ihop hela tiden.

Rehnquist: Ja, det gjorde vi nog. 

Hellström: Jag upplevde i alla fall att vi trivdes bra ihop.

Rehnquist: Ja, absolut, det gjorde vi.

Hellström: Det var en rätt rolig grej, vi var på ett tivoli en dag och vi var i princip själva på det där radiobilsstället. Settergren hade en ny Nike-tröja som han fått av Nike som han tappade på golvet. Han började skrika, ”stopp stopp, ingen får köra på min tröja!” Så ser man Pelle Thornadsson maxa i full fart på den där tröjan. Han tog sats 30 meter ifrån, haha. Tröjan blev helt oljig – han var inte nöjd där Settergren!

Jag: Haha, vad gjorde ni annars när ni hade ledig tid?

Rehnquist: Vi spelade väl mycket kort?

Hellström: Ja, redan då. Stiff är ambassadör för kortspel, så det blev ruggigt mycket kort.

Jag: Var det så på den långa flygresan dit också?

Hellström: Björn, du hade väl oväntat börjat läsa en del böcker va?

Rehnquist: Ja, det kan ha varit så. Jag vet bara att någon resa till Australien så spelade jag 16 timmar kort, men det var en annan resa med Daniel Andersson. 16 av 22 timmar på flyget blev kortspel – det är rekordet.

Jag: Spelade ni om pengar då?

Rehnquist: Ja, det gjorde vi nog lite…eller ja det gjorde vi definitivt, men minns inte om hur mycket.

Hellström: Vi körde mest ”bisse” med Stiff. Han ville väl inte vara med på så mycket om pengar – det var väl lite känsligt att spela pengar av oss juniorer, haha.

Rehnquist: Ja, det var låga summor.

Jag: Inför Australian Open nu då, kände ni att ni hade goda chanser att gå långt?

Hellström: Jo, men det tycker jag. Det gick bra veckan innan. När jag slog Vanek där blev det en liten ”aha”-upplevelse. Sen, det är tight så klart. Jag hade ruggigt tuffa matcher rakt igenom i Melbourne och kunde nästan rykt direkt.

Rehnquist: För mig kändes det bra att vi varit där några veckor. Första dagarna på plats är man alltid jetlaggad och stel, men det var framför allt första tävlingen, sen kändes det bra. Jag tror inte jag hade någon målsättning hur långt jag skulle gå utan mer tog en match i taget.

Hellström: Klyschan en match i taget.

Jag: Och snackade ni om med er coach som var med?

Rehnquist: Mycket kort…haha! 

Hellström: Man trivdes väldigt bra med Stiff. Det var mycket kort och vi mådde bra utanför banan. Jag minns inte så mycket taktiskt, och tekniskt ville han inte lägga sig i. Det var inte så mycket strategi inför matcherna.

Jag: På en sådan här tävling, är kanske det viktiga för coachen att få spelarna att må bra och ha roligt?

Hellström: Det klart det är! Sen så kan de taktiska grejerna avgöra matcher, det är så små marginaler. Men självklart, mår man bra utanför banan så är det väldigt mycket lättare att prestera. Så det är en stor del.

Rehnquist: Och ger man taktiska råd, det är svårt att ge rådet ”Björn, han gillar inte när du servar och går på nät”, även om det rådet är dåligt för motståndaren så är det sämre för mig själv eftersom jag inte behärskar den taktiken. Det gäller att veta både motståndarens svagheter och din spelares styrkor för att kunna ge taktiska råd.

Jag: Hur mycket snackade ni två tennis på rummet?

Hellström: Haha, inte mycket väl?

Rehnquist: Nej, inte mycket.

Jag: Ni coachade inte varandra?

Rehnquist: Nej, man kan fråga om råd, men det gjorde vi nog mer senare i karriären om spelare som den andra mött tidigare. 

