University of Arizona och 2021 års häftigaste svenska tennisberättelse!

Inga kommentarer

Arizona. En amerikansk delstat i sydvästra regionen av USA. University of Arizona, ett av den amerikanska delstatens tre statliga universitet. Beläget i Tucson, grundat 1885 och i våras skådeplats för en av svensk tennis största sensationer de senaste åren. Bear down – här är 2021 års häftigaste tennisberättelse med tre svenska huvudrollsinnehavare.

Text: Linus Eriksson. Photo cred: Arizona Athletics

I oktober 1926 skadade sig John Byrd ”Button” Salmon allvarligt i en bilolycka. Button var ordförande i elevrådet på University of Arizona, quarterback i fotbollslaget och ”catcher” i basebolllaget. De sista orden Button hördes uttala till coach J.F McKale i samband med olyckan var:

”Tell them… Tell the team to Bear Down.”.

Ett år efter olyckan röstade studentrådet igenom ”Bear Down” till den officiella sloganen för universitetets alla idrottslag och orden skrevs på taket till den nya idrottshallen som senare kom att döpas till ”Bear Down Gym”.

1952 fick bandmedlemmen Jack Lee syn på sloganen från ett flygplan och blev inspirerad till att skriva musiken och texten till ”Bear Down, Arizona” som kom att bli University of Arizonas kampsång, en hymn som publiken än idag sjunger under idrottsevenemang.

Amerikanerna vet hur man tar hand om sina hjältar. Våren 2021 var det Filip Malbasic, Jonas Eriksson Ziverts och Gustaf Ströms tur att få skriva in sig i skolans historieböcker.

University of Arizona, en skola som fostrat NBA-stjärnor som Steve Kerr och DeAndre Ayton, NFL-stjärnan Rob Gronkowski samt tv-profilen och modellen Kourtney Kardashian. Skolan är dock inte känt som något typiskt svensktillhåll för tennisspelare. Henrik Wagner, Solna TK, spelade där 1995-1997 och kan i efterhand skryta med en dubbelvinst mot bröderna Bob och Mike Bryan. Då spelandes för Stanford – så småningom bäst i världen.

Jean-Noel Lacoste, ursprungligen från KLTK, gjorde fyra säsonger 1996-2000 och Pascal Salasca, också KLTK, två säsonger 1997-1999.

Tre svenskar i historien som de senaste åren dubblerats till sex. Först att krita på för skolan och att sätta sin fot på campus vid nyår 2018 var Filip Malbasic. När Filip valde att börja i Arizona var det inte för skolans fantastiska tennishistoria. Faktum är att skolan inte alls syntes högt upp i några tabeller eller rankinglistor. Däremot fastnade Malbasic för den unga coach Clancy Shields, 2017 enbart 30 år gammal. Efter ett möte i Stockholm bestämde sig Filip för att Arizona skulle bli hans hemvist de närmsta åren, vilket han inte ångrat för en sekund.

Clancy är grym – den bästa coachen jag haft i hela mitt liv, säger Malbasic. En grym coach, men en ännu bättre person skulle jag vilja säga. Krävande, men samtidigt rättvis. Han har alltid dörren öppen och man kan alltid dela med sig av vad man känner till honom. Under mina tre år på college har han blivit mer än en tränare för mig.

Ett år efter att Malbasic började så valde Clancy att rekrytera en av Filips bästa vänner, Jonas Eriksson Ziverts. Jonas berättar:

Jag har förstått att skolans tennislag för 4-5 år sedan var utanför NCAA-rankingen, det vill säga inte ens en av de bästa 158 skolorna i landet. Det har varit en riktig ”makeover” sedan dess som vi måste ge Clancy stort beröm för. Han hade kanske lite tur när han rekryterade Malbasic som sedan gjorde att jag också kom – jag hade aldrig kollat på Arizona annars. Men Filip pratade sig varm om Clancy och jag såg att han utvecklat spelare han haft hand om på ett bra sätt.

Ziverts debutsäsong blev lyckad. Han vann 10 matcher på förstasingeln för laget och blev den första spelaren från Arizona att bli uttagen till NCAA Singles Championship (individuella slutspelet för collegespelare) sedan 2006. Inför årets säsong tog man över en tredje svensk, Gustaf Ström samt norrmannen Herman Höyeraal. Varför så många skandinaver i laget, Clancy Shields?

-Svenskar är otroligt bra tävlingsmänniskor, förklarar Clancy. Alla svenskarna jag har i laget är enorma vinnarskallar och dessutom bra lagmedlemmar. De förstår vikten av att skapa en lagkänsla vilket är oerhört viktigt på college.

