Lär dig mer om herrdubbel, med Johan Brunström!

Hur mycket taktik är det i dubbel? Vem styr i teamet på banan? Och hur avgör man vem som returnerar ifrån forehand- respektive backhandsidan? Vi lät Johan Brunström, före detta 31 i världen i dubbel och vinnare av 5 ATP-titlar, berätta hur han resonerade och vad han lärde sig under sin dubbelkarriär.

Av: Linus Eriksson

Är det viktigt vilken sida, forehand- eller backhandrutan, man returnerar ifrån?

Absolut, det är väldigt viktigt. Det är olika faktorer som väger in i valet, inte bara var man föredrar att returnera ifrån utan även var teamet har styrkan efter returen, vad som händer på boll två. För andrabollarna tänker jag att det är bra att ha teamets styrka i mitten av planen. I början av karriären spelade jag mycket på ”deucesidan” vilket, eftersom jag är vänsterhänt, innebar att både jag och min partner hade forehand i mitten. Sen i och med min skada så förändrades det senare. I Grand Slam är det lite skillnad om man inte spelar med no-ad för då får ”ad-sidan” fler fördelsbollar och då kan det vara bra att ha en bra returnerare på den sidan ifall de andra faktorerna vi vägt in är ungefär likvärdiga. Man kan också tänka att det är bra att vinna första poängen i gamen. Det kan också vara så att man har begränsningar i teknik eller skada, då spelar det stor betydelse vilken sida man står på. Som när jag fick problem med handleden, de sista fem åren hade jag ett ledband som var av som påverkade min tvåhandsbackhand. Före det spelade jag alltid på deucesidan men med ledbandet så blev det enklare om jag klev över på ad-sidan så jag kunde stöta returen cross istället för att på 40-40 behöva lägga över bollen med högerhandleden.

Vilka faktorer spelar in i valet av vem som ska börja serva i en match i ert team?

Vissa team har en som gillar att starta. Normalt sett är det den med starkast serve, men det behöver inte alltid vara så. Det kan vara så att vissa helt enkelt inte gillar att vara först ut. Men generellt, starkaste servaren börjar. Vissa motståndare kan ha svårt för en viss typ av serve eller så har nätspelaren ett mentalt övertag på motståndarna redan innan i hur han rör sig vid nätet. Utomhus påverkar sol- och vind, framförallt om man är en höger- och en vänsterhänt i teamet, så då anpassar man efter det.

Vad är viktiga faktorer i val av partner?

Jag fungerade bäst med de som kunde komplettera mitt eget spel. Som kompletterade mina svagheter eller där mina styrkor kunde komplettera deras svagheter. Jag tycker jag fungerade väldigt bra med både Nieminen och Nielsen, spelare som hade starka returer. Jag hade inte lika starka returer, jag var mer sporadisk i mitt returspel och kunde komma in i lite zoner då och då. Då var det viktigt att när jag väl hittade de zonerna kunna lita på att mina partners puttade in sina bollar. När man kollar heltidspartner så spelade jag bäst med de jag fungerade bra med även socialt utanför banan och trivdes ihop med. Att vi hade kul på banan och att träningarna var roliga. Det sociala var viktigt, det gav ytterligare en motivation och en sporre att man vinner som ett lag. Att vinna för någon annan har alltid hjälpt mig att spela bättre. Därför jag tycker om att spela i lag, som i Davis cup men även SM eller college när man hade någon annan att spela med.

Vem styr på banan?

Det känns som det är olika i olika konstellationer. Vissa spelare behöver vara styrande för att spela sitt bästa, men är det två sådana spelare i samma par fungerar det sällan på lång sikt. I själva matchen så är den som servar bossen i det gamet och som har det sista ordet. Om man ger tecken och så är det nätkillen som ger förslag men det är servaren som bestämmer. Han har bollen i handen och får bestämma. Sen gillar jag när det är lite mer ge och ta i teamet och båda kan ta ansvar och kan ta ledarrollen beroende på dagsform och hur matcherna utvecklade sig. I vissa partnerskap kanske en person behövde bidra med energi eller ha andra funktioner att fylla upp, men det är bra att kunna växla beroende på vem som behövde lite extra hjälp. Det är som sagt väldigt olika i olika konstellationer.

Hur tränade du under din aktiva karriär? Hur mycket tränade du dubbel respektive singel?

När jag var hemma såg jag det som ett heltidsjobb – jag gick till Ullevi Tennishall vid 8 på morgonen och kom sällan hem förrän vid 17. En typisk dag körde jag en lång uppvärmning med cykel följt av pilates och dynamisk uppvärmning. Sedan 30 minuter snabbhets- och reaktionsträning samt koordination innan tennisen. Efter det 1.5 timme tennis och sedan nedvarvning eller något på gymmmet. Lunch följt av tennisträning igen, ofta kortare tennispass på eftermiddagen. Sedan avsluta med styrka eller prehab på gymmet.

Jag körde ofta lite specifik dubbelträning med Damien Croisat på Ullevi. Då var det mycket fasta situationer och fotarbetsteknik. Isolerade övningar och situationer som uppstår. Vi experimenterade en del men det blev mer och mer isolerade spelsituationer med tiden. När jag i spelet sällan hade mer än tre tillslag i en bollduell så tänkte vi att jag inte skulle stå och nöta på saker som aldrig hände i matchsituation. Men det är en fin balans för samtidigt behövde man ett visst antal repetitioner för att känna att man hade en bra bollträff och det var svårt att känna om man bara körde i-formation eller fotarbetsteknik i returen. Så jag landade ändå i mestadels fasta situationer men behövde ändå någon slags repetition för att få bollträffen och känna att den fanns där.

Hur fungerar det med coach som dubbelspelare?