Hellström: Lite gjorde vi kanske, det klart om man mött någon så pratade man kort om det men vi la inte upp någon stor taktik inför morgondagens match.

Jag: Vi tar steget in i den stora tävlingen, Australian Open! Björn, du mötte en hemmaspelare i första rundan, Mark Williams, och vann 6-0,6-2. Minns du något om hur det var att spela mot en australiensare i just Australien?

Rehnquist: Nej, jag minns några matcher, men just den här minns jag inte. 

Jag: Rent generellt, vill man ha lätta matcher i början av tävlingar eller är det bättre att sättas på prov direkt?

Rehnquist: Ett mellanting är bra. Inte för jobbig match helst. Det är skönt att få en bra känsla direkt istället för att få kämpa men spela dåligt. Då är det skönare att spela bra direkt.

Jag: Och Mathias, du mötte Robichaud i första? Snackade ni något inför den matchen eftersom Björn mötte honom första veckan?

Rehnquist: Ja, det måste vi gjort, jag måste ha gett bra tips för du vann ju nu?

Hellström: Haha, ja precis. Nä, men vi minns inte det där för att vara ärliga. 

Jag: Det var en tight match i alla fall. 6-4,4-6,6-4.

Hellström: Jag tyckte det var rätt skönt att få tighta matcher i början av turneringar. Om man går fram till semi och så vidare så är det skönt att ha varit i lite tighta situationer. Det är bättre än att bara ha enkla matcher framåt. Jag tycker det är en fördel. Det är lätt att bli lite tightare i kroppen och slagen om man aldrig varit i en jämn match tidigare under veckan. Om man har varit det är känslan mer ”nu är vi här igen”. Sen är det lite skillnad om man spelar femsetare, då är det klart man inte vill stå så många timmar på banan. Men jag upplevde sällan att man var sliten dagen efter när det bara är tre set, så pass tränad var man ändå.

Jag: Hur mycket kollar man framåt i lottningarna när lottningen kommer?

Rehnquist: Det gör man. Eller? Jag tittade framåt för att se hur det kan tänkas bli. Vad man tror. Vilka man tror kommer vinna. Sen är det inte att man lägger jättemycket tid på det men det klart man kollar.

Hellström: Jag tog mer en match i taget, men senare i karriären hade jag lite problem med det där att jag tittade långt fram i lottningarna. Men där och då var jag väldigt fokuserad på att bara se nästa match. Fast det klart, lite koll hade man ju.

Jag: Du Mathias slog i nästa runda en australiensare och Björn slog Federico Luzzi i andra rundan. 

Rehnquist: Han var väl lite yvig i svingarna? Kan tänka mig han slog bort sig en del.

Hellström: Luzzi var väl något år yngre och var väldigt lovande. Men det var en match Björn skulle vinna, Luzzi var yvig och skulle garanterat slå bort sig tänkte vi. Han kommer aldrig orka med det där.

Jag: Björn, du vann dina matcher i raka set hela vägen. De flesta matcherna var till och med ganska klara. Luzzi 7-5,6-3, nästa runda 6-4,6-1 mot Seung-Hoon Lee och i kvarten Paradorn Srichaphan 62,61. Du måste varit i bra form?

Rehnquist: Den matchen mot Srichaphan kommer jag ihåg. Det blåste storm och han fullsvingade i alla lägen med sin forehand. Vet inte om du kommer ihåg den Mathias?

Hellström: Jo, den kommer jag ihåg. Srichaphan spelade stor tennis, men det passade inte honom i den blåsten, nej. Han vevade på rätt bra.

Rehnquist: Ja, nä, det fanns inga stopp riktigt. Han försökte inte dra ner på tempot när det flög utan han fortsatte. 

Jag: Blåste det alltid mycket i Australien?

Hellström: Nej, det var väldigt varierande väder. Det skiftade rejält. Från svinvarmt till klart svalare. Från ena dagen till den andra.