Gustaf Ström hade tänkt börja sitt collegeäventyr hösten 2020, men Covid-19 gjorde att han fick vänta ett halvår till. Den 28 december 2020 satte han sig på flyget. Via mellanlandningar i Amsterdam och Atlanta landade han i Tucson – nervös men förväntansfull. Den största anledningen till att han valde Arizona var att han hört hur bra Malbasic och Ziverts trivdes.

-Jag började samtidigt som Herman i januari och märkte direkt att det var en väldigt bra sammanhållning i gruppen. Grabbarna i laget var inte bara vänner, de var som en familj. I början var det lite häftigt att se på hur tighta kroppen var, men ju längre den här säsongen har gått så har både jag och Herman kommit närmare alla i laget. Det var en känsla i början att vi också ville bli en del av den här familjen och det har bidragit till hur häftigt jag tyckt det varit att spela för laget.

Snöbollseffekten efter rekryteringen av Malbasic får därför sägas vara stor. Ziverts kom året efter Malbasic och när både Malbasic och Ziverts pratade sig varma om Clancy och skolans program så signade även Ström och norrmannen Herman Höyeraal på för Arizona.

– Jag har spenderat nästan sju år i Sverige där jag tränat med alla tre svenskarna, så jag känner mig som en del av svenskarna här, haha, säger Herman. Att jag valde Arizona var på grund av Filip. Filip är en del av min familj, så när han sa att Arizona var stället att åka till så fanns det inget alternativ för mig.

Dessvärre för Hermans, och hela lagets del, så kom debutsäsongen att bli ganska spolierad av skador. Han fick först en stressfraktur i vänster fot som höll honom borta i sex veckor. Samma dag som han var återställd och redo igen fick han sex nya veckor på grund av samma slags fraktur i höger fot. Så före april spelade han inte mycket tennis. När säsongen väl skulle dra ihop sig var han däremot med på banan igen.

Säsongens första matcher spelades hemma mot Grand Canyon den 19 januari. Det var en efterlängtad säsongspremiär efter att hösten blev inställd för skolorna i serien Pac-12, där University of Arizona spelar, på grund av pandemin. En del skolor i andra serier hade möjlighet att spela tävlingar under hösten, men inte Arizona. Länge var det oklart om vårsäsongen skulle bli av, men laget tränade stenhårt och ville vara redo om startskottet skulle gå. Det var den tuffaste hösten någonsin sett till träningsupplägget, men med strikta restriktioner och både PCR och Antigen-tester varje vecka för skolan och före varje resa eller ny tävling så kom serien nu äntligen igång igen!

7-0 respektive 6-1 slutade det första dubbelmötet med Grand Canyon och säsongen var igång! Efter att senare samma vecka ha förlorat med 2-4 mot Florida Gators så satte Arizona kursen rakt fram och samlade på sig 13 raka vinstmatcher fram till mitten av mars. Medan Gustaf Ström haft en imponerande start på sin collegetid och fortfarande inte förlorat en singelmatch så hade Jonas Ziverts en tyngre start på säsongen. Han kände en press på sina axlar att han, efter sitt imponerande första år på college, skulle bära laget framåt och vara ledaren som visar vägen. Spelet låste sig och han kände sig vilsen på banan.

Jag satte extrem press på själv i början av det här året, berättar han. Jag kände att jag var tvungen att vinna hela tiden. Med Gustaf Ström och Herman Höyeraal som nya spelare visste jag att vi har stor chans att skriva historia och jag kände att jag var den som skulle leda det här och satte extremt stor press på mig. Det gjorde att jag blev tight. Spelet låste sig och jag visste inte hur jag skulle agera på banan. Jag tappade min spelaridentitet.

Hur hittade du rätt spår igen? Pratade du med någon om det?

Jag och Clancy hade många samtal och jag pratade även lite med mina föräldrar och min brorsa. Till slut kom jag till en punkt där jag bestämde mig för att bara tänka här och nu. Inte vad som hänt innan eller vad som ska ske i framtiden, utan bara i stunden. Då började det släppa mer och mer. Jag gav också mig själv lite fejkat självförtroende.

Hur menar du då?

-Jag började berömma mig själv mycket. Sa till mig själv att jag var jättebra, peppade mig extra mycket efter bra saker. Liksom intalade mig själv att jag var bra. Och det hjälpte!

