Svensk tränare till Darja Semenistaja, Lettland, som i söndags vann sin första $15 000-titel, i Prokuplje, Serbien. Darja har tidigare i år vunnit två UTR-turneringar.
Grattis till titeln! Jag vet att det här inte är din styrka, men kan du berätta KORT om veckan?
-Det blev vinst. Titel.
Okej, kanske lite mer utförligt då…
-Hon vann titeln efter bra spel. Det är så marginaler. Egentligen är det galet hur svängigt det är. Man ser det tydligare på damsidan än herrsidan – både i kvalet och huvudtävlingen kan du se enorma svängningar. Ett domslut eller en felstuds så kan setet vara över. Kollar man fram till finalen så var det rätt klart på siffrorna, men andra matchen som slutade 6-4,6-3 mot en italienska kunde gått åt fel håll. Italienskan höll på och skrek ”forza” och hade en tränare som satt bakom ena baslinjen som snackade och skrek hela tiden och sen en dubbelpartner bakom andra baslinjen som också ropade hela tiden. ”Forza” och ”bravo” haglade efter dubbelfel. Det kändes som man var på tennis europé för 14-åringar – riktigt löjligt.
Men ni löste det?
-Mest hon. Jag drack kaffe.
Hur länge har ni jobbat ihop nu?
-Drygt fyra månader. Under karantänen körde hon i Dubai men det blev inte så ordnad träning, sen kom hon till IQL i Spanien, där jag jobbar, genom en kompis hon kände och då körde vi två veckor innan hon skulle åka på turneringar. Efter de turneringarna när hon kom tillbaka började vi köra för fullt kan man säga. Så det blir väl några månader…? Jag är dålig på tid, jag mest bara kör. Men det har gått bättre och bättre, hon kör hårt.
Hur mycket skulle du säga att du som tränare har kunnat påverka på så kort tid?
-Jag vet inte. Kanske inte så mycket i spelet, men troligtvis en del mentalt. På tjejsidan tror jag man kan påverka mycket där. De gillar generellt att ha någon med sig som de kan prata med och som stöttar. På damsidan tror jag det är så sjukt viktigt att ha en person med sig. Jag kör bilen, lagar mat, diskar, snackar lite under matcherna, är med på träningar. Det är inte så att jag har förändrat hennes spel på den här tiden, men vi har en linje i hur vi vill att hon ska spela och sen försöker vi lägga upp varje match lite efter motståndaren… men främst efter hennes egna spel.
Du vet att jag är intresserad av hur stor del coachen har i en spelares resultat. Så hur stor del skulle du säga att du hade i hennes titel i veckan?
-Vissa tycker coachen har någon procent och vissa tycker mer. Säg att vi kanske bara har fyra procents påverkan på en spelares resultat, men de fyra procenten är så sjukt viktiga. Darja kunde förlorat mot vem som helst här, alla kan ju spela, så på fel dag kan det bli förlust och då blir de här fyra procenten så enormt viktiga!
Tränarens roll blir väl viktigare och viktigare ju längre man håller på tror jag och att man hjälper till att hålla linjen i det man tror på. Men ja, även på den här kortare tiden tror jag att jag har haft någon procents påverkan.
Hur gör du som coach nu för att göra att spelaren lyckas ladda om för nästa vecka efter första titeln?
-Det är ju min första proffstitel också, som coach, om man får kalla det så! Det är 77:e futuretävlingen jag åker på, om man räknar in damernas $15 000-nivå där också, och Thomas Alm åker aldrig på 77 tävlingar i rad utan att vinna titel! Nä, skämt åsido, mycket handlar om att få henne att ladda om och hålla energin uppe. Båda var ganska lättade när hon vann för vi kände båda att hon i varje enskild match var bättre än motståndaren, men att det såklart kunde gå åt fel håll ändå. Så dagen efter finalen var det bara att gå upp och träna 07.00 igen, vila får vi göra senare.
Hur ser ert upplägg ut? Jobbar du heltid med henne nu?
-Hon har gjort en deal med direktören Fernando på vår klubb IQL. Darja står för alla utlägg under resorna men klubben står för min lön. Sen när vi är hemma då tar jag alla grupper som bara går och där jag behövs. Mitt rekord är 164 timmar på två veckor. Då tog jag varenda grupp, stod med Darja och jobbade fulla helger.
Kommer du ta med henne hem till Sverige och träna någonting?
-Nej, om jag inte måste.
Till sist – skulle du som tour coach säga att du är bättre eller sämre än andra med samma roll som du?
-Det är så svårt att säga hur andra är. Man ser ju inte hur de jobbar om man inte är på plats dag ut och dag in. Fast ibland ser man vissa göra saker som verkar hårresande, som verkar så konstigt. Men bara för att jag har en spelare som vinner så är ju inte jag en bättre coach än jag var när jag hade en spelare som inte vann lika mycket. Det finns givetvis bra coacher också… men det klart jag tycker jag är en av de bästa.