Rehnquist: Tror det var 15 grader skillnad mellan två dagar någon gång.

Hellström: Och jätteblåsigt följt av vindstilla. Varma vindar och sen jättekalla. 

Jag: Var Srichaphan lite haussad redan då?

Hellström: Jo men det var han och blev än mer senare på året. Han är väl något år yngre än oss?

Rehnquist: Han är nog -79:a.

Jag: Och även du Mathias hade ett känt namn i kvarten, Bob Bryan. Vem av bröderna var bäst på den här tiden i singel?

Hellström: Det var väl Bob, för jag slog honom och Björn slog Mike.

Rehnquist: Haha!

Jag: Du vann 5-7,6-2,6-3.

Hellström: Jag förlorade alltid första set.

Jag: Nja, alltid är väl att ta i. 

Hellström: Ofta startade jag dåligt i alla fall. Jag kommer ihåg att jag låg under 0-3 i avgörande och var på väg ut ur tävlingen.

Jag: Minns ni den här tävlingen som något stort så här i efterhand?

Hellström: Man borde kanske komma ihåg att det var en stor grej, men det är mer i efterhand det blivit större. När man är mitt i det tänker man inte på det. Sen har jag kollat på det i efterhand, det var tolv svenskar i huvudtävlingen det året i seniorklassen och två gick till kvartsfinal, Enqvist och Tillström. Juniortävlingen blev inte så stor då. 

Jag: Hade ni kontakt med de andra herrspelarna?

Hellström: Nej, vi umgicks inte, juniorerna spelar andra veckan och då var det inte så många kvar. Det var Enqvist och Tillström. Men jag bollade in Tillström inför 8-delen, det var coolt, på centern. 

Jag: Såg ni några matcher som seniorerna spelade?

Hellström: Ja men det gjorde man. Det gjorde vi. Eller Björn, du kollade kanske inte, du var inte så tennisintresserad.

Jag: Var det så Björn?

Rehnquist: Jag kollade inte så mycket i alla fall, men det tror jag inte någon gjorde. Jag är ganska dålig på…

Hellström: Vi var lite mer intresserade än Björn i alla fall.

Rehnquist: Jag tycker det är kul att titta, men hellre satt jag nog och spelade kort. 

Hellström: Inte ”nog”!

Rehnquist: Haha, nä, men det gjorde jag.

Jag: Jag såg i övrigt att Jonas Björkman förlorade i 8-delsfinalen mot andraseedade Andre Agassi i fem set. Var det en match ni tittade på?

Rehnquist: Inte vad jag minns. Det borde man kanske komma ihåg i så fall…

Hellström: Vi såg den inte på plats i alla fall. Jag tror det var en kvällsmatch, jag har något minne av att vi såg den på tv.

Jag: Ni var framme i semi båda två nu och det fanns väl inte internet på den tiden…?

Hellström: Nej, det fanns inte.

Jag: Nä precis, men hade ni kontakt med folk hemma i Sverige?

Hellström: Ja, vi fick ringa från hotelltelefonen och sa från det ena samtalet till det andra att vid den här tiden rings vi imorgon. Eller så ringde de upp. Det var så det funkade då.

Jag: Kände ni av att det snackades något om att två svenska juniorer var framme i semi?

Hellström: Nej, jag upplevde det inte som någon större grej. Sen apropå det här med stöd, vi hade mer stöd på läktarna än vad australiensarna hade, och alla andra också. Det var så många svenskar där! Det var riktiga hejaklackar! Eftersom det var tolv svenskar i huvudtävlingen var det grymt coolt att vara där som ett fan.

Rehnquist: Absolut, helt korrekt, man hade mer stöd än andra spelare. Svenskarna hade många matcher att titta på i seniortävlingen, men de tittade förbi juniorerna också då och då.

Jag: Snackade ni någonting sinsemellan om att ni kunde få mötas i final nu?