Den här säsongen säger Jonas att han under säsongens gång känt att även spelare som han inte kunnat lita på skulle vinna sina matcher tidigare började vinna regelbundet. Att om laget skulle vinna eller förlora har inte längre hängt på några få spelare, utan alla positionerna i laget har hjälpt varandra.

-Så även fast jag började säsongen ganska dåligt så har det alltid varit skönt att veta att andra kan vinna istället.

Även fast Gustaf resultatmässigt fick en flygande start på sitt collegeäventyr så var han också nervös och lite spänd i början, men av andra anledningar än Jonas. Som ny på college är det en annan atmosfär att vänja sig vid. Både att spela för ett lag, men även energin och attityden som är ute på matchbanorna.

I början var jag nervös, det är ganska hög höjd i Tucson så bollarna flyger lite extra vilket gjorde det svårt i början. Men även stämningen under matcherna gjorde mig nervös i början, men ju längre säsongen gick desto bättre började spelet sitta.

I och med pandemin har det varit klart färre åskådare, runt 100 stycken, på matcherna än normalt, men tändningen hos spelarna och de åskådare som varit på plats har inte gått att ta miste på. För Gustaf, som tyckt det varit kul med hemmamatcher för Näsbyparks TK, är lagkänslan något som ger extra tändvätska, men förvånades ändå över hur högljutt det kunde bli under matcherna.

Det är mer folk som kollar på matcherna här och mer folk som lever sig in i det. Sen får jag säga att det tog lite tid att vänja sig vid stämningen för folk kan skrika mitt under poängen för att det varit en bra boll på banan bredvid. Men överlag blir jag peppad av att känna hur lagkamraterna som står bredvid och ser på nästan är lika inne i min match som jag är. Och även under matchernas gång – om jag spelar på en bana och Jonas på en annan så kan vi känna hur vi har en positiv energi mellan varandra.

Den 13:e raka segern för Arizona kom efter 4-0 på hemmaplan mot Virginia Commonwealth University efter seger av bland annat Filip Malbasic på andrasingeln och Malbasic/Ström i en av dubblarna. På college börjar varje lagmatch med tre dubblar där matcherna spelas i bäst av ett set. Den skolan som har vunnit flest dubblar (3-0 eller 2-1) får tillräkna sig det som kallas ”dubbelpoängen”. Därefter börjar singlarna och allt eftersom matcherna spelas klart (bäst av tre set) så räknas vinstmatcherna ihop och laget som når fyra vinster har vunnit. Ibland spelas resterande matcherna klart och ibland stoppas matcherna som ännu inte är färdigspelade eftersom lagmatchen ändå är avgjord.

Filip Malbasic

Efter matchen mot Virginia började det däremot blåsa motvind. Laget åker ut på en roadtrip med tre raka bortamatcher framför sig och får med sig tre förluster hem. 2-5 mot Baylor, (återigen vinst av Gustaf Ström, 6-2,6-7,6-2) men förluster för Jonas och Filip följs upp av 3-4 mot Texas och 1-4 mot Oklaholma. Positivt: Jonas har vunnit sina två senaste singelmatcher och Gustaf är fortfarande obesegrad i singel. Negativt: med tre förluster i ryggen känns det sådär att ha två av de tuffaste matcherna man kan ha framför sig den kommande helgen, 26-28 mars, på hemma anläggningen Lanelle Robson Tennis Center – USC och UCLA, två av e tuffaste lagen i ”PAC-12”-serien som Arizona tillhör.

Det kändes tungt efter de tre förlusterna, framförallt efter torsken mot Oklahoma där vi kände att vi var bättre än dem, berättar Malbasic. Men Clancy gjorde ett bra jobb med att pusha oss, se framåt och känna vilka möjligheter vi skulle ha mot USC och UCLA.

Två skolor som är två av de tuffaste motståndarna man kan stå inför, och det på samma helg.

-Jag tror vi hade en matchstatistik i stil med 3-173 eller något mot de här två före den här helgen, berättar coach Clancy.

Gustaf Ström

Första laget man skulle möta på fredagen var USC. Sist Arizona besegrade USC var 2000.  Gustaf Ström tog en meriterande seger på sin andrasingel mot Riley Smith, rankad 14 på college. Med 7-6,3-6,6-3 bidrog han starkt till segern med 4-3 över 15:e rankade skolan USC! Två dagar senare slog man av bara farten UCLA med 4-1 där alla tre svenskarna dominerade med varsin singelvinst på de tre högsta singlarna!

Den här helgen när man kom från tre förluster och slog USC och UCLA är alla i laget eniga om var vändpunkten för säsongen. Här och nu började killarna tro att något stort var på gång at ske i år.