Har man förutsättningar att ha med coach så är det bästa om man har en gemensam coach som är på plats på träningar och för statistik och ser hur man spelar ihop. Ser mönster i spelet och hur man ska kunna ta en gemensam väg framåt. Men så ser oftast inte verkligheten ut. Ofta har man en hemmacoach som kan vara med på ett begränsat antal tävlingar och då är coachen med och stöttar teamet, men då blir det naturligt så att partnern inte lärt känna coachen ordentligt, det krävs såklart förtroende om man ska ändra saker. De som har möjligheten och som har en coach som reser med gemensam coach har en fördel för då kan den kan se alla matcher, vara med på alla träningar och kan se saker utifrån och ge feedback till spelarna utan att vara närmare en av spelarna i teamet. Det är en stor fördel men inte så många som kan ha det med sig. Jag hade ofta coach några veckor per år vilket var jättebra de veckorna och hjälpte såklart även mina medspelare de veckorna, men det blir mer en stötvis insats. Vad jag tyckte fungerade väldigt bra i mina partnerskap som jag försökte införa var att man hade en öppen dialog. Då satte vi oss ner och var för sig skrev ner vilka styrkor man själv ansåg sig ha, vilka utvecklingsområden man har, hur blir vi bättre som ett lag med mera och sen samma sak för medspelaren – vad tycker man medspelaren gör väldigt bra, vad kan den göra bättre. Och så vidare. Så att man ändå sätter ett ramverk och har något tydligare att jobba efter. Men då gäller det att ha en öppen dialog och att man kan prata om det här. Det fungerade bättre med vissa spelare än med andra men generellt har det fungerat väldigt bra tycker jag.

Hur mycket tränar man specifika dubbelformationer som ”i-formation” eller ”aussie-formation” och så vidare?

Jag tränade mycket fasta situationer. Det är extremt små marginaler i dubbel så man försöker alltid hitta små, små sätt att bli bättre. Hur kan jag komma snabbare ur en i-formation – är det om man hukar sig med båda benen ner eller står diagonalt med benen? Hur långt bak ska man positionera sig, hur stort splitstep framåt ska man göra eller ska man stå nära nätet på volleyn och mer jobba med reaktion? Hur skär man av vinkeln bäst? Vilket sätt kommer man upp på så att man efter faking snabbt ska kunna gå åt båda hållen? Det var det som var väldigt kul med dubbel, att det alltid fanns något att jobba på och förbättra även om man som jag på slutet var 36 år!

Hur viktigt är det att bli bra på serve/volley för att bli en framgångsrik dubbelspelare?

I dagsläget finns det många bra dubbelspelare som i grunden inte är serve/volleyspelare och som stannar bak efter serven. Men de flesta har bra förståelse för rörelsemönstret och för sina begränsningar och styrkor. Ta en kille som Marc Lopez, han är ingen serve/volley kille men har ändå många titlar bakom sig. Han spelar till exempel väldigt smart med sina aussie-formations. Servar han och är bak ser han till att han får returen till sin forehand. Är han servepartner så placerar han sig nära nät och där har han bra reaktioner även om han inte har standardvolleytekniken eller är den mest skolade. Men han sätter sig inte i krångliga situationer. Det finns många bra dubbelspelare som gör det väldigt bra utan att spela serve-volley, de anpassar istället spelet och använder sig av strategier för att få in sina styrkor så mycket som möjligt samt undviker att exponeras för svagheter genom att till exempel komma nära nätet och fejka mera. För en annan var det otroligt viktigt att spela serve/volley men det finns andra vägar att gå.

Jag tror att det för juniorer överlag är viktigt för att få med sig hela spelet och lära sig rörelsemönstret för serve/volley – lära sig spela förstavolley och ta sig fram till nästa volley. Då det inte läggs lika mycket tid på volleyspelet som det läggs på andra slag så är det bra att få träna det i matchsituation. Det är nog vanligare att man tränar forehand och backhand i sidled än att man tränar djupledsspelet.

Hur går resonemangen på ”no-ad” poäng?

För mig var det enkelt, jag sa bara ”you you”! Haha, nej, men i många fall var det förbestämt vem som var förstareturnerare. Som med Nieminen eller Nielsen, de tog säkert 90 % av alla no-ad men sen hände det att man var i zonen eller gillade att returnera en viss servare, då ändrade man. Men generellt i de här fallen så var det förbestämt att de tog de flesta eftersom de i 9 fall av 10 returnerade bättre.

Hur mycket lägger man upp taktik utefter vilka motståndarna är?

Det är otroligt mycket taktik i dubbel. Jag tror det är mer än de flesta tror eller vet om. Jag själv antecknade efter matcherna om motståndarna ifall man upptäckte något mönster. Styrkor/svagheter och vad de gjorde på viktiga poäng. Kunde man hitta mönster i när spelarna servade utåt eller vilken retur de gick för? Det finns många saker man kan få hjälp av. Det blir många viktiga poäng i en dubbel i och med no-ad och supertiebreak och hittar man de mönstrena, styrkorna och svagheterna kan man ta fram det i de viktiga lägena. Det kan vara en spelare som har problem med att slå sin backhand rak om de får serven på ”kropp/backhand”, då kan man plocka bort crossreturen och spela ”i-formation” följt av att röra sig cross och därmed tvinga dem att spela den raka eller helt enkelt bryta in och tvinga dem att gå rakt för att vinna poängen. Det är mycket taktik skulle jag säga! Man lär känna spelarna på touren efter ett tag, vilka styrkor och svagheter som finns men även under matcher kan man behöva korrigera för tennis handlar också om dagsform samt att spelarna utvecklas, så taktikboken är ett levande dokument. Men sen kan man möta spelare man inte mött tidigare, då försöker man scouta dem eller se dem när de spelar så man får en liten uppfattning.