Hellström: Ja men det gjorde vi nog.

Rehnquist: Ja, nu när vi skulle spela semi gjorde vi det garanterat.

Jag: Mathias, du skulle möta Sergio Gaoni från Australien. Vad minns du om honom?

Hellström: Hm…minns du något Björn?

Rehnquist: Nej, jag minns vem jag mötte, men inte Gaoni.

Hellström: Jag tror jag mötte honom i någon tävling före…?

Jag: Ja, det stämmer! Du mötte honom i tävlingen före i första rundan och vann 6-4 i avgörande.

Hellström: Jag har för mig han att han var en spelare åt kontringshållet, så vi var rätt lika i spelstilen. Det var en tight match tävlingen före och den hade jag garanterat nytta av – hade jag slagit en spelare hade jag en bra känsla i kroppen. Sen, detaljer och riktig känsla och taktik kan jag inte minnas idag. 

Jag: Du vann 7-5 i avgörande, minns ni vem som blev färdig först med sin semi av er två?

Hellström: Jag får för mig att jag satt och kollade på din match Björn efter att ha vunnit.

Rehnquist: Jag mötte Daniel Elsner, 6-4,6-3. Han var bra rankad då på juniorsidan.

Hellström: Ett år yngre var han, etta i den åldern och ruggigt haussad. Miljonkontrakt och killen tyskarna trodde stenhårt på!

Jag: Och nu var ni klara för final! Minns ni något om snacket?

Hellström: Ja, jag minns att det vi snackade mest om var tacktalen vi skulle hålla. Minns du det Björn?

Rehnquist: Haha, ja det stämmer!

Hellström: Vi var, och är, inga talare. Det var en nervositet för det där jäkla talet efteråt, eller hur?

Rehnquist: Haha ja!

Hellström: Det var mycket snack om det. Vi pratade nästan mest om det. Det var nästan så vi började skriva på det. Vi skulle hylla Australien och australiensiska tjejer.

Jag: Brukade ni bolla in inför matcherna tillsammans?

Rehnquist: Bollade vi in, eller delade på oss så att en av oss bollade åt gången?

Hellström: Nej, vi bollade in nästan varje gång om det passade våra matcher, och vi bollade in inför finalen med. Det kändes rätt, det gav en bra feeling inför Australian Open-finalen. Man stod där tillsammans.

Jag: Blir det att man hänger ihop inför finalen ändå eller hur gjorde ni?

Rehnquist: Framför allt tätt inpå matchen, sista halvtimmen, så går man och laddar lite själv, men innan dess tänkte man inte på att göra något annorlunda än man brukar göra.

Hellström: Ja, vi var rätt naturliga i det där. Precis innan match gör man så klart sitt eget, men det gör man även om man möter andra.

Jag: Hur tänkte ni taktiskt inför matchen då, ni kände varandra så väl. Om vi börjar med dig Mathias, hur tänkte du? Nu kan ni avslöja det här, tänker jag. 

Hellström: Ja, nu 25 år senare ska det avslöjas! Nej, men vad hade jag för taktik mot Björn generellt…? Vi hade mötts en del gånger innan. Hur taktiken var…ska jag vara ärlig så var det att försöka höja tempot såklart. Stå i långa bolldueller i lagom tempo gick inte mot Björn, det var inte ofta man kom igenom då. Så det gällde att gå på andraservar, höja tempo och komma fram i rätt läge. Blev man lite tight mot Björn var det helt kört, då fick man inte upp tempot och då kontrade han bort en. Sen blev man lite kort i banan själv och då knuffade han in den och kom fram. Så höja tempot och sätta mycket förstaservar. Och få slå på förstaslaget – inte hamna i transportdueller.

Rehnquist: För mig var det lite samma. Jag hade en taktik, men kom inte ihåg hur den var mot dig.

Hellström: Den funkade ju uppenbarligen i alla fall.