Ziverts:Efter att vi vann de här två matcherna kände jag att ”shit, vi är verkligen bra den här säsongen”. Blickar man tillbaka i tiden så har skolor som USC och UCLA nästan skrattat åt oss. Det finns någon absurd statistik som visar hur extremt överlägsna de varit mot oss tidigare, så det var väldigt stort att slå båda under samma helg.

Malbasic:USC och UCLA på hemmaplan – det var vändpunkten på säsongen! De matcherna satte oss i förarsättet i vår conference och de andra lagen började respektera oss på ett annat sätt efter de vinsterna. Arizona har haft en tradition att vara rätt dåliga, men nu började vi tas på allvar. För oss så betydde det mycket mentalt att känna att vi kan slå de här topplagen.

Clancy: -Ingen förväntade sig att vi skulle slå de här skolorna, men när vi gjorde det så tror jag hela vårt team förstod att vi har något speciellt på gång.

Filip Malbasic och Jonas Eriksson Ziverts

Serien avslutades i stil med vinst mot rivalen Arizona State Sun Devils med 4-0. Det var första gången sedan 2006 man slog ASU. Ziverts och Malbasic var delaktiga i varsin dubbelseger och Ström och Ziverts vann sina toppsinglar. Segern innebar att Arizona slutade på 18 segrar för säsongen, flest segrar i programmets historia för skolan. Säsongen var dock långtifrån över – nu väntade NCAA Tournament!

NCAA Tournamnet är det 64 lag i USA som kvalificerar sig för genom sitt spel under säsongen. Om du vinner första och andra rundan (förlorar du så är du utslagen) så når du det som är varje skolas stora målsättningen med säsongen – 8-delsfinalen som i folkmun kallas ”Sweet 16”! De 16 sista lagen som når 8-delsfinal samlas på ett gemensamt ställe, USTA National Tennis Campus i Lake Nona, Orlando, för att slutföra turneringen.

Första matchen av de två segrar som krävdes för att nå ”Sweet 16” var mot University of Michigan. Filip Malbasic, som menar att han själv resultatmässigt inte haft sin bästa säsong, kände att det var en mardrömslottning.

Vi var rankade 18 före lottningen vilket innebar att vi var två platser från att få spela på hemmaplan, vilket hade gett en stor fördel. Vi hade inte torskat på hemmaplan på hela säsongen och Tucson, där vi spelar, ligger 700 meter över havet, torr ökenluft och det är varmt, så lag som kommer hit har det ofta tufft.

Matchen började och dubbelpoängen gick till Michigan efter att Ström och Malbasic fick ge sig på sin tredjedubbel med 2-6.

Gustaf tycker dock att han under året förbättrat sina offensiva kvaliteter som serven och volleyspelet, mycket tack vare att de tränar mycket mer dubbel på college än var van vid från Sverige.

Förut fick jag inte så mycket gratispoäng på serven, och visst, det är ingen otrolig skillnad nu, men jag får lite mer betalt på den än tidigare.   

När singlarna sedan avslutades en efter en, med bland annat seger av Malbasic, så stod det till slut 3-3 och Gustaf Ströms match var den som återstod. Gustaf knep den avgörande matchen med 6-3,3-6,6-2 och laget var nu en match ifrån slutspelet i Orlando!

Filip Malbasic och Gusaf Ström

Laget som stod i vägen från att nå tredje rundan i NCAA Tournament, ”Sweet 16”, för första gången i University of Arizonas tennisprogram någonsin, var University of Kentucky.

Gustaf, som tagit collegetennisen med storm som ”freshman”, hade stora förväntningar på att laget skulle klara det, men visste att även om man besegrat Michigan så skulle Kentucky bli tuffa.

Kvällen före matchen mot Kentucky håller Clancy Shields ett känslomässigt tal för laget. En av spelarna, Alejandro Reguant, en omtyckt spanjor, gjorde sin sista termin för laget och Clancy hade under hela säsongen gjort en grej av hur hela laget spelade för Alejandro. Nu när det här kan vara Alejandros sista match så är det extra viktigt att alla gör sitt bästa och kämpar för honom.

Det var en utmaning att ladda om efter segern över Michigan eftersom matchen mot Kentucky spelades redan dagen efter, berättar Malbasic. Vårt program har inte haft stora framgångar de senaste tio åren, vi är ingen anrik skola. När vi slog Michigan var det första gången sedan 2009 som vårt program gick vidare till andra rundan av NCAA. Men nu ville vi fortsätta, vi skulle kämpa på varje boll för Alejandros skull!