Rehnquist: Jag har för mig det var att slå mot forehand. Samtidigt så vet jag att jag själv inte var lika trygg i att spela forehand och slår jag mot din forehand får jag själv mer forehand, så det var nog ofta jag ändå slog mot backhand för jag kände mig tryggare där. Jag tror jag försökte ta bollen hyfsat tidigt med backhand kort cross och sen hitta rätt läge för rak backhand. Och du slog också ofta rak backhand. 

Hellström: Ja, precis.

Jag: Hur var finalen vad gällde support på läktarna?

Hellström: Jag kommer ihåg att det var rätt glest i början innan det kom fler och fler.

Rehnquist: Om jag minns rätt så sjöng de åt båda hållen, de var neutral.

Hellström: De höll väl lite mer på mig. Eftersom jag förlorade första set stort så ville de kanske ha lite mer spel. Men överlag var det rätt jämt.

Jag: Innan vi går in på finalen, både Tillström och Enqvist förlorade sina kvartsfinaler men Stefan Edberg vann dubbelklassen ihop med Petr Korda. Såg ni något av Edberg under veckan?

Hellström: Nej, jag kan inte komma ihåg att jag såg honom någonting. Jag pratade inte med honom.

Rehnquist: Inte jag heller.

Hellström: Tillström bollade jag in med, Björkman pratade jag lite med, men Edberg kommer jag inte ihåg alls.

Jag: Okej. Om er final då. Björn, var du favorit inför finalen?

Hellström: Ja, men det var du absolut. Du hade gjort bättre resultat internationellt och även i inbördes möten oss emellan hade du övertaget.

Rehnquist: Jag kanske hade ett litet övertag för jag hade vunnit någon mer match sinsemellan.

Jag: Var det bara ”någon mer match” du hade vunnit?

Rehnquist: Jag har inte stenkoll, när vi var yngre kanske jag vann mer, men sen vet jag inte hur det såg ut vid 17-18 års ålder.

Hellström: I yngre åldrar var du helt överlägsen, det var helt omöjligt att slå igenom dig. Sen blev det lite tightare, ja.

Jag: Men kände du ändå att du hade bra chans att ta den här?

Rehnquist: Ja, det kände jag, men jag kände inte att det var som vilken match som helst. Det kunde gå åt båda hållen. Det var inte omöjligt att vinna, men samtidigt ingen lätt match. Varken eller.

Hellström: Det var ett bra läge att vinna en Grand Slam?

Rehnquist: Ja, båda hade ett bra läge så att säga.

Jag: Björn, du vann första set 6-1. Mathias, var det nervöst i början?

Hellström: Ja, det kommer jag ihåg. Jag missade rätt mycket returer kommer jag ihåg. Jag var tight. Sen var jag trögstartad många matcher, inte bara den här. 

Jag: Och hur kände du Björn efter första set? Att det här kommer gå lätt?

Rehnquist: Nä… Jag hade faktiskt gissat 7-6,6-1, men det var 6-1 i första?

Jag: Ja, 100 % säkert.

Rehnquist: Okej. Jag var mer nervös i andra set, när det var jämnare. Kommer inte ihåg hur ställningen gick, men gissar att vi följdes åt?

Hellström: Jag har för mig att jag ledde både 5-4 och 6-5 och var två bollar ifrån set innan tiebreaket. Jag hade ingen setboll, men jag tror jag hade 15-30. 

Jag: Tiebreaket sen, hur var det?

Rehnquist: Vad blev tiebreaket…?

Hellström: Har vi något resultat på det?

Jag: Nej, det har jag faktiskt inte.

Hellström: Jag tror det var 7-3 eller 7-4 eller något sånt där.

Jag: Hur kändes det då Mathias, du hade ändå haft häng i andra?

Hellström: Ja, det hade jag men sen kom jag under 0-3 i tiebreaket eller nåt sånt skit. Sen följdes vi åt men jag kom aldrig riktigt ikapp. Jag hade lägen i gamen innan tiebreaket, där var min chans.

Jag: När du vann Björn, kommer du ihåg hur det kändes att vinna en Grand Slam?

Rehnquist: Nej, det kan jag inte påstå att jag kommer ihåg. Jag minns mest att det var nervöst från mitten av andra set. Det var ingen extra bra match eller så, utan spelet var medelmåttigt.

Hellström: Det var ingen jättebra match, mest nervositet som speglade den, så även från dig vad jag minns.

Jag: Var du besviken efteråt Mathias?

Hellström: Ja, det var man såklart. Men det tog inte lång tid förrän man kände att man förlorade mot en bra kompis. Det var en rätt bra feeling efter bara några timmar. Jag kände inte att det var en förlorad chans på att vinna en Grand Slam utan mer en känsla att man gjort det bra som nådde final.

Jag: Hur blev det med talen?

Hellström: Haha, sa du ens något Björn?

Rehnquist: Jag kommer inte ihåg!

Hellström: Det blev inte som vi plitat ner i alla fall!

Jag: Snackade ni något om matchen efteråt, sinsemellan?

Hellström: Framför allt var det inte din grej att analysera, och jag var inte extrem på det heller, så det blev inte så mycket snack om det. 

Jag: Björn, du fick senare i karriären spela huvudtävlingen i seniorklassen också. Kan du jämföra både känslorna och eventen dem emellan?

Rehnquist: Huvudtävlingen var mer, det är så många matcher, sidobanor med mera.

Hellström: Vem mötte du?

Rehnquist: Jag mötte Stepanek en gång och Roddick en gång.

Hellström: Coolt!

Rehnquist: Säger jag rätt nu?

Jag: Ja, det stämmer. Det måste du komma ihåg?!

Rehnquist: Ja, det kommer jag ihåg. Sen var det ingen mer gång väl?

Hellström: Stepanek, hade du läge där?

Rehnquist: Det blev väl 1-6,1-6 eller 1-6,2-6 eller nåt sånt där.

Helltröm: Hm, det är femsetare, så du vet.

Rehnquist: Tre raka var det i alla fall. Det kanske var något set jag fick tre game i.

Hellström: Annars hade det kunnat vara ett bra läge mot Stepanek…

Jag: 1-6,2-6,2-6 blev det.

Rehnquist: Aha, jag fick inte ens tre game då… Vad jag kommer ihåg så servade han bra och sen slicade han en del och det gillade jag absolut inte.

Hellström: Nä just det. Och mot Roddick?

Jag: 0-6,2-6,2-6.

Hellström: Ah du kom inte upp i tre där…

Rehnquist: Där, han servade bra, men sen slog han inte så hårt. Han gnetade och väntade på läge.

Jag: Ja, det har jag läst att du sagt tidigare om hans spelstil. Men om vi går tillbaka till juniorklassen, vad hände efter finalen för er?

Hellström: Vi hade nog bokat flyg hem till dagen efter har jag för mig. 

Jag: Ni mötte under veckorna många spelare som sedan blev rätt bra som sagt och ni låg själva bra i fas. Hur kändes det för er efter tävlingen, att ni kommer säkert mötas i fler stora finaler och det kommer fler chanser till stora titlar för dig Mathias, eller hur gick tankarna?

Hellström: Det klart det gav en boost för självförtroendet. Sen tror jag inte man tänkte så där, utan man lever i nuet. Man började inte tänka på Franska, Wimbledon eller US Open direkt, absolut inte. Sen spelade man lite seniortävlingar och när man kom hem kanske man spelade någon vintertour. Det blev lite kontrast. Men det klart man gick in inför Franska med en bra känsla, klart mer än man hade gjort om man inte stått i final i Australien. Björn, du hade ändå gått bra internationellt tidigare, men för mig var Australien verkligen ett lyft.