Varför laget spelade speciellt för Alejandro har en historia längre än så här. Förra året, som skulle vara Alejandros sista, så var laget i mars månad bara några minuter från att gå ut på tennisbanorna i Malibu för att möta Pepperdine när serien ställdes in på grund av Covid. Därmed var Alejandros collegetenniskarriär över på bara några sekunder! Senare på våren tog NCAA beslutet att låta alla atleter få ett extra år för att ta igen den förlorade säsongen, vilket gjorde hela det här extra året speciellt för Alejandro och laget som nu ville låta honom avsluta i stil.

Kentucky hade ett starkt lag med tre singlar som samtliga var rankade topp 30 i USA. Plus dessutom hemmaplan där de ståtade med 16-0 från årets säsong.

Dubbelpoängen började överraskande med att gå till Arizona efter segrar av senioren Alejandro ihop med Carlos Hassey samt Ziverts och Höyeraal.

Filip Malbasic, som förlorat sin dubbel, berättar:

Vanligtvis är vi inte så vassa i dubblarna, vi är bättre i singlarna, men den här poängen satte oss i förarsätet.

Man spelar bara ett set i varje dubbel? Vad blir extra viktigt då?

Det är viktigt med mycket energi och att vara med från första boll eftersom en match kanske bara blir 25 intensiva minuter.

Kentucky, kända för att vara ett energiskt team med den högst rankade spelaren i landet på förstasingeln, Liam Draxl. Honom skulle Gustaf ställas mot!

-Vår sjättesingel vann rätt snabbt med 2-0 i set, återberättar Malbasic. Jag torskade min match, men alla andra matcher var tighta. Herman lyckades vinna med 6-3 i avgörande set och Gustaf torskade tyvärr i tre set.

Men, det skulle även den här gången vara en svensk som stod som huvudperson i den avgörande matchen! 3-2 i matcher på resultattavlan när Jonas Ziverts Eriksson var inne i avgörande set mot 14:e rankade Gabriel Diallo samtidigt som Alejandro ledde med 6-5 i det avgörande setet på sin bana! När Jonas servar hem sin match med 6-4 i skiljeset stormar inte bara laget banan utan även Alejandro, som precis var på väg att börja avgörande sets tiebreak, rusar in på banan för att krama om Jonas! Det tiebreaket behövde sedermera aldrig spelas klart, för lagmatchen var redan bärgad för Arizona!

Det är egentligen ingen skräll för Gustaf är redan nu en av de bästa spelarna i landet och Jonas har ett par grymma vinster även den här säsongen, säger Malbasic. Men det är otroligt skönt att göra något vi aldrig har gjort förut. Att som lag få åka till Orlando, det är stort!

Huvudpersonen Jonas Ziverts återberättar sina minnen:

De var sjukt roligt! Filip, de andra killarna i laget och tränaren har berättat hur programmet var för några år sen och nu har vi tagit laget till Sweet 16! Det är som natt och dag. Och det klart det blir extra kul första gången!

Hur var det att få vinna den avgörande matchen?

Extremt roligt. Det är svårt att beskriva känslan när man vinner den avgörande matchen. Det var skönt för mig eftersom jag haft en lite tyngre säsong att få avsluta på ett bra sätt. Sen när alla springer runt och hoppar, skriker och nästan gråter… det är häftigt! Det blir en annan grej när man tillsammans har krigat så hårt och vinner ihop. Det blir väldigt speciellt när tennisen annars är så individuell.

Efter vinsten mot Kentucky är det en vecka innan Sweet 16 på USTA National Campus i Orlando. En vecka att ladda om på hemmaplan. Clancy ligger på killarna om att inte vara nöjda och träningspassen är tuffare än någonsin tidigare.

Vi snackade om att allt kan hända – ingen spelar på hemmaplan, berättar Ziverts

Uppmärksamheten laget får är dock större än någonsin.

Med all rätt, menar Ziverts. Vi har inte fått så mycket uppmärksamhet av skolan tidigare, men när vi nu gick vidare till Sweet 16 så kom radio och tv till träningarna, skolans sociala medier skrev om oss, amerikanska fotbollstränaren gav ett tal inför vår avfärd och så vidare.

Det var kul, inflikar Malbasic. Man kunde känna uppmärksamheten. Hela staden engagerade sig i vår resa!

Tre dagar före matchen reste laget till Lake Nona, Orlando. Det mytomspunna nationella tenniscentret i USA med 98 tennisbanor på området!

Det är hur fräscht som helst, säger Ziverts. Stora läktare och hur många banor som helst. Jag var där för två år sedan och spelade det individuella slutspelet, men det var speciellt att få åka dit som lag.

Coach Clancy Shields och Filip Malbasic

Lotten hade fallit på tredjeseedade University of Tennessee. Ett lag som normalt sett spelar i den kanske bästa serien i hela USA, SEC – en serie de slutade etta i.

Matchen började och dubbelpoängen gick relativt snabbt till Tennessee. Efter dubblarna var coach Clancy inte glad.

Clancy Shields, en mycket omtyckt tränare som ”vi skulle kunna dö för på banan”, enligt Malbasic. Filip har fått en extra tight relation med Clancy. Kanske för att han varit där längst av svenskarna, men som spelare går man igenom mycket tankar och Filip har alltid upplevt att Clancy funnits där för honom, både i med- och motgång.

Han är hård, visst kan man bråka lite ibland, men det kommer från hjärtat, säger Ziverts. Han är hård för han bryr sig.

Jag tycker han har varit hård när han ska vara hård, säger Ström. Men också tvärtom – när det har gått bra så är han med och firar med oss. Jag gillar det, man blir lite mer på tårna när han är hård.

Och nu var det alltså läge att höja rösten. Malbasic berättar:

Vi fick en rejäl uppläxning. Vi snackade inför matchen om att ha kul och njuta av stunden. Men det handlar inte bara om att ha kul, för vi kunde slå de här!

Femtesingeln-, som Alejandro spelade, och sjättesingeln gick till Arizona. 2-1! Malbasic förlorade sin match mot Martim Prata, en bra spelare, och Ziverts vann sin andrasingel! 3-2!

Ziverts: –Jag spelade bra igen och steppade upp när det gällde och slog en väldigt bra spelare. När jag slog den här killen kände jag att vi kan vinna matchen. Jag hörde att långt borta på bana 6 hade vi vunnit och Ström hade precis vunnit andra set med 6-1 samtidigt som Herman är inne i avgörande set. Vi behövde bara vinna en av de matcherna!

Malbasic: -Vi hade många supportrar från Arizona som hade åkt till Florida för att supporta oss. Hela laget står och hejar och kollar på Herman och Gustaf. Båda lagen hejar som fan på respektive lag! Herman är nära men förlorar 4-6 i avgörande.

3-3 i matcher och Ström är sista singeln kvar. 1-1 i set står det där.

Ström: -Det går inte att beskriva känslan när man spelar den avgörande matchen. Atmosfären är otrolig. Stöttningen från laget och supportrar när man spelar en sådan match och det är så jämt är otrolig! Jag blir mer tänd och energisk av det, när det står mycket på spel.

Malbasic: -Första tre gamen går till no-ad varav två i motståndarens serve. Ruskigt oflyt när Gustaf förlorar samtliga samtidigt som motståndaren spelar sjukt bra.

Adam Walton vinner 7-5,1-6,6-2 och slår ut University of Arizona. Ett halmstrå ifrån att nå ”elite 8” och kvartsfinal.Vi var ledsna efteråt, säger Malbasic. Det var sista matchen för säsongen och sista matchen för vår senior Alejandro. Vi samlades efter matchen på anläggningen och alla var väldigt känslosamma. Resan för den här säsongen var över och killen vi spelat för under säsongen kommer inte vara kvar.

Alejandro är en av de bästa personerna jag någonsin träffat, säger Ziverts. Hur snäll som helst och varit kapten i många år. Man blir ledsen inte bara för matchen utan även för hans skull. Men, såklart det var surt att inte vinna mot Tennessee som sedan gick till semifinal…

Gustaf Ström, som var så nära att bli hjälte, ger sin syn på det snopna slutet:

-Jag spelade okej. Han jag mötte var snäppet bättre och steppade upp i tredje set vilket jag inte gjorde. Nu spelade jag bara singel mot Tennessee men jag tror generellt vi behöver förbättra vårt dubbelspel till nästa år – där har vi stor utvecklingspotential till nästa år.

Filip Malbasic

Florida Gators vann till slut turneringen. För Gustaf Ström fortsatte säsongen en vecka till i och med uttagningen till det individuella slutspelet. Samma slutspel som Ziverts deltog i två år tidigare men där han till mångas förvåning blev petad i år. Ström lottades i första rundan mot fjärdeseedade Valentin Vacherot. Trots ledning 6-2,5-2 och tre matchbollar så lyckads Ström inte knyta ihop säcken utan förlorade 5-7,3-6.