Rehnquist: Nej, jag tänkte inte framåt på det sättet. Det var väldigt kul att vara med i Australien och att man kom så långt.

Hellström: Man hade en bra känsla när man åkte därifrån, men när man kom hem kom man ner på jorden rätt snabbt för man spelade inte i närheten av en sådan tävling närmsta tiden. Det blev en satellit, en vintertour och Junior SM. Det blir en väldig kontrast där.

Jag: Ni är den senaste helsvenska finalen i en Grand Slam. Tror ni vi kommer få se det någon gång igen, någonstans någon gång?

Hellström: Ja, det är ju frågan. Konkurrensen har blivit oerhört mycket tuffare på de här 25 åren, så är det ju. Det blir nog inte lätt för ett litet land som oss, det kommer inte bli enkelt.

Rehnquist: Nej, det har hänt mycket och för ett litet land så tror jag inte det kommer hända. Vi får nog vara glada om det är en som är framme, då är det bra.

Jag: Vi har haft lite dubbelspelare framme i finaler och som tagit titlar, men i singel var Thomas Johansson den senaste vinnaren i Australiens seniorklass och Daniel Berta vann Franska Öppnas juniorklass 2009. Tror ni vi kommer vinna en Grand Slam igen?

Rehnquist: Ja, det tror jag.

Hellström: Ja, det får man hoppas. I juniorklassen hoppas jag att någon blixtrar till någon gång. Senior är extremt tufft, men det klart, det måste vi tro, eller hur? Inte närmsta åren, då är vi inte nära, men någon gång måste det komma någon ny. Söderling var inte så längesen ändå.

Rehnquist: Det tror jag kommer ske igen, det är jag hyfsat säker på, det borde det göra. Sen om det är om 5 eller 25 år, det vet man inte. 

Jag: Sista frågan, hur ofta tänker ni tillbaka på den här upplagan av Australien? Händer det att ni tänker på det, eller är det bara när jag påminner er, haha?

Hellström: Nej, jag tänker aldrig på det och har inte gjort. Jag var ifrån tennisen helt i många år, men nu nämns det ibland på klubben, du har tagit upp det och jag har lyssnat på dina poddar. Jag snackar mer tennis och svensk tennis nu, då kan jag tänka tillbaka emellanåt. Men inte annars.

Rehnquist: Det är ungefär samma. Jag blir påmind ibland för GLTK har en bild de har satt upp från när vi spelade Australien och då tänker på det. Tänker på att jag ser ut som 14 år fast jag är 18 på bilden. 

Kuriosa:

Per Thornadsson vann en omgång i huvudklassen i Australian Open men förlorade andra matchen mot Michael Russel 3-6,1-6. Johan Settergren gick däremot till kvartsfinal. Han slog i första omgången Markus Hipfl 7-5,7-5, vann andra omgången lätt och slog sedan Daniele Bracciali 6-2,2-6,6-4. I kvartsfinalen förlorade han mot Daniel Elsner 5-7,5-7.

I dubbelklassen gick det ännu bättre för Thornadsson och Settergren! De spelade tillsammans och slog i första omgången, håll i er, Bob och Mike Bryan med 6-3,3-6,6-4! I andra rundan vann de mot Francisco Martinez Lidon och en idag något mer välkänd medspelare i Lleyton Hewitt, då en månad ifrån att fylla 15 år. Svenskarna vann med 6-2,6-0. Kvartsfinalen vann de mot ett helaustraliensiskt par innan de tog stopp mot Bracciali och Jocely Robichaud i semifinalen.

Rehnquist och Hellström spelade dubbel ihop och gick också till semifinal, vilket innebar att vid vinst för både Rehnquist/Hellström och Settergren/Thornadsson hade det kunnat bli en helsvensk final i dubbel också! Men nu blev det tyvärr förlust för båda svenskparen i sina semifinaler. Mest välkända paret firma Rehnquist/Hellström slog på sin väg framåt var Jiri Vanek och Alberto Martin i kvartsfinalen med 6-2,6-4.