– Jag var nära och spelade bra fram tills matchen svängde. Det var fuktigt och jag blev faktiskt väldigt trött. Jag var inte redo för ett tredje set – han var starkare fysiskt än mig.   

Trots den något sura avslutningen på sin första termin på college så är alla eniga i att Gustaf gjort en helt otroligt ”freshman season”!

Jag minns mitt första år på college, säger Ziverts. Det är en ny kultur, du ska klara skolan, det är en annan stämning på matcherna med publik, mer liv, motståndare som psykas och ibland fuskar. De ska spela inte bara för dig själv utan för ett helt lag. Gustaf har gjort det helt fantastiskt, han har ju knappt förlorat! Jag hörde någon som sa att han troligtvis har haft en av de bästa ”freshman seasons” någon någonsin har haft.

Ja, faktum är att Gustaf avslutar säsongen med 18 singelvinster, flest i laget och fick utmärkelsen ”Freshman/Newcomer of the Year for the Pac-12” som den första i tennisprogrammets historia på Arizona. Han blev också uttagen i First Team All-Pac-12 samt till All-Conference First Team – den första i Arizona sedan 2006. 

Jonas Ziverts blev uttagen till All-Pac-12 Second Team och Alejandro Reguant ihop med Filip Malbasic blev delgiven ”honorable mention All-Pac-12”.

Som grädde på moset vann Clancy Shields ”Pac-12 Coach of the Year” för andra året i ard. Ett pris Clancy förtjänar.

Clancy vill genuint hjälpa dig, fortsätter Malbasic hylla sin coach. Jag har ibland kommit tidigare på hösten och stannat längre på våren för att stå ensam med Clancy och träna. Då har han ibland ställt upp och kört med mig ensam fyra timmar om dagen. Han har ett stort driv som tränare. Under säsong har varje spelare en timme individuell träning och två timmar med laget – ett upplägg inte helt vanligt, men det bygger på att alla tränarna ställer upp för oss spelare.

Jag frågar Clancy vad han förväntar sig av Malbasic efter sommaren när han går in på sitt sista år på college (på grund av pandemin fick alla spelarna möjlighet till ett extra år då ett år mer eller mindre gick bort).

Vi vill att alla spelarna i programmet ska vara ledare. Om spelarna kan leda sig själva så kommer de också kunna ledare varandra. Filip kommer vara en fantastisk ledare för laget och då vet jag också att han kommer bli en fantastisk ledare i livet och lyckas med vad han än vill göra sen. Som tennisspelare kommer han troligtvis vara den mest vinnande spelaren i programmets historia när han går ut om ett år. Just nu ligger han tvåa över antal singelvinster någonsin samt tvåa med både singel och dubbel inräknat. Han är som en son för mig.

Vem som just nu har flest vinster i båda kategorierna Clancy pratar om? Alejandro Reguant!

När man haft tidernas bästa säsong i skolans historia, rekord på rekord har slagits och spelarna har upplevt sina känslomässigt kanske största ögonblick i sina liv på banan – vart går man vidare då?

Ström: –Jag tror vi kan gå ännu längre. Målet är att gå hela vägen! Vi har kapacitet till att göra det. Jag kommer träna ännu hårdare för det och mina lagkamrater med.

Malbasic: -Jag tror också vi kommer vara ännu bättre nästa år. Herman och Gustaf har ett års erfarenhet från college och jag tror vi alla kommer fortsätta utvecklas under Clancy. Herman spelade inte så mycket den här säsongen på grund av skador, så han blir nästan som ett nyförvärv. Vi förlorar Alejandro samtidigt som vi får in en av USA’s bästa spelare i Colton Smith från Washington. Nu när vi har fått smaka på hur det är att åka till Orlando så är det något vi vill uppnå nästa år igen!

Clancy:Det finns några viktiga faktorer för att lyckas inom tennis. En av dem är erfarenhet. De spelarna inom proffstennisen som vet hur man vinner en Grand Slam är Federer, Nadal, Djokovic, Murray. Det finns en anledning till att de andra har så svårt att gå hela vägen eller till att finalen i US Open i fjol höll en så låg nivå – ingen visste hur det var att vinna! Vi som lag var den här säsongen ute på okänt territorium, ingen av oss hade spelat ”Sweet 16” förut. Men nu vet vi! I fotboll har du lag som Manchester United som vet hur det är att vinna, nu vet vi i Arizona också hur det är. Vi är där med dem nu! Så vi ska sätta målet högt nästa år – vårt mål som ledare är att sätta mål som utmanar spelarna vi har i truppen.

Om Gustaf Ströms debutsäsong har Clancy bara gott att säga. Men, han är också noga med att bra ska bli ännu bättre.

Hur bra hans första tid än gått så vill vi att han ska göra det ännu bättre. Gustaf jobbar hårt och är ödmjuk. Högpresterande har en tendens att jobba stenhårt för de ser hur andra jobbar ännu hårdare och höjer därmed sin egen standard ytterligare. Den kvaliteten har Gustaf, plus att han är extremt ödmjuk. Vi har jobbat hårt under året på att bygga offensiv kvaliteter. Han är redan en av de tuffaste killarna att slå, men ska vi vara ödmjuka blev hans resultat lite sämre mot slutet av året samtidigt som nivån i hans spel blev bättre, för vi jobbade på att utveckla en del kvaliteter. Där är jag otroligt imponerad av Gustaf i hur han har köpt in på resonemanget att det är okej att ta ett steg bakåt för att sedan ta två steg framåt. Vi vill att han ska kunna gå fram mer på nät och göra mer med serven. Jag älskar killen för att han litar på processen och förstår att det finns en plan för hans utveckling.

För var den här resan ska sluta för killarna vet ingen. Möjligheterna till att maxa sin potential finns på college. Clancy menar att programmet skolan kan erbjuda håller absolut högsta nivå. Möjligheterna finns, men på ett positivt sätt också distraktionerna.

Vi ska inte blunda för att det finns distraktioner som till exempel fester. Men det tränar killarnas karaktär på ett bra sätt som får dem att växa och visa hur mycket de verkligen vill satsa på sin idrott. Miljön är fantastisk för spelarna att vistas i. Var dem än rör sig på skolområdet träffar de och hänger med högpresterande idrottare från alla möjliga idrotter. Det gör det inte till något speciellt att nå högt inom sitt fält, det är snarare en standard eftersom du omges av personer som gör just det.

Gustaf är precis i början av sin collegetid medan Jonas Ziverts har gått 2.5 år och kommer troligtvis gå 2 till… men drömmer om en proffskarriär förr eller senare.

Absolut ska jag bli proffs, det är något jag alltid drömt om. Men när, det beror på när tiden är inne att satsa fullt ut. Jag tycker jag utvecklas som spelare här även om resultaten varit upp och ner, så vi får se när det är dags att inte hålla på med skolan samtidigt.

Och för Filip Malbasic återstår ett år på college. Han har inte funderat så mycket på vad han ska göra efteråt än – han vill passa på att njuta fullt ut av de roligaste åren i sitt liv och fokusera på sin utbildning.

Jag har haft, och har det, så sjukt bra här. Man tar verkligen skolan till sitt hjärta. Egentligen skulle jag börjat på en annan skola men av en slump kontaktade Clancy mig, vi träffades i Stockholm och på den vägen är det. Tillsammans med vänner jag skaffat mig på skolan går vi på fotboll- och basketmatcher och är stolta över att vara en ”wild cat”, som laget kallar sig.

Jonas Ziverts: – Det är unikt i collegetennisen hur tighta man blir. Vi har gjort en grej att vi ska vara ett av de tightaste lagen och verkligen spela för varandra.

Det är svårt att inte bli tagen av sammanhållningen och lagkänslan som alla tre svenskarna berättar om på University of Arizona. Hur collegeidrotten svetsar samman idrottare från olika delar av världen är fascinerande. Jag frågar Malbasic om vilket hans bästa ögonblick från den historiska säsongen som varit? Svaret ger gåshud.

Ett av dem är helgen när vi slog USC och UCLA. Jag kommer ihåg när jag kramade om Alejandro efter att vi slog USC. Han hade tårar i ögonen av lycka. Han har varit här längst, ett år längre än mig, och att slå de här lagen som är lite kaxiga med en bra historia är stort. De har aldrig respekterat oss tidigare – när de mötte Arizona för tre år sedan värmde de inte ens upp. Jag minns också när jag och Jonas kramade om varandra med en känsla av att det här har vi verkligen kämpat för. Inte bara som lag, utan även individuellt. Det har gått åt mycket blod, men det har det varit värt. Arizona har gett mig så mycket, vi brinner verkligen för vårt lag här.

Bear down!

Fotnot 1: Stort tack till Henrik Wagner, ett av UOA’s största fan, som korrekturläst fakta och hjälpt mig med allt och lite till som rört det här reportaget.

Fotnot 2: Clancy Shields gästade avsnitt 3 av ”Linus på baslinjen podcast”. Går att hitta där poddar finns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s