Johan Settergren minns tillbaka på dubbelklassen:

”Jag och Pelle stod bak hela turneringen, även när vi servade. Jag slog inte en forehand och Pelle inte en enda backhand på hela turneringen. Inför respektive semifinal var det inget snack alls om en eventuell helsvensk dubbelfinal då vi båda fattade att det skulle bli gameräkning för båda oss svenska par i semifinalerna. Tror Björn och Hellström fick några fler games än jag och Pelle. Tror de torskade mot Martin Lee och hans partner och vi fick också storstryk. Det sämsta av allt var väl att ingen brydde sig, allra minst förbundet. I alla fall inte om mig.”

Resultat singelklassen Australian Open

Väg fram till titeln för Björn Rehnquist

Väg fram till finalen för Mathias Hellström

3 kommentarer på “Minns ni Australian Open 1996, Rehnquist och Hellström?”

  1. Läser med intresse. Är i ålder så jag minns detta väl, precis som Vincis final 98 och Sofias final 01.
    Men tänker också att det är länge sedan. Visst, Berta och Söderling har på 2000-talet gjort väl ifrån sig som juniorer och lyckats ta steget till den absoluta toppen som seniorer. Tyvärr är det inte så vanligt längre och funderar en del på vad som är så annorlunda mot 80-90-talet? Klubbkultur-struktur. Tävlingsutbud/struktur i Sverige o internationellt? Tränare? Förbund? Föräldrar mm. mm? Finns det rent av några helt avgörande hinder idag jämfört med förr som gör att spelare födda 2000 och framåt inte kommer att lyckas internationellt på samma nivå som sina föregångare? Har Sverige tappat bort något eller glömt göra något som andra länder lyckats parera bättre? Skulle tro att många har funderingar här. Dagens juniorer och dess föräldrar vet ju bara om sin sanning men vågar någon säga ifrån om det är ett villospår?
    Kommer vi till exempel få fram en svensk spelare som haft majoriteten av sin tennisskolning i en svensk ”akademi” eller är det en utopi…

    Gillad av 1 person

    1. Tomas, intressanta funderingar. Framförallt fastnar jag för din mening med ”dagens juniorer och dess föräldrar vet ju bara om sin sanning men vågar någon säga ifrån om det är ett villospår?” Jag tror personligen inte att folk vågar säga ifrån i tillräckligt stor utsträckning, men tror också det till stor grad beror på att kunskapen generellt inom svensk tennis är för liten – allt för många vet inte vad som krävs/behövs för att nå internationellt med sin tennis. De som är tänkta att lära ut har själva inte kompetensen som krävs.

      Dina övriga frågor kan man säga att både den här webbsidan men framförallt podcasten är till för att försöka bringa lite klarhet i. Det/de ger självklart inga konkreta svar, men följer man avsnitt för avsnitt och artikel för artikel kanske en något tydligare bild successivt kommer fram. Det känns som att nånstans efter att vi tappade den gyllene kullen runt årgång -78 så började svensk tennis gå nedför. Kanske vi tog saker för givet, kanske vi borde arbetat mer proaktivt med att fortsätta utveckla tennisen i landet.

      Min personliga tro är att framtidens svenska spelare behöver göra egna individuella satsningar, på privat vis om inte en akademi stöttar en egen coach och det sker inom deras väggar. Men oavsett vad, individuellt skräddarsytt, det är framtiden. Tror jag.

      Gilla

  2. Verkligen intressant att läsa detta reportage och jättekul att läsa vad hände sen-temat. Jag är själv född 78 och spelade tennis under uppväxten ( långt ifrån nivån på de 78:or som blivit intervjuade) och jag minns att många inom tennisen pratade om det som en grym årgång.